Love me, please. Kapitel 9
En liten tår letade sig fram. Jag hindrade det inte, den var väntad. Jag viste att jag inte skulle klara hålla inne sorgen så länge. Allt krachar någon gång.
Förlåt mig pappa.
Tårarna forsade. Sorgen grävde sig längre in i mitt hjärta. Pappa. Jag vill att du ska leva så att jag kan säga hejdå. Du var hemsk de sista åren, men det var av sorg. Tänk om jag blir likadan.
Jag har levt mina senaste veckor begravd av mitt stora täcke. Liam, han ville inte bo kvar hos mig så han flyttade hem till en av hans vänner. Hela livet är så ensamt. Hela jag är ensam. Min blick for genom det instängda rummet. Det var stökigt och hemskt. Hela lägenheten var en enda röra. Eric har jag inte hört av på en stund, för min mobil är död. Dörren är låst och jag öppnar inte när någon ringer eller knackar på. Ludwig hatar mig, det vet jag så honom vill jag inte ha kontakt med. Cafeet vet jag inte hur det går med, jag har låst mig inne från allt. Jag har troligtvis fått sparken.
Plötsligt hörde jag hur det smällde så högt att det skar som glas i öronen på mig. Jag blev rädd, jag blev alldeles stel i hela kroppen. Är det någon som försöker bryta sig in!? En liten stund senare hörde jag fotsteg genom min lägenhet, jag gömde mig under täcken. Men jag visste att jag syndes.
- Elin snälla? Varför gör du så här??, Jag tittade upp på tjejen. Jag kände väl igen henne hon hade bara förändrats lite i klädstilen och hennes långa hår var som vanligt uppsatt i en hög tofs. Hon satte sig på sängkanten.
- Varför Elin? Jag trodde du hatade din pappa.
- Jo men... Jag känner mig så dum., Sa jag med en väldigt hes röst. Min gamla bästavän. Hon är här! Jag kunde inte undvika att kasta mig runt hennes hals.
- Lea! Du är tillbaka!
- Ja Elin! Jag är tillbaka! Men snälla kan du gå och ta en duch först?? Du stinker! Haha!, jag skrattade lyckligt och satte mig upp.
- Men hur visste du??
- Jo jag och Jessica är kompisar, men det vet inte du... Men iallafall så hade hon hört det av någon Eric som ska ha försökt få tag på dig men inte lyckats. Så jag beslöt mig för att ta mig in. Men du får betala fönstret själv. Jag är bara här för att få dig på fötter och få tillbaka min bästavän!
- Tack Lea!, jag var påväg att slänga mig runt hennes hals igen men hann inte.
- Ta en duch först!
- Ja, juste.
Vi satt i soffan och berättade om vad vi gjort åren efter att vi blev osams. Hon hade tydligen åkt jorden runt och startat ett eget café i Göteborg. Vi båda hade drömmar om att jobba på café när vi var små, vi hade tänkt starta ett eget tillsammans men det blev ju aldrig av.
- Så hur är det med kärleken då?, jag visste att den frågan skulle komma.
- Nja. Sådär. Själv?
- Jag hade ett stabilt förhållande i några år men det bröts ifjol. Han var otrogen.
- Vad synd.
- Nä. Det finns så många snygga killar så!
- Ja men endå. Jag måste bara fixa en sak., sa jag snabbt och skyndade mig in i mitt sovrum. Jag tog upp mobilen från golvet och laddaren. Jag måste ju se hur många som försökt nå mig, speciellt Eric.
När mobilen startat kom det upp en massa missade samtal. Trettioåtta missade samtal från Eric. Shit! Två från chefen på cafeet. Ajdå! Arton missade samtal från Jessica. Ops. Jag hade bara ett sms, från Eric.
" Elin, snälla kan du svara? Jag saknar dig. Du kan väll iallafall öppna dörren. Jag har ju knackat på skit många gånger. Snälla? Jag saknar dig som fan.//E"
Jag svalde. Han saknar mig. Stackars Eric. Jag måste ringa honom! Jag letade upp honom i min kontakt lista och ringde upp honom. Men samtalet slogs bara av. Jag trodde först att han tryckte bort mig men sedan förstod jag ju att mina pengar var slut. Jag gick tillbaka till Lea i vardagsrummet.
- Kan jag få låna din mobil till ett samtal?
- Visst., hon gav mig den och jag gick in i sovrummet igen. Jag hatar att prata i telefon när någon annan hör.
Jag slog in Erics nummer och väntade.
- Hallå?
- Hej Eric det är Elin.
- Elin! Varför har du inte svarat?! Mår du bra?! Snälla säg att du mår bra!
- Ja, jag mår bra, ta det lungt.
- Varför har du inte svarat Elin?!, han var värkligen helt sjukt rädd. Undrar varför, jag har ju inte varit död eller så.
- Min mobil var död. Förlåt. Förlåt Eric.
- Du har skrämt livet ur mig! Lova att aldrig göra så där igen!
- Nej visst ta det lugnt!
- Jag kan inte ta det lungt! Men du jag är ledsen måste upp på scen nu är i Solna men jag kommer inom ikväll när jag kommer hem, jag lovar!
- Okej hejdå.
- Hejdå!, jag lade på samtalet och återvände till Lea.
- Vem ringde du till?
- En bara.
- Säg! Är det en kille?! Var det han där Eric?
- Ja det var Eric.
- Har ni nått på gång eller?? Va?? Va??, hon buttade till mig i sida med sin armbåge på skoj.
- Jag vet inte., så kul att hon inte vet vem Eric det är hon pratar om! Haha!
Hihi! Kommentera kära ni! <3
Förlåt mig pappa.
Tårarna forsade. Sorgen grävde sig längre in i mitt hjärta. Pappa. Jag vill att du ska leva så att jag kan säga hejdå. Du var hemsk de sista åren, men det var av sorg. Tänk om jag blir likadan.
Jag har levt mina senaste veckor begravd av mitt stora täcke. Liam, han ville inte bo kvar hos mig så han flyttade hem till en av hans vänner. Hela livet är så ensamt. Hela jag är ensam. Min blick for genom det instängda rummet. Det var stökigt och hemskt. Hela lägenheten var en enda röra. Eric har jag inte hört av på en stund, för min mobil är död. Dörren är låst och jag öppnar inte när någon ringer eller knackar på. Ludwig hatar mig, det vet jag så honom vill jag inte ha kontakt med. Cafeet vet jag inte hur det går med, jag har låst mig inne från allt. Jag har troligtvis fått sparken.
Plötsligt hörde jag hur det smällde så högt att det skar som glas i öronen på mig. Jag blev rädd, jag blev alldeles stel i hela kroppen. Är det någon som försöker bryta sig in!? En liten stund senare hörde jag fotsteg genom min lägenhet, jag gömde mig under täcken. Men jag visste att jag syndes.
- Elin snälla? Varför gör du så här??, Jag tittade upp på tjejen. Jag kände väl igen henne hon hade bara förändrats lite i klädstilen och hennes långa hår var som vanligt uppsatt i en hög tofs. Hon satte sig på sängkanten.
- Varför Elin? Jag trodde du hatade din pappa.
- Jo men... Jag känner mig så dum., Sa jag med en väldigt hes röst. Min gamla bästavän. Hon är här! Jag kunde inte undvika att kasta mig runt hennes hals.
- Lea! Du är tillbaka!
- Ja Elin! Jag är tillbaka! Men snälla kan du gå och ta en duch först?? Du stinker! Haha!, jag skrattade lyckligt och satte mig upp.
- Men hur visste du??
- Jo jag och Jessica är kompisar, men det vet inte du... Men iallafall så hade hon hört det av någon Eric som ska ha försökt få tag på dig men inte lyckats. Så jag beslöt mig för att ta mig in. Men du får betala fönstret själv. Jag är bara här för att få dig på fötter och få tillbaka min bästavän!
- Tack Lea!, jag var påväg att slänga mig runt hennes hals igen men hann inte.
- Ta en duch först!
- Ja, juste.
Vi satt i soffan och berättade om vad vi gjort åren efter att vi blev osams. Hon hade tydligen åkt jorden runt och startat ett eget café i Göteborg. Vi båda hade drömmar om att jobba på café när vi var små, vi hade tänkt starta ett eget tillsammans men det blev ju aldrig av.
- Så hur är det med kärleken då?, jag visste att den frågan skulle komma.
- Nja. Sådär. Själv?
- Jag hade ett stabilt förhållande i några år men det bröts ifjol. Han var otrogen.
- Vad synd.
- Nä. Det finns så många snygga killar så!
- Ja men endå. Jag måste bara fixa en sak., sa jag snabbt och skyndade mig in i mitt sovrum. Jag tog upp mobilen från golvet och laddaren. Jag måste ju se hur många som försökt nå mig, speciellt Eric.
När mobilen startat kom det upp en massa missade samtal. Trettioåtta missade samtal från Eric. Shit! Två från chefen på cafeet. Ajdå! Arton missade samtal från Jessica. Ops. Jag hade bara ett sms, från Eric.
" Elin, snälla kan du svara? Jag saknar dig. Du kan väll iallafall öppna dörren. Jag har ju knackat på skit många gånger. Snälla? Jag saknar dig som fan.//E"
Jag svalde. Han saknar mig. Stackars Eric. Jag måste ringa honom! Jag letade upp honom i min kontakt lista och ringde upp honom. Men samtalet slogs bara av. Jag trodde först att han tryckte bort mig men sedan förstod jag ju att mina pengar var slut. Jag gick tillbaka till Lea i vardagsrummet.
- Kan jag få låna din mobil till ett samtal?
- Visst., hon gav mig den och jag gick in i sovrummet igen. Jag hatar att prata i telefon när någon annan hör.
Jag slog in Erics nummer och väntade.
- Hallå?
- Hej Eric det är Elin.
- Elin! Varför har du inte svarat?! Mår du bra?! Snälla säg att du mår bra!
- Ja, jag mår bra, ta det lungt.
- Varför har du inte svarat Elin?!, han var värkligen helt sjukt rädd. Undrar varför, jag har ju inte varit död eller så.
- Min mobil var död. Förlåt. Förlåt Eric.
- Du har skrämt livet ur mig! Lova att aldrig göra så där igen!
- Nej visst ta det lugnt!
- Jag kan inte ta det lungt! Men du jag är ledsen måste upp på scen nu är i Solna men jag kommer inom ikväll när jag kommer hem, jag lovar!
- Okej hejdå.
- Hejdå!, jag lade på samtalet och återvände till Lea.
- Vem ringde du till?
- En bara.
- Säg! Är det en kille?! Var det han där Eric?
- Ja det var Eric.
- Har ni nått på gång eller?? Va?? Va??, hon buttade till mig i sida med sin armbåge på skoj.
- Jag vet inte., så kul att hon inte vet vem Eric det är hon pratar om! Haha!
Hihi! Kommentera kära ni! <3
Kommentarer
Saadefreak säger:
Heej,Bra novell! :)
Trackback