Marielle

- Du är ju inte samma gamla glada Elin.
- Jag kanske inte är lika omogen längre?
- Men...
- Jag är väll inte lika barnslig längre. Jag är sjutton inte fjorton längre! Bara för att du stakk innan vi började nian betyder inte det att jag ska ha stannat i samma ålder. Du är också annorlunda. Men du märker inte det själv.
- Hmf.

---

Solen sken utanför mitt fönster. Liam öppnade försiktigt sovrumsdörren. Han tittade argt på mig, några tårar rann ner för hans kind.
- Vad är det?, frågade jag sömnigt.
- Pappa är död.
- Okej vad interisant.
- Bryr du dig så lite om alla eller? Du är så självisk! Jag förstår inte att du kan vara så otacksam mot en människa som gav dig liv. Idiot., han stängde dörren med en smäll. Ska man orka bry sig om andra otacksamma människor? Jag är som andra är mot mig. De får välja själva. Om pappa nu är död är ju allt toppen. Ellerhur? Det var ju så jag ville ha det. Ville eller vill? Äch skit samma!
Mobilen ringer och jag sträckte mig för att ta tag i den.
- Hallå?
- Hej Elin Ska vi hitta på något idag?, självklart skulle det vara Ludwig.
- Nä. Jag är upptagen idag. Hehe ledsen?, jag bannade mig själv för min dårliga replik för att försöka slingra mig undan.
- Men komigen. Det är min sista dag här idag!
- Jag är ledsen jag kan inte. Hoppas du får en trevlig bilresa hem.
- Jag åker båt Elin inte bil.
- Jaja båtresa då.
- Om det är såhär du vill ha det så, vist jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte alls. Inte det minsta. Inte alls faktiskt.
- Hejdå Ludwig ha det så bra.
- Vist! Jag bryr mig inte ett skit! Hejdå Elin., jag la på samtalet och suckade högt. Varför är han så jobbig?! Hann jag tänka innan mobilen ringde igen.
- Vad vill du?!
- Nä jag bara undrar vad du ska göra idag...
- Å! Förlåt Eric jag trodde det var någon annan...
- Jaha.
- Jo jag är ledig idag! Vill du komma hit?
- Ja det blir kul.
- Eller nej... Det går inte.
- Varför?
- Hehe.
- Okej men jag kommer om tio minuter, jag vet var du bor så jag kommer snart.
- Nej! Kan vi inte vara någon annanstans? Snälla?, men han hade redan lagt på. Jag hoppade upp ur sängen och försökte prata med Liam. Han måste härifrån.
- Liam vad ska du göra idag? Hehe.
- Inget.
- Så du ska fuktskada alla mina soffkuddar?
- Jävla idiot! Hur kan du ta pappas död som något som händer varje dag!? Va!? Hur kan du vara så känslokall?
- Vet inte, men du kanske blir gladare om du sticker iväg till några av dina kompisar?
- Fan heller. Det blir bara sjukt.
- Men komigen! Jag behöver vara ensam i min lägenhet idag!
- Varför då? Lipa över hur idiotisk du var mot pappa?
- Nej, men snälla? Bara idag!
- Jag tänker inte gå ut! Inte idag!
- Snälla! Snälla! Snälla kära älskade broder? Snälla Liam! Du måste!
- Varför?
- .......... Göm dig i garderoben! ,sa jag och fick slutligen upp honom på benen.
- Garderoben?! Varför?, jag öppnade en av garderobs dörrarna på mitt sovrum och tryckte in min förstörda bror. Han är helt förstörd av pappas bortgång...
- Du stannar här hela tiden tills jag släpper ut dig okej? Och du är tyst!
- Det luktar tjej här. Precis som Sanna!, Sanna var hans gamla flickvän. Jag suckade åt min patetiska bror och stängde garderobsdörren just när dörrklockan ringde.

---

Kapitlet blev inte så långt men det kommer förhoppningsvis ett till sen. :D Kommentera kära ni!