Marielle

En liten tår letade sig fram. Jag hindrade det inte, den var väntad. Jag viste att jag inte skulle klara hålla inne sorgen så länge. Allt krachar någon gång.
Förlåt mig pappa.

---

Tårarna forsade. Sorgen grävde sig längre in i mitt hjärta. Pappa. Jag vill att du ska leva så att jag kan säga hejdå. Du var hemsk de sista åren, men det var av sorg. Tänk om jag blir likadan.
Jag har levt mina senaste veckor begravd av mitt stora täcke. Liam, han ville inte bo kvar hos mig så han flyttade hem till en av hans vänner. Hela livet är så ensamt. Hela jag är ensam. Min blick for genom det instängda rummet. Det var stökigt och hemskt. Hela lägenheten var en enda röra. Eric har jag inte hört av på en stund, för min mobil är död. Dörren är låst och jag öppnar inte när någon ringer eller knackar på. Ludwig hatar mig, det vet jag så honom vill jag inte ha kontakt med. Cafeet vet jag inte hur det går med, jag har låst mig inne från allt. Jag har troligtvis fått sparken.
Plötsligt hörde jag hur det smällde så högt att det skar som glas i öronen på mig. Jag blev rädd, jag blev alldeles stel i hela kroppen. Är det någon som försöker bryta sig in!? En liten stund senare hörde jag fotsteg genom min lägenhet, jag gömde mig under täcken. Men jag visste att jag syndes.
- Elin snälla? Varför gör du så här??, Jag tittade upp på tjejen. Jag kände väl igen henne hon hade bara förändrats lite i klädstilen och hennes långa hår var som vanligt uppsatt i en hög tofs. Hon satte sig på sängkanten.
- Varför Elin? Jag trodde du hatade din pappa.
- Jo men... Jag känner mig så dum., Sa jag med en väldigt hes röst. Min gamla bästavän. Hon är här! Jag kunde inte undvika att kasta mig runt hennes hals.
- Lea! Du är tillbaka!
- Ja Elin! Jag är tillbaka! Men snälla kan du gå och ta en duch först?? Du stinker! Haha!, jag skrattade lyckligt och satte mig upp.
- Men hur visste du??
- Jo jag och Jessica är kompisar, men det vet inte du... Men iallafall så hade hon hört det av någon Eric som ska ha försökt få tag på dig men inte lyckats. Så jag beslöt mig för att ta mig in. Men du får betala fönstret själv. Jag är bara här för att få dig på fötter och få tillbaka min bästavän!
- Tack Lea!, jag var påväg att slänga mig runt hennes hals igen men hann inte.
- Ta en duch först!
- Ja, juste.

Vi satt i soffan och berättade om vad vi gjort åren efter att vi blev osams. Hon hade tydligen åkt jorden runt och startat ett eget café i Göteborg. Vi båda hade drömmar om att jobba på café när vi var små, vi hade tänkt starta ett eget tillsammans men det blev ju aldrig av. 
- Så hur är det med kärleken då?, jag visste att den frågan skulle komma.
- Nja. Sådär. Själv?
- Jag hade ett stabilt förhållande i några år men det bröts ifjol. Han var otrogen.
- Vad synd.
- Nä. Det finns så många snygga killar så!
- Ja men endå. Jag måste bara fixa en sak., sa jag snabbt och skyndade mig in i mitt sovrum. Jag tog upp mobilen från golvet och laddaren. Jag måste ju se hur många som försökt nå mig, speciellt Eric.
När mobilen startat kom det upp en massa missade samtal. Trettioåtta missade samtal från Eric. Shit! Två från chefen på cafeet. Ajdå! Arton missade samtal från Jessica. Ops. Jag hade bara ett sms, från Eric.
" Elin, snälla kan du svara? Jag saknar dig. Du kan väll iallafall öppna dörren. Jag har ju knackat på skit många gånger. Snälla? Jag saknar dig som fan.//E"
Jag svalde. Han saknar mig. Stackars Eric. Jag måste ringa honom! Jag letade upp honom i min kontakt lista och ringde upp honom. Men samtalet slogs bara av. Jag trodde först att han tryckte bort mig men sedan förstod jag ju att mina pengar var slut. Jag gick tillbaka till Lea i vardagsrummet.
- Kan jag få låna din mobil till ett samtal?
- Visst., hon gav mig den och jag gick in i sovrummet igen. Jag hatar att prata i telefon när någon annan hör.
Jag slog in Erics nummer och väntade.
- Hallå?
- Hej Eric det är Elin.
- Elin! Varför har du inte svarat?! Mår du bra?! Snälla säg att du mår bra!
- Ja, jag mår bra, ta det lungt.
- Varför har du inte svarat Elin?!, han var värkligen helt sjukt rädd. Undrar varför, jag har ju inte varit död eller så.
- Min mobil var död. Förlåt. Förlåt Eric.
- Du har skrämt livet ur mig! Lova att aldrig göra så där igen!
- Nej visst ta det lugnt!
- Jag kan inte ta det lungt! Men du jag är ledsen måste upp på scen nu är i Solna men jag kommer inom ikväll när jag kommer hem, jag lovar!
- Okej hejdå.
- Hejdå!, jag lade på samtalet och återvände till Lea.
- Vem ringde du till?
- En bara.
- Säg! Är det en kille?! Var det han där Eric?
- Ja det var Eric.
- Har ni nått på gång eller?? Va?? Va??, hon buttade till mig i sida med sin armbåge på skoj.
- Jag vet inte., så kul att hon inte vet vem Eric det är hon pratar om! Haha!

---

Hihi! Kommentera kära ni! <3

- Du stannar här hela tiden tills jag släpper ut dig okej? Och du är tyst!
- Det luktar tjej här. Precis som Sanna!, Sanna var hans gamla flickvän. Jag suckade åt min patetiska bror och stängde garderobsdörren just när dörrklockan ringde.

---

Jag sprang ut till hallen och tvekade lite men tryckte sedan ner dörrhandtaget och möttes av ett stort leende.
- Hej Eric!, sa jag glatt och vi kramade om varandra.
- Tja!
- Här bor jag!, sa jag och visade in honom i vardagsrummet när han fått av sig ytterkläderna.
- Fint!, sa han och tittade runt lite innan han vände sig mot mig.
- Så hur är det med din pappa?, hans plötsliga fråga kom som ett slag. Jag viste inte vad jag skulle svara.
- Öum. Bra., Min blick fästes i golvet.
- Säker?
- Mm.
- Vill du prata om det?
- Nej.
- Varför?, jag satte mig i soffan och han satte sig bredvid mig.
- För..., mer fick jag inte ur mig innan sovrummsdörren slogs upp. Liam tassade förbi oss och gick in i köket utan att se på oss. När han kom tillbaka hade han med sig tre smörgåsar.
- Liam. Du skulle ju stanna där inne! 
- Vadå? Jag är hungrig., sa han och fortsatte in i sovrummet. När han satt sig i garderoben försökte han stänga dörren, men det gick inget bra.
- Elin kan du hjälpa mig? Jag kan inte stänga varken sovrumsdörren eller garderobsdörren härifrån., jag sneglade på Eric. Han tittade på Liam där han satt i garderoben.
- Är det där en... Garderob?, han tittade på mig som om vi var sjuka i huvudet jag och min bror. 
- Öum... Ja.
- Sitter han i en garderob?!
- Mm.., Eric bröt ut i gapskratt, jag skämdes över att jag faktiskt tryckt in min storebror i min klädgarderob. Liam satt bara och tuggade sina smörgåsar och tittade på oss med sina rödgråtna ögon. Allt blev fel. När Eric lungnat sig lite fick han ur sig en snabb fråga.
- Varför sitter killen i garderoben Elin?
- Killen är min storebror Liam. Han sitter i garderoben för att jag inte ville visa dig min förstörda bror...
- Varför är han förstörd?
- För att vår pappa är död.
- Va! Varför har du inte sagt det tidigare??
- Äch.
- Jag är ledsen att din pappa är död, det kan inte vara lätt för dig., han gav mig en lång varm tröstande kram. Jag fattade inte. Ledsen. Pappa. Död. Det hör inte ihop. Pappa. Död. Visst men inte ledsen. Varför är jag egentligen glad över min pappas bortgång? Är det inte vid såna tilfällen man ska sörja så mycket att man gör vad som helst? Som min bror. Alvarligt hade inte vår pappa varit död hade jag aldrig fått in honom i garderoben. Vad tänker jag egentligen på?! Min pappa är död. Han är fan död! Han finns inte längre. Han är borta... För alltid.
En liten tår letade sig fram. Jag hindrade det inte, den var väntad. Jag viste att jag inte skulle klara hålla inne sorgen så länge. Allt krachar någon gång.
Förlåt mig pappa.

---

Helluu! Är på ganska bra humör just nu! :) Börjar på kapitel nio direkt ;) får se hur långt jag kommer. Känner ändå att kapitlet blev lite kort!
Ett STORT tack till ni som kommenterar blir så jäkla glad!!! Ni får gärna tipsa någon om bloggen vore super kul!!! :D

- Du är ju inte samma gamla glada Elin.
- Jag kanske inte är lika omogen längre?
- Men...
- Jag är väll inte lika barnslig längre. Jag är sjutton inte fjorton längre! Bara för att du stakk innan vi började nian betyder inte det att jag ska ha stannat i samma ålder. Du är också annorlunda. Men du märker inte det själv.
- Hmf.

---

Solen sken utanför mitt fönster. Liam öppnade försiktigt sovrumsdörren. Han tittade argt på mig, några tårar rann ner för hans kind.
- Vad är det?, frågade jag sömnigt.
- Pappa är död.
- Okej vad interisant.
- Bryr du dig så lite om alla eller? Du är så självisk! Jag förstår inte att du kan vara så otacksam mot en människa som gav dig liv. Idiot., han stängde dörren med en smäll. Ska man orka bry sig om andra otacksamma människor? Jag är som andra är mot mig. De får välja själva. Om pappa nu är död är ju allt toppen. Ellerhur? Det var ju så jag ville ha det. Ville eller vill? Äch skit samma!
Mobilen ringer och jag sträckte mig för att ta tag i den.
- Hallå?
- Hej Elin Ska vi hitta på något idag?, självklart skulle det vara Ludwig.
- Nä. Jag är upptagen idag. Hehe ledsen?, jag bannade mig själv för min dårliga replik för att försöka slingra mig undan.
- Men komigen. Det är min sista dag här idag!
- Jag är ledsen jag kan inte. Hoppas du får en trevlig bilresa hem.
- Jag åker båt Elin inte bil.
- Jaja båtresa då.
- Om det är såhär du vill ha det så, vist jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte alls. Inte det minsta. Inte alls faktiskt.
- Hejdå Ludwig ha det så bra.
- Vist! Jag bryr mig inte ett skit! Hejdå Elin., jag la på samtalet och suckade högt. Varför är han så jobbig?! Hann jag tänka innan mobilen ringde igen.
- Vad vill du?!
- Nä jag bara undrar vad du ska göra idag...
- Å! Förlåt Eric jag trodde det var någon annan...
- Jaha.
- Jo jag är ledig idag! Vill du komma hit?
- Ja det blir kul.
- Eller nej... Det går inte.
- Varför?
- Hehe.
- Okej men jag kommer om tio minuter, jag vet var du bor så jag kommer snart.
- Nej! Kan vi inte vara någon annanstans? Snälla?, men han hade redan lagt på. Jag hoppade upp ur sängen och försökte prata med Liam. Han måste härifrån.
- Liam vad ska du göra idag? Hehe.
- Inget.
- Så du ska fuktskada alla mina soffkuddar?
- Jävla idiot! Hur kan du ta pappas död som något som händer varje dag!? Va!? Hur kan du vara så känslokall?
- Vet inte, men du kanske blir gladare om du sticker iväg till några av dina kompisar?
- Fan heller. Det blir bara sjukt.
- Men komigen! Jag behöver vara ensam i min lägenhet idag!
- Varför då? Lipa över hur idiotisk du var mot pappa?
- Nej, men snälla? Bara idag!
- Jag tänker inte gå ut! Inte idag!
- Snälla! Snälla! Snälla kära älskade broder? Snälla Liam! Du måste!
- Varför?
- .......... Göm dig i garderoben! ,sa jag och fick slutligen upp honom på benen.
- Garderoben?! Varför?, jag öppnade en av garderobs dörrarna på mitt sovrum och tryckte in min förstörda bror. Han är helt förstörd av pappas bortgång...
- Du stannar här hela tiden tills jag släpper ut dig okej? Och du är tyst!
- Det luktar tjej här. Precis som Sanna!, Sanna var hans gamla flickvän. Jag suckade åt min patetiska bror och stängde garderobsdörren just när dörrklockan ringde.

---

Kapitlet blev inte så långt men det kommer förhoppningsvis ett till sen. :D Kommentera kära ni!

Har inte haft tid för att blogga på hela veckan. Prao... Ifrån tio till sju på kvällen. Resten av tiden var jag jävligt slö.
Men iaf imorn kommer ett kapitel om jag inte har någon planerat... Vilket jag inte tror hihi!
Kapitel sju kommer vara långt jag lovar ;) för det är ni som läser värda! :D

 Ps: GUUD VAD GLAD JAG ÄR!!! Tack för era kommentarer! Sitter och ler som en jävla idiot här! Tur att jag är ensam! :D

- FAN!, jag såg hemsk ut. Maskaran hade runnit ut över mina kinder och... Vi kan väl utgå från att jag var helt förstörd i ansiktet. Jag slängde av mig alla kläder och hoppade in i duchen. Sedan sminkade jag mig snabbt och låste upp dörren och sprang in i sovrummet. Jag slängde på mig några jeans och en blus innan jag sprang till busshållsplatsen.

När jag kom fram till Kvarnen var inte Eric där.

---

Jag tittade mig panik slaget runt omkring, men Eric var inte här. Jag sprang ut på gatan men han var ingenstans.
- Helvete., jag satte mig surt men uppgivet på en bänk och begravde ansiktet i händerna.
- Du är sen?, jag tittade förskräkt upp. En kille som satt bredvid mig på bänken lade ner sin tidning i knät.
- Eric. Jag trodde du gått!
- Nä, jag har inget bättre för mig och jag förstod nästan att du skulle komma efter några timmar. Varför är du så sen?
- Jag... Sjukhuset ringde och sa att min pappa ligger inne på sjukhuset igår, han har inte långt kvar nu.
- Åå.
- Men så blev jag och min bror arga på varandra så jag låste in mig på toaletten. Och somnade. Jag är ledsen att jag missade vår träff.
- Äch. Din pappa är viktigare.
- Är han fan inte. Han är inte värd nått.

Erics perspektiv
- Är han fan inte. Han är inte värd nått.
Jag förvånades över hennes ord.
- Varför?
- För att han är en jävla drog gubbe. , jag fick inte fram ett ord. Hur kan man säga så om sin egna pappa?
- Va?!
- Missförstå mig inte, jag har mina anledningar.
- Okej? Vill du prata om det?
- Det finns inget att prata om. Det är bara bortkastad energi på det.
- Aja, du gör som du vill... Men ska vi ta fikat nu när du ändå är här?, jag log lite smått.
- Självklart!, hennes leende lyste vackrare änn solen.

Elins perspektiv några timmar senare
Mobilen ringde och jag sträckte mig över soffbordet för att få tag i den.
- Hallå?
- Hej Elin, det är Ludwig. Jo jag undrar om du skulle vilja komma på myskväll hemma hos mig nu?
- Nu?
- Ja.
- Asså jag är hemskt ledsen men jag kan inte, jag är upptagen., jag slängde en snabb blick mot Eric som satt bredvid mig i soffan.
- Jaha? Med vadå?
- Vi tar det en annan gång okej?
- Mm. Vist., sedan lade jag på och tittade på Eric.
- Vem var det?, han log mot mig.
- En person bara som jag inte bryr mig så mycket om., att Ludwig bad mig om en myskväll var inte det vanligaste men just nu är livet bara en dröm! Jag vaknar nog ändå snart.

- Jag får nog gå hem nu. Klockan är ju elva., sa jag och reste mig upp ur soffan.
- Okej men vi ses snart igen va?
- Visst! Jag jobbar till 15:00 imorn?
- Bra, jag kommer lite innan., han log mot mig och jag skrattade lite åt honom han är ju så söt.
Vägen hem gick snabbt så när jag öppnat dörren till lägenheten ropade jag på Liam men jag fick inget svar så jag antog att han är hos pappa på sjukhuset. Jag fattar alvarligt inte hur han kan förlåta honom så lätt? Efter dessa hemska år av slag och hot varje dag. Och nu när han ligger på sjukhuset kryper han tillbaka och visar hur svag han är. Jag ska iallafall inte hälsa på honom. Hoppas han är död snart!
När jag kom in i vardagsrummet fick jag en chock.
- Ludwig! Vad gör du här?, han reste sig upp ur soffan och kom till mig.
- Vad är det du är så upptagen med egentligen? Va?
- Hur kom du in!? Dörren var ju låst!
- Svara på min fråga!
- Om du svarar på min först!
- Jag är här för att jag är orolig för dig. Du är så annorlunda., han satte sig ner på soffan igen.
- Varför skulle jag vara annorlunda?
- Du är ju inte samma gamla glada Elin.
- Jag kanske inte är lika omogen längre?
- Men...
- Jag är väll inte lika barnslig längre. Jag är sjutton inte fjorton längre! Bara för att du stakk innan vi började nian betyder inte det att jag ska ha stannat i samma ålder. Du är också annorlunda. Men du märker inte det själv.
- Hmf.

---

Känner att kapitlet suger men ska rätta upp olika saker imorn om jag hinner. Har ju prao :)

Fan va Eric Saade är söt! Kolla hans twitter! Han är ju bara för söt mot Molly Sanden även om det är slut!
 <3 <3 <3
Jag tyckte hon var bäst idag resten sög!

Haha! Vill tipsa om en rolig vidio med Molly Sande'n. Gå in på hennes blogg sök på hennes namn så kommer den upp. sedan tillar ni på inlägget med "Vad har jag i väskan?" haha! Grymt kul i slutet. ;)

- Hej vad vill du beställa?
- Tja Elin!
- Hej Eric!, han log stort
- En fika med dig vore bra.
- Haha! En annan gång kanske, lite taight just nu.
- Imorn? Klockan... Ska vi säga 13:00 vid Kvarnen på Södermalm?
- Visst det blir nog bra!
- Men en tonfisksmörgås och en coca cola får väll bli bra idag då.
- Haha! Ja det blir nog bra. Kommer strax!

---

Jag bad Steffe att göra en helt ny fräch macka så det tog lite längre tid. Efter några minuter gick jag ut till Eric igen med tonfisksmörgåsen och en coca cola.
- Förlåt om det tog tid men det är helt ny.
- Åå! Perfekt tack!
- Det blir femtiotre kronor., han tog upp en femtiolapp och tre kronor ur plånboken.
- Här. Så ses vi vid Kvarnen imorn då?
- Absolut!, vi log mot varandra sedan fortsatte jag med att ta alla beställningar. Men det ingen såg var att jag var så glad så jag hade kunnat hoppa upp och ner men jag undvek det nu när Eric satt och följde mig med blicken. 
Jag tror inte att han såg att jag såg hur han tittade på mig men jag kunde inte göra nått. Skulle chefen se att jag flörtade med kunderna hade jag fått sparken direkt, och jag behöver det här jobbet. 

När klockan var fem tog jag mina saker och  gick ut, eftersom jag slutar tidigare nu när jag har Jessicas förra arbetstider. Eric satt fortfarande vid bordet, han har följt mig med blicken hela dagen, rätt läskigt men kul.
- Vänta Elin., han reste sig snabbt upp från stolen och sprang ikapp mig.
- Följe?
- Visst!, han log sådär gulligt som bara han kan. Han är faktiskt snygg. Sedan fortsatte jag.
- Var det kul att titta på mig hela tiden eller?
- Vadå vad pratar du om?
- Du, jag såg faktiskt. Jag är inte blind vet du.
- Hehe. Ops.
- Haha! Det gör inget. Jag antar att det bara jag som rörde mig i hela cafeet, alla andra satt ju och latade sig på stolarna.
- Haha! Ja faktiskt! Du var lixom lite mer action är de andra!
- Haha! Action?
- Ja! Så du kommer imorn då?
- Är du orolig att jag inte ska komma eller?
- Hehe. Lite?
- Det behöver du inte vara! Jag kommer okej?
- Bra!
- Varför skulle jag inte komma egentligen?
- Jag vet inte det låg bara i bakhuvudet. Du kanske skulle skippa det och gå till någon annan kompis?
- Oroa dig inte. Jag har ändå inga kompisar att gå till...
- Har du inte?
- Nä.
- Då är jag din kompis., sa han och kramade lätt om mig.
- Jag bor hitåt så vi ses imorn! Kvarnen klockan ett glöm inte det!
- Haha! Nej då Eric jag ska inte glömma jag lovar!, sedan skildes vi åt olika håll och allt var underbart.

- Hej Liam, jag är hemma!
- Tja syrran!, ropade han från vardagsrummet han lät lite nedstämd.
- Har det hänt nått eller?, sa jag när jag satte mig bredvid honom i soffan.
- Kan man väll säga.
- Vadå?
- Sjukhuset ringde, pappa är inlagd han har inte länge kvar.
- Förvånar mig inte, så som han hållt på...
- Syrran. Han är faktiskt vår pappa.
- Men han slog oss ju! Och han hotade oss och skrek på oss! Hur kan du bara släppa det och strunta i det?! Han hatar oss! Han sa det ju själv, rakt i ansiktet på oss!, tårarna brände som eld när jag tänker tillbaka på det.
- Han gjorde det av sorg för mamma!
- Så det betyder att han ska hälla all sin ilska över oss!? Han slog oss för fan! En pappa som slår sina egna barn! Det är oförlåtligt! En jävla drog gubbe är vad han är!
- Elin! Sluta! Även om han är en "drog gubbe" är han fortfarande vår pappa! Det går inte ändra!
- Jag vill iallafall inte se honom igen!, jag reste mig ilsket och gick iväg till badrummet för att ta en lång duch med tårar som rann.
- Jag ska säga hejdå till honom, om du är med eller inte skiter jag i! Jag vill inte att han ska hemsöka mig resten av mitt liv för att jag lämnade honom i stikket., jag smällde igen badrumsdörren och låste den innan jag handlöst ramlade ihop på badrumsgolvet i gråt.

Jag gnuggade mig försiktigt i ögonen och kände hur smärtan spred sig snabbt som en blixt genom min rygg. Jag lät blicken vandra genom rummet. Helvete. Jag hade somnade på badrumgolvet. Min blick fastnade på klockan.
- FAN!, 13:58. Jag ställde mig snabbt upp men ramlade igen. Ryggen var hemsk just nu. Men jag kämpade mig upp så jag fick tag om dörrhandtaget och kunde då resa mig helt upp. Jag gick fram till spegeln.
- FAN!, jag såg hemsk ut. Maskaran hade runnit ut över mina kinder och... Vi kan väl utgå från att jag var helt förstörd i ansiktet. Jag slängde av mig alla kläder och hoppade in i duchen. Sedan sminkade jag mig snabbt och låste upp dörren och sprang in i sovrummet. Jag slängde på mig några jeans och en blus innan jag sprang till busshållsplatsen.

När jag kom fram till Kvarnen var inte Eric där.

---

opsi!  Komentera! <3 

Klockan var kvart i tre och jag knöt fast förklädet. Hoppas att han kommer!

---

Det var bara några få kunder så jag behövde inte stressa. Men Eric hade inte kommit änn, mitt humör sjönk lite men jag försökte tänka positivt, han kanske kommer senare idag.

När klockan slog halv sju var mitt humör nere på noll. Tänk om han inte kommer. Han kommer inte. Tänk om jag aldrig mer får träffa honom igen. Det vore ju mer änn självklart. Han vill inte ha något med mig att göra...

Jag suckade ledset och tog tag i min väska och öppnade glasdörren och gick ut. Han hade inte kommit. Han såg säkert att jag jobbade så då struntade han i att gå in.
Jag pluggade i hörlurarna i mobilen och skröv på högsta volym, man lägger inte märke till ensamheten då.
När jag rundade en husknut råkade jag krocka med någon. Jag drog snabbt ur hörlurarna ur öronen.
- Förlåt!
- Äch, det är lungt. , han kollade ner på mig. Sedan fortsatte han.
- Är det inte du som jobbar på cafeet?
- Jo, det är jag., innom mig sprudlade jag av glädje.
- Eric förresten., sa han och räkte mig sin hand.
- Elin., sa jag och skakade den.
- Trevligt att träffas men nu måste jag hemmåt., han log lite ursäktande.
- Ja jag med. Hejdå.
- Hejdå., han log gulligt mot mig sedan fortsatte han sin väg hem till sig. Jag skrek innombords av lycka.Jag pluggade in hörlurarna i öronen igen och fortsatte med ett stort leene på läpparna.

När jag komm in genom dörren till lägenheten hörde jag hur telefonen ringde.
- Hallå?
- Tja syrran!
- Liam!
- Du har du plats i lägenheten? Hehe...
- Ja vadå då?
- Hehe jo hon kasta ut mig...
- Ojdå. Men du mår väll bra?
- Ja självklart. Skulle jag kunna bo hos dig?
- Visst men då får du ta soffan.
- Absolut, bättre änn asfalt! Haha!
- Haha! När kommer du?
- Om några timmar måste ju ta bussen och samtidigt få med mig alla saker så det kan ta en stund så att du vet.
- Ja självklart det är öppet så det är bara att komma.
- Tack syrran., sedan lade han på och jag tog av mig alla ytterkläder och satte mig i soffan vid tv:en.

Dörren slogs upp och jag sprang ut till hallen.
- Liam!, ropade jag glatt och slängde mig runt halsen på honom.
- Jag har saknat dig med syrran! Haha!, jag log mot honom och han tog av sig jackan och skorna och lyfte upp sina väskor.
- Var kan jag ställa de?
- Jag kan ta dem., sa jag och tog imot väskorna som direkt hamnade på golvet igen.
- Dom är ju svin tunga!
- Haha! Nejdå det är bara du som är svag! Haha!, Jag gav honnom en sur min och drog med mig väskorna in i vardagsrummet.
- Så här får de stå!
- Haha!
Vi satte på en film och hade allmänt tråkigt som man brukar ha med sina syskon.
- Jag tror jag går och lägger mig jag.
- Gör det du. Jag sitter uppe en stund till.
- Visst., sa jag och gick och borstade tänderna innan jag kröp till sängs.

Nästa dag.
Idag har jag hel dag på jobbet, så jag är inte ledig föränn sju ikväll. Jag suckade lite men tänkte positivt. Han kanske kommer idag. Synd bara att jag jobbar där bak...
När jag sagt hejdå till Liam och gått hela vägen till cafeet tog jag på mig förklädet och började göra några olika bakelser, ja vi bakar det mesta själva.
- Elin jag vill prata med dig lite har du tid?
- Då får det gå fort, jag kan inte lämna bakningen förlänge., jag gick in på chefens kontor.
- Vad gäller det?
- Jo jag såg dig igår när du hade Jessicas pass och undrade om du och Jessica vill byta plats? För Jessica kom till mig här om dagen och frågade om hon kunde få börja baka och så istället. Som du säkert vet är hon lite blyg av sig.
- Ja! Ja! Det blir perfekt!
- Så bra då. Men du kan väll då överlämna bakningen till Steffe idag så kan du börja ta beställningar redan idag? Eftersom Jessica fortfarande är sjuk.
- Självklart, tack!, jag log stort mot honom och gick ivär ut i cafeet.

- Hej vad vill du beställa?
- En caffelatte tack.
- Absolut! Kommer strax., mitt lyckliga humör smittade snabbt ner alla kunder. Allt var perfekt.

- Hej vad vill du beställa?
- Tja Elin!
- Hej Eric!, han log stort.
- En fika med dig vore bra.
- Haha! En annan gång kanske, lite taight just nu.
- Imorn? Klockan... Ska vi säga 13:00 vid Kvarnen på Södermalm?
- Visst det blir nog bra!
- Men en tonfisksmörgås och en coca cola får väll bli bra idag då.
- Haha! Ja det blir nog bra. Kommer strax!

---

Hoppas det blev bra! :)

- Vill du beställa? , min röst var osäker det hörde jag men jag brydde mig inte om det.
- Ja, jag skulle vilja ha en croissant och en coca cola tack., Jag märkte först inte något speciellt men sedan slog det mig. Det var inte en vanlig människa! Det var Eric Saade! Jaja han är en människa men inte vem som helst.
- Ja självklart!, jag kan inte fatta det. Jag kan alvarligt inte fatta det! Jag tog en beställning av självaste Eric Saade!!!

---

Sedan gick jag iväg bak för att plocka fram croissanten och coca colan. Ett stort leende var på mina läppar hela tiden. Jag kunde inte sluta le. Men jag skärpte mig när jag gick ut till honom igen.
- Så, det blir 45 kronor., han log mot mig och räckte mig en femtiolapp.
- Behåll resten., jag log en sista gång mot honom innan jag gick iväg till nästa kund. Jag blev glad även om det handlade om fem kronor.

Klockan var sju och jag slutade arbetet för dagen. Jag tog min väska och skyndade mig fram till dörren men just innan jag hann öppna dörren hörde jag min kollega Jessica som ropade på mig. Jag vände mig om.
- Du har du bråttom eller?
- Nä.
- Bra då tar vi följe. Så hur tyckte du det var att ta beställningar då?
- Det var sjukt kul! Jag fick ta en beställning av Eric Saade! Helt sjukt!!!, sa jag över lyckligt. Jessica stannade och kollade på mig som om jag vore dum i huvudet.
- Elin? Han är stam kund hos oss., det blev tyst en stund.
- VA!?, Jessica började skratta åt min min.
- Ja! Viste inte du det!?
- Nej det är ingen som säger nått till mig. Aldrig.
- När man talar om trollen. , sa hon lite tyst.
- Vadå? , jag stirrade på henne och väntade på svar, men istället följde hon något med blicken.
- Tja!
- Hej! , svarade hon tillbaka. Jag stirrade som ett fån efter honom.

Nästa dag
Idag har jag en ledig dag så jag och Ludwig ska ta en fika sedan ska jag... Jag vet faktiskt inte.
Jag hörde dova signaler ute i hallen från min mobil, som ligger i väskan. Så jag reste mig upp ur den varma sköna sängen och gick ut till min väska.
- Hallå? , sa jag sömnigt.
- Du skulle möjligtvis inte kunna ta mitt pass mellan kl 15:00-19:00?? Har typ panik här! Har fått fruktansvärd förkylning! Snälla kan du snälla ta mitt pass?
- Ja självklart! , jag blev överlycklig! Jessicas pass = träffa Eric igen! Jippi!
- Åå tack tack tack!!! Jag ska gott göra dig på något sätt jag lovar!
- Nej men det behövs inte. Krya på dig du!
- Tack tack! Tusen tack!
- Jaja! Haha! Hejdå.
- Tack änn en gång! Hejdå.
Så nu ska jag bara få fikat med Ludwig överstökat.

Ludwig bablade på jag försökte låta intresserad men det var svårt. Hela tiden flög mina tankar till Eric, jag vill att klockan ska bli tre...
- Minns du när du, jag och Lea sprang ifrån den där fyllo gubben som jagade oss? Haha! Det var iallafall väldigt roligt! Lea fick ju en skratt attack när gubben ramlade och en av hans sprit flaskor gick isönder, och hur han lade sig ner och försökte slicka upp det! Haha! Jag saknar det tiden! Vill vara 14 igen... Elin?... Elin?!
- Å! Va?
- Du har inte lyssnat eller hur? Vad är det med dig egentligen? Du verkar så annorlunda.
- Gör jag? Jaha.
- Jag menar inte att såra dig. Men du är inte som du var förr. Du är inte samma glada tjej. Varför?
- Va? Öö.. Inte vet jag., han tittade oroligt på mig.
- Har det hänt något?
- Nej.
- Är du helt säker på det?
-Ja? Varför skulle det ha hänt nått??
- Nej jag bara undrade., det blev pinsamt tyst. Efter en stund reste jag mig upp.
- Jag ska gå iväg till mitt arbete snart men vi ses.
- Du var ju ledig idag. Det sa du iallafall igår.
- Jo ja. Men jag har Jessicas pass, hon är sjuk.
- Jaja., Han suckade och tittade ut genom fönstret. 
- Du jag är ledsen vi får ta det här en annan dag okej?
- Mm.

Klockan var kvart i tre och jag knöt fast förklädet. Hoppas att han kommer!

---

:D Är på bra humör så ni fick två idag! :D

Jag vände mig försiktigt om. Några rädda förfärade tårar droppade ner längs min kind. Jag vill inte se mannens ansikte. Jag vill hem. Jag är rädd, livrädd.

---

-Hej Elin! Det var länge sen, hur mår du?, jag tittade snabbt upp på mannen, som var min gamla klasskompis sedan högstadiet.
- Ludwig hej! Gud va länge sen! Jo då jag mår jätte bra själv då?, jag kramade om honom en liten stund.
- Jodå super bra!, sa han glatt och kramade tillbaka sedan drog han mig ifrån sig för att se på mig.
- Känner ju knappt igen dig!, jag skrattade bara som svar.
- Vad gör du ute såhär sent egentligen?
- Jag är på väg hem ifrån mitt jobb du då?
- Jag ska hälsa på en kompis. Tog båten hit. , han nickade bak med huvudet mot en fin motorbåt.
- Men varför ställer du båten här? Den här hamnen är ju ingen som använder längre.
- Jag vet just därför. Det är mycket säkrare här, änn borta vid den nya hamnen.
- Jo det är ju sant...
- Japp! Vart ska du, ska vi ta följe?
- Jag ska ditåt. ,sa jag och pekade mot stigen mot gatan som leder till lägenheterna.
- Kom så går vi då! , han log och vi började gå mot den ljusa gatan.
- Så vad gör du nu då?
- Jag jobbar på ett cafe nere vid gallerian. Du då?
- Jo jag har tillfälligt semester men annars är jag mycket ute och fiskar. Vilket jag helst vill sluta med.
- Vad vill du leva med då?
- Jag skulle vilja bli trummis! Men jag tror inte det blir något av...
- Om du själv tror på dig kan du komma hur långt du vill. Du kommer säkert bli en berömd trummis en dag, bara du själv vill!, han skrattade lite men log sedan mot mig.
-Du kanske har rätt.

Nästa dag
Solens strålar letade sig in genom rullgardinen. Jag blinkade lite med ögonen men sätte mig sedan upp i sängen. Lägenheten är lika tyst som den brukar, inte ett ljud hörs förutom bilarna utanför. Jag gick ut till köket och tog mig en smörgås sedan tog jag en duch. Jag gjorde mig iordning för jobbet och låste sedan lägenhetsdörren. Gatan var blöt av regnet som kom inatt. Solens strålar reftekterades mot asfalten, vilket fick det att svida i ögonen.
- Hej Elin!, Ludwig stod och vinkade som en dåre mot mig en bit bort. Sedan kom han springande mot mig.
- Hejsan! , han log stort.
- Hej.
- Vad gör du då?
- Ska till jobbet du då?
- Gå en promenad och titta på gamla platser som vi och Lea brukade vara på förr. , Lea juste... Vi var som ett gäng förr. Men sen flyttade Ludwig och vi hörde aldrig av honom så han vet inte att jag och Lea inte är vänner längre.
- Hrm. Ja kul?
- Ja. Skulle inte du jobba hade du ju följt med...
- Nej tack jaag klarar mig. , avbröt jag honom. Han såg lite ledset på mig sen fortsatte jag.
- Ja men du får ha det så kul måste gå nu hejdå!
- Hejdå., jag skyndade mig därifrån.

-  Elin kan du ta några beställningar? Måste prata med bossen. , egentligen brukar inte jag ta beställningar, jag håller oftast till bakom allt.
- Ja självklart., jag log ett lite osäkert leende mot henne men hon log bara tillbaka. Så jag skyndade mig fram till en kille som satt vid ett av de mysiga borden. Oftast i cafeer nuförtiden brukar kunderna säga sina beställningar vid kassorna men vi ger våra kunder mer lyx.
- Vill du beställa? , min röst var osäker det hörde jag men jag brydde mig inte om det.
- Ja, jag skulle vilja ha en crossiant och en coca cola tack., Jag märkte först inte något speciellt men sedan slog det mig. Det var inte en vanlig människa! Det var Eric Saade! Jaja han är en människa men inte vem som helst.
- Ja självklart!, jag kan inte fatta det. Jag kan alvarligt inte fatta det! Jag tog en beställning av självaste Eric Saade!!!

---

Komentera!!! :)

     
Jag går här i min ensamhet längs den mörka gatan. Solen hade gått ner och allt är tyst det enda jag hör är mina egna frusterande andetag och mina snabba fotsteg. Gatlampornas skuggiga sken hjälper inte till med att få bort rädslan, rädslan som växer inom mig. Jag vill hem, hem till min lägenhet där jag hör hemma. Min lägenhet är inte stor men den räcker för mig som bara är en person. Jag flyttade ifrån min familj för två år sedan då jag var femton. Man kan egentligen inte kalla dem för en familj. Det är ju ändå bara min drogade farsa och min storebror som kommer hem vid middagen, som jag brukade laga. Min mamma omkom i en bilolycka när jag var tretton. Då brast min pappa, han kommer nog aldrig bli sig själv igen. När han började med droger och alkohol fick han ofta utbrott på mig och min bror. Liam som han heter flyttade till sin tjej ett år tidigare änn mig. Pappa blev då ännu värre, jag ville då få tillbaka min riktiga pappa så jag gjorde allt för att det skulle bli som förr. Men mamma kom inte tillbaka så pappa sket i allt även mig så då stack jag och lämnade han i sin sunkiga äckliga lägenhet. Han ville ju ändå inte ha någon hjälp, förvånar mig inte om han är död han också.
 En kvist knäktes bakom mig och jag blev ännu räddare och hoppade till. Jag vände mig förskräckt om. Men ingen var där.
-Hallå? Är det någon där?, jag darrade på rösten och andades häftigt. Plötsligt sveptes någonting snabbt bakom mig. Ett litet skrik lämnade min mun, och jag vände mig kvickt om, men ingen var där.
-Hallå?, jag var livrädd. Min kropp skakade av rädsla. Mina andetag var snabba och mitt hjärta dunkade hårt. Rädslan kröp inom mig och blev bara större och större. Plötsligt kunde jag skymta en man längst borta vid hamnen. Mannen var lång och kraftig, men jag kunde inte se några ansiktsdrag. Hamnen jag är vid är ingen vanlig hamn utan det är den gamla båtfiskehamnen. Men den är inte ibruk längre den är övergiven. Området runt är igen vuxet med vilda träd och buskar. Det sägs ha varit en liten by här förr en det fins inte en människa som är helt säker på det.
Varför jag nu brukar gå här är för att det är en snabbare väg ifrån mitt cafejobb till min lägenhet. Mannen kom närmare och jag kunde skymta att han hade regnrock på sig. Vilket inte behövs efter som det är klar stjärnhimmel. Jag fortsatte iväg snabbt på mina darriga ben men kom inte så långt föränn jag kände tunga andetag i nacken och en hård hand på min axel. Jag vände mig försiktigt om. Några rädda förfärade tårar droppade ner längs min kind. Jag vill inte se mannens ansikte. Jag vill hem. Jag är rädd, livrädd.

---

Ja det var första kapitlet. Hoppas ni kan slänga in en liten kommentar. :) vore kul! Det kommer längre kapitel ;)

Känner mig lite bättre faktiskt. Märkligt nog. Hihi! Men har inget vettigt att skriva så ska inte störa mera ;)

Suck! Hade friluftsdag igår = förvärrade min förkylning. Hatart! Jaja få väll leva med det. Hoppas ni har det bättre. Sedan ska jag se på en film `Gracie` har sett den förut men den är bra så har ni tillgång till en tv sätt på ettan kl 14:25! ;)
Ja får väll ta och vila lite innan filmen. Vi höres!

Hejsan alla glada! Jag är en 14 årig tjej ifrån värmland som kommer att börja blogg. ( vilket jag inte kan...) men jag vill testa! ;) Hoppas ni fortsätter läsa får ta och lära mig lite nu! ;)