Marielle

Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.

Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.

Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.

Jag stod i köket och lagade mat när det ringde på dörren.

- Kom in!, ropade jag.

- Hej Nellie.

- Hej Bea., hon kom in i köket och satte sig på en köksstol.

- Mår du bra?, jag syftade på att hon verkade ha ont i magen.

- Jadå, det är bara mensvärk.

- Här. Ta en alvedon, det hjälper., Sa jag och kastade ett paket till henne.

- Tack., sa hon och öppnade förpackningen och drog ut plattan med de små tabletterna. När hon svalt en med vatten lade hon tillbaka förpackningen i skåpet igen. När jag ätit upp maten jag lagat gick vi och satte oss i soffan och tittade på tven.

- Så hur var din midsommar då? Vi har ju inte snackat om det.

- Jo den var väll bra. Följde med Eric på en fest.

- Vad kul! Min var hemskt tråkig.., jag skrattade bara till svar efter som hon gjorde världens ledsnaste min.

- Du. Har du alltid haft så stora bröst? Eller är det bara tröjan som gör det?

-  Öum. Jag antar väll att jag alltid haft dem så...

- Okej jag bara undrade.

- Har det gått över?

- Vadå?

- Mensvärken.

- Jaha. Ja det har det., hon log stort.

- Vad bra då. Själv har jag inte haft det på en stund..

- Äch oroa dig inte, ibland hoppar det över en månad eller så.

- Okej.

- Du har väll ändå inte haft sex med någon sedan du "bestämde dig" ?

- Nej., jag gillar inte ljuga men jag kan inte berätta det. Jag kan det bara inte.

- Men då så, du ska bara ta det lungt!

- Okej.

- Vad skulle kunna hända? Du kan ju inte bli med barn utan befruktning. Det är omöjligt!

- Ja, du har nog rätt. Jag bara inbillar mig...

 

Nellie hade bett mig komma över så jag gick längs gatan, solen stekte som vanligt nu när det är sommar. När jag kom till Nellies dörr knackade jag på men utan att höra något "kom in" öppnade jag och gick in till henne. När jag kom in i vardagsrummet såg jag Nellie sitta i soffan, hon tittade rakt ut i luften utan att fästa blicken på något.

- Nellie! Vad har hänt?, sa jag stresset och satte mig bredvid henne.

- Nellie?, sa jag nu lite mer samlad. En ensam tår lämnade hennes öga, jag kramade om henne och hon lutade sig mot mig och jag kramade henne lite hårdare.

- Vad har hänt?, viskade jag i hennes öra, hon tog ett djupt andetag.

- Jag..., hennes röst var svag och hon ansträngde sig för att inte börja gråta.

- Jag är gravid., hon brast ut i tårar och grät så mycket att hon började gråta. Jag höll hårt om henne jag lät henne gråta ut.

När hon lugnat sig lite frågade jag försiktigt.

- Men hur?, hon tittade mig i ögonen, hennes ögon lyste av rädsla och skam.

- Men med vem eller minns du inte det?, jag började förstå lite och för att göra det lättare så klargjorde jag det hela i mitt huvud. Nellie har haft sex med någon och hon blev då gravid, hon vet vem det är för det syns i hennes ögon men hon skäms över vem det är eller så skäms hon över hela situationen.

Nellie bet sig i läppen men svarade sedan tyst knappt hörbart vem det var.

- Eric., hon slog ner blicken i golvet, förmodligen för att hon inte vill se min reaktion men ska jag vara ärlig hade jag nog gjort samma sak efter som han har locken men jag gillar honom inte som person. Och det här gjorde inte direkt saken bättre... Sedan fortsatte hon.

- Jag vet inte vad det var med mig hela situationen var så rätt lixom. Solnedgången, havet, stranden, han... Jag kunde inte motstå hans läppar han var så underbar!

- Hrm. Jag vill inte höra mer tack.

- Förlåt. Men jag vill inte vara gravid. Jag vill inte.

- Ska du göra abort?

- Jag tror det..., hon torkade en tår.

- Jag kommer stå vid din sida vad du änn gör. Jag lovar.

- Tack Bea, det betyder så himla mycket ska du veta!, vi kramade om varandra.

- Du kan lita på mig Nellie, glöm aldrig det.

- Nejdå, om du inte glömmer att du kan lita på mig då.

- Det ska jag inte, tack Nellie. Men du?

- Ja?, hon tittade undrande på mig.

- Vet Eric om det?

- Nej...

- Du får ta och berätta det för honom, han är ändå halva anledningen.

- Jag vet, men han har flyttat.

- Flyttat? Var?

- Han ska plugga i London.

- London!?

- Mm.

- Jaja. Men har han rest än då?

- Ja förra veckan.

- Jaha men han kommer nog hem någon gång, då kan du berätta för honom. Men du får bestämma dig innan det är för sent., hon nickade bara till svar. Stackars Nellie.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag behålla barnet eller inte? Jag är så förvirrat av hela situationen, jag har ju ett liv inom mig! Jag har ju alltid vetat att det är så det är men när man själv har det.. Helt obeskrivligt, otroligt men läskigt på samma sätt, det är mitt kött och blod som bildas till en riktig människa inom mig! Det är en så mäktig tanke, det är min framtid inombords mig det är en unik person som ska föra vidare min släkt som jag fått chansen att göra hela livet. Det är skrämmande att det samtidigt är Erics framtid och arvtagare..

Ibland känner jag mig så säker att jag vill ha kvar barnet, men ibland faller all självsäkerhet och jag tvivlar på mig själv att jag någosin i mitt liv kommer att klara av att ta hand om ett barn. Då ligger jag hjälplös i min lägenhet och gråter så jag skakar och hatar mig själv och Eric och fostret som utvecklas inom mig så att jag skulle kunna ta livet av mig. Just då känns det som om jag inte har något att leva för, jag hamnar i en depression tills någon kommer och hjälper mig, om ingen kommer kan jag ligga där i dagar, det har hänt en gång jag låg i min säng i ett dygn utan att äta tills Bea kom..

- Jag måste bestämma mig., jag sa det endast för mig själv.

 

Dörren slogs upp tre timmar senare och Bea kom in med bestämda steg.

- Packa väskan, vi ska till London!

- Va? Men jag har inte pengar till det!

- Jag vet, jag har redan betalat för oss båda., jag kunde bara gapa tills Bea kom fram till mig och kramade om mig.

- Jag gör allt för dig Nellie, och för att få slut på alla osäkerheterna om Eric. Det är dags att han får veta. Förresten var det köp två biljetter betala för en..., jag skrattade och tackade henne tusen gånger innan hon tvingade mig att packa.

 

När vi klev av flygplanet hamnade vi i höstiga London, det blåste kallt så jag drog jackan tätare mot kroppen.

- Vet du var han pluggar?

- Nej, han sa aldrig det.

- Då får vi väl leta då., Bea började gå iväg och jag följde efter, att hitta just hans skola här blir väldigt svårt, jag menar det finns ju tusentals byggnader och vi vet varken vad skolan heter eller hur byggnaden ser ut. Det här lär ta dagar ju...

- Vi får ta och leta reda på ett informationsställe och en karta., sa Bea och vi började vandra längs en av alla gator.

När vi äntligen hittat ett informationsställe fick vi en karta med alla skolor över hela London, som turvar hade de märkts med olika symboler för vad som var grundskolor osåvidare, så vi pekade ut hur vi skulle gå och så innan vi gav oss iväg. Totalt fanns det sju olika.

 

När vi gått till fem skolor och frågat efter Eric Johansson från Sverige, gav jag upp så jag satte mig på en park bänk.

- Men snälla Nellie ge inte upp nu, vi har två skolor kvar!

- Jag orkar inte gå längre, det känns som om jag ska svimma när som helst.., sa jag och stängde ögonen av smärta.

- Snälla svimma inte..

- Om jag får vila gör jag inte det.

- Okej då vi vilar en stund., sa Bea och slog sig ner bredvid mig. Sedan öppnade hon sin resväska och tog upp en flaska vatten.

- Här, drick lite så kanske du mår bättre.

- Tack., sa jag och tog emot den.

Efter en halvtimme på bänken bestämde vi oss för att fortsätta.

- Här är det Nellie!, sa Bea glatt och hon började springa mot Entrén. Jag joggade efter och när jag var inne stod Bea redan vid en disk och pratade med en kvinna som satt bakom.

- Hello we are looking of a guy named Eric Johansson from Sweden, do he goes on this school?, kvinnan knapprade in något på datorn och sa.

- Yes he has a lesson in hall 210.

- Great! Where are hall 210?

- If you want I can call the teacher and ask him to send Eric here?

- Yes please that would be perfect!

- Right., sa hon och tog upp en lur och knapprade in ett nummer hon läste av från datorn.

När hon lagt på sa hon.

- He will in a moment, please have a seat on the chairs there and wait for him., hon log och pekade på stolarna som var plaserade i ett hörn av rummet. Vi log mot henne och satte oss, Bea slängde även ett tack till henne.

 

 

- Jaha.?, och vad ska jag göra med den informationen? Jag har ju ingenting med det att göra.

- Eric., jag tittade på Bea som utalade mitt namn.

- Det är ditt och Nellies Eric., tiden stod stilla och jag frös till där jag stod.

- Va?!, jag av alla människor! Jag tror jag måste sätta mig ner. Så jag satte mig på stolen Nellie suttit på innan jag gick mot dem. Jag tog Nellies händer i mina och förde henne mot mig så att hon stod alldeles framför mig.

- Nellie, är det sant?, hon nickade och en tår lämnade hennes högra öga.

- Nej, nej Nellie det är inte ditt fel. Snälla gråt inte det är okej, jag är inte arg det är bara lite mycket information en dag som den här.., jag torkade bort tåren och höll min hand där för att kunna se in i hennes under bara ögon.

- Ja. Det är sant., jag reste mig eftersom chocken dämpat och drog in henne i  en kram. När vi kramat om varandra en stund kom det en fråga upp i huvudet, ska hon behålla det? Jag utalade frågan tyst i hennes öra och kände hur hon stelnade till, så jag strök min hand lugnande mot hennes rygg.

- Jag..., började hon men avbröt sig själv så jag lutade mig bakåt för att kunna se på henne, hon blundade.

- Nellie. Jag förstår dig i vilket fall som helst, jag menar jag står på din sida vad du än väljer.

- Det spelar ingen roll för jag har bestämt mig., hon öppnade och såg väldigt stolt ut när ordet lämnade hennes mun.

- Ja., jag log stort och lyfte upp henne så att hennes ben slingrade sig runt min midja, och kramade henne hårt. Plötsligt hände det som inte får hända. 

Jag hörde hennes bestämda klackskors läten eka mot väggarna i korridoren sedan såg jag hennes slanka kropp röra sig mot oss. Jag släppte ner Nellie och gick henne till mötes. Hon log stort när hon såg att jag kom och hon gick imot mig, jag såg vad hon tänkte göra redan innan hon gjorde det, men jag ville inte såra henne så jag besvarade hennes kyss utan känslor och tittade hårt men medlidande på henne.

- Can we talk?, hon tittade oförstående på mig sedan tittade hon mot Nellie och Bea och följde något med blicken. Jag vände mig om och möttes av Nellies ryggtavla som försvan ut ur dörren. Helvete.

Sommaren är här och jag har fyllt nitton år. Bea mår mycket bättre eftersom Zeke sitter i fängelse (det var han). Eric, ja vi är lika tighta som Bea och jag. Fido nu mera med mig i min nya lägenhet. Så allt är toppen på min sida! å juste! Liam vet jag inte var han är, förmodligen i Göteborg och är otrogen mot någon stackare.

- Nellie, ska jag ta den rosa eller den blommiga klänningen?, Bea stod och poserade med klänningarna framför den stora spegeln i hennes sovrum.

- Den blommiga, den rosa är fin men för mycket plus att den blommiga är mer sommrigare.

- Håret då? Ska jag sätta upp det?, sa hon och lade ifrån sig klänningarna på sängen och drog upp håret i en hästsvans med händerna.

- Nej låt det bara hänga fritt, det är snyggare på dig.

- Mm. Du har rätt.. Men Nellie jag vill att du ska följa med... Det blir inge kul utan dig.

- Bea sluta nu jag är inte bjuden okej?, jag skrattade åt Bea som putade med underläppen. Det är så att Beas kollega ska ha midsommarfest eftersom det närmar sig. Men eftersom jag inte jobbar där så är inte jag bjuden, på dagiset där jag jobbar har vi aldrig varken middagar eller fester.

- Men jag vill inte att du ska vara ensam på midsommarafton.

- Det är lugnt, jag har ju Fido., jag ansträngde mig för att låta glad.

- Det blir väll inte kul? Han är ju en hund!

- Jodå!

- Men jag vill det endå inte.

 

Jag vaknade av att mobilen ringde.

- Aa. Hallå?

- Hej det är Eric, väckte jag dig?

- Ja men det är ingen fara.

- Förlåt. Men jag behöver hjälp... Kan du, ja alltså. Kan du hjälpa mig att köpa kläder till en fest?

- Ja självklart, vi ses utaför gallerian om en timme?

- Ja självklart, tack. Hejdå.

- Hejdå.

- Killar..., sa jag och skackade på huvudet och gick ur sängen och gjorde mig iordning.

 

- Den här är väll fin?, sa jag och skrattade åt tanken med Eric på en fest med en orange Hawaii skjorta.

- Aldrig i livet att jag har på mig den!, sa han och skrattade. När vi var överänns om en rutig kortärmad skjorta och ett par korta jeans byxor åkte vi iväg med Erics svarta audi.

- Vad ska du göra på midsommar då?, frågade han efter en stund.

- Sitta hemme med Fido.

- Ska du inte ut med Bea?

- Nej hon ska på fest hos en kollega.

- Jaha, då kan du ju följa med mig! Ja asså min kompis har fest i skärgården.

- Får jag det då?

- Ja alla får komma.

- Vad bra då kommer jag.

- Kul!, han log stort.

 

Jag blickade ut genom fönstret, han kan nu komma presis när som helst. Min vita klänning satt tight men snyggt, mina ben var bara, på fötterna bar jag ett par vita ballerinaskor efter som jag inte är så mycket för klackskor. Mitt blonda hår lät jag vara fritt från både hårsnodd och spänne.

- Hej är du klar?, sa Eric när han kom.

- Absolut., sa jag och hoppade in i bilen och vi åkte iväg.

- Vad fin du är!

- Tack det samma!, Eric skrattade och svarade.

- Ja det var ju du som valde kläderna., jag skrattade och Eric svängde in på en parkeringplats och vi letade upp en plats att parkera.

- Kom så går vi in., Eric låt lite extra glad, jag log bara och följde efter. Huset var stort men innomhus var det trångt med alla människor. Vi trängde oss mellan alla och Eric hälsade på sin kompis som ansvarade för festen.

- Det här är Nellie.

- Hej Nellie, Eric har berättat mycket gott om dig., Jag tittade på Eric som vände bort blicken. Killen lekte gentleman och tog tag i min hand och kysste handryggen. Sedan skakade han den lätt i en hälsning.

- Henry., han log och jag skrattade.

- Trevligt att träffas., vi log mot varandra innan Eric tog tag i min hand.

- Du måste se utsikten från berget!, jag log och nickade och vi gick iväg, när vi var ute ur folkvimlet släppte Eric min hand. Vi hörde musiken hela tiden. Jag såg fram emot utsikten, jag älskar utsikter och sånt. När vi väl var där satt vi helt ensamna och kikade ut, solen höll på att gå ner bakom horisonten.

- Vad vackert det är., sa jag rört och kunde inte släppa blicken från det.

- Jag vet, det var därför jag ville visa dig det efter som du gillar sånt så mycket., vi satt där en stund och bara njöt av synen. Efter en stund harklade sig Eric.

- Vad?, sa jag och släppte blicken från havet och tittade på Eric.

- Det... Hrm. Det är ganska... Romantiskt!, jag skrattade och lät blicken vandra tillbaka till havet och solnedgången.

- Ja det är det faktiskt., jag vände blicken till honom igen och log han log tillbaka. Han drog ena handen genom sitt hår och kollade ut igen. Han log ett stort leende och vände tillbaka blicken på mig.

- Vad är det?, sa han med världens sötaste leende.

- Ingen., sa jag och tittade ut. Han puttade till mig lite löst.

- Vad var det bra för?, jag puttade tillbaka fast lite hårdare.

- Hörru!, han puttade ner mig på marken så jag låg på rygg, sedan lade han sina händer på mina överarmar för att hålla mig där. Han bruna öron gjorde på jag smällte inom bords. Jag kittlade honom med mina händer som jag fortfarande kunde andvända. Han kved till och hans armar som höll upp honom vek sig och hans vikt hamnade på mig. Jag skrattade högljutt och tryckde ifrån mig hans huvud som låg vid min hals.

- Jäkla tönt asså!, jag skrattade ännu mer av hans mening och han försökte låta onskefull.

- Du ska få din hämnd! När du minst anar det!!, jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Jag hade vetat länge att han är kittlig men att han var såhär mycket, det hade jag ingen aning om. Eric rullade av mig och jag kröp ihop till fosterställning för att jag skrattade så mycket. Eric såg mest bara sur ut han lyffte upp mig och jag slutade tvärt att skratta.

- Var ska vi?

- Du får se..., han började gå ner för berget längre bort från huset. Han gick ner till en strand och svängde ner mot vattnet.

- Nej snälla inte ner i vattnet!

- Jo!

- Nej snälla inte klänningen.

- Med eller utan klänning du ska ner i vattnet!

- Men..

- Ta av dig klänningen då om det är så viktig., han släppte ner mig på marken men höll en stadigt tag om min arm.

- Om du flyr åker klänningen med endå., han hade någon slugt i blicken jag suckade bara åt hans barnslig het och han släppte min hand. Jag drog av mig klänningen och skorna, jag slog händerna om min kropp som endast bar trosor och BH.

- För att det ska vara rättvist tar du också av dig., sa jag bestämt.

- Som du vill., sa han och drog av sig sina kläder så att han bara stod i kalsonger framför mig. Han räckte mig sin hand för att vi skulle gå i.

- Uch., sa jag och petade med tån i vattnet, jag tog hans hand och vi gick ut. Jag blundade och kände hur vattnet lekte runt mina fötter. Det var iskallt även om det är midsommar, jag tvärstannade och tittade bedjande på Eric.

- Måste vi? Det är iskallt.

- Du kittlade mig. Dit fel., sa han och log elakt mot mig. Sedan tog han tag i mig och lyfte upp mig så som gifta par brukar göra. sedan gick han ut med mig ju närmare vattnet kom ju hårdare blev mitt grepp om hans hals. Om han bara viste om min fobi för vatten. Jag har inte badat i sjöar eller hav sedan jag var runt elva då mammas bror kastade ner mig från en brygga. Jag drog upp mig lite mer, jag kände hur vattnet nuddade min rumpa och mina fötter. Jag bannade mig själv för att tårar fyllde mina ögon, när vattnet var vid min rygg rann tårarna ner för mina kinder och jag lyfte upp mig så att jag hade mitt huvud vid hans och jag såg vattnet som omringade oss från alla håll. Eric märkte mitt hårda grepp.

- Hur är det?, jag svarade inte utan blundade för att undvika det svarta vattnet som rörde vid min kropp.

- Nellie?, sa han och släppte mina ben så att jag skulle stå i vattnet själv för att sedan kunna titta mig i ögonen. Jag fick panik när jag kände hur han släppte mina ben så jag slingrade dem snabbt runt hans midja. jag kramade om honom hårt för att undvika att hamna i vattnet. Plötsligt vände han och gick in mot stranden, jag kände hur lättnaden kom och paniken lämnade min kropp men jag skakade efter händelsen.

- Nellie är du okej?, Eric tog sina händer om mitt ansikte så att han kunde kolla i mina ögon. När han fick syn på tårarna torkade han chockat bort dem. När han förstod att jag är rädd för vatten kramade han hårt om mig.

- Varför sa du inget? Då hade jag aldrig gjort det här mot dig. Förlåt. Förlåt mig Nellie.

Vi gick och satte oss mot en bergsvägg som stoppade standen att bli längre, Eric satt mot vattnet och jag på andra sidan han tröstade mig när jag grät och jag berättade vad som hände mig när jag var liten. Jag vilade huvudet mot hans axel det var så sköt att bara kunna sitta där i lugn och ro. Eric strök sin hand läns min kind.

- Förlåt.

- Du kunde inte veta Eric., han kysste min panna av någon anledning, jag visste inte att han hade så mjuka läppar, när de väl var plaserade mot min hud kunde jag inget annat än att njuta, vilket är ganska konstigt med tanke på att han är min kompis.. Jag tittade upp och möttes av hans ögon, de såg så ledsna ut. Jag ville gott göra honom men visste inte hur och hans läppar drog min uppmärksamhet, jag ville bara känna hur de var mot mina. Så jag sträckte på mig och kysste dem ömt. Han var inte beredd på det och blev väldigt förvånad, men sedan böjde han sig ner och kysste mig men lite hårdare. Känslorna i mig exploderade och jag ville inget annat än ha honom, just i det ögon blicket blev jag förälskad i min kill kompis. Han tog sin hand om min nacke och vi kysstes allt mer passionerat och hårt. Jag satte mig i hans knä med varje ben på varsin sida om honom. jag pressade min kropp mot hans och vi blev allt mer hungrigare efter varandra. Allt gick så fort men jag kände hur hela min kropp skrek efter mer.

 

Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.

Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.

Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.