Marielle

- FAN!, jag såg hemsk ut. Maskaran hade runnit ut över mina kinder och... Vi kan väl utgå från att jag var helt förstörd i ansiktet. Jag slängde av mig alla kläder och hoppade in i duchen. Sedan sminkade jag mig snabbt och låste upp dörren och sprang in i sovrummet. Jag slängde på mig några jeans och en blus innan jag sprang till busshållsplatsen.

När jag kom fram till Kvarnen var inte Eric där.

---

Jag tittade mig panik slaget runt omkring, men Eric var inte här. Jag sprang ut på gatan men han var ingenstans.
- Helvete., jag satte mig surt men uppgivet på en bänk och begravde ansiktet i händerna.
- Du är sen?, jag tittade förskräkt upp. En kille som satt bredvid mig på bänken lade ner sin tidning i knät.
- Eric. Jag trodde du gått!
- Nä, jag har inget bättre för mig och jag förstod nästan att du skulle komma efter några timmar. Varför är du så sen?
- Jag... Sjukhuset ringde och sa att min pappa ligger inne på sjukhuset igår, han har inte långt kvar nu.
- Åå.
- Men så blev jag och min bror arga på varandra så jag låste in mig på toaletten. Och somnade. Jag är ledsen att jag missade vår träff.
- Äch. Din pappa är viktigare.
- Är han fan inte. Han är inte värd nått.

Erics perspektiv
- Är han fan inte. Han är inte värd nått.
Jag förvånades över hennes ord.
- Varför?
- För att han är en jävla drog gubbe. , jag fick inte fram ett ord. Hur kan man säga så om sin egna pappa?
- Va?!
- Missförstå mig inte, jag har mina anledningar.
- Okej? Vill du prata om det?
- Det finns inget att prata om. Det är bara bortkastad energi på det.
- Aja, du gör som du vill... Men ska vi ta fikat nu när du ändå är här?, jag log lite smått.
- Självklart!, hennes leende lyste vackrare änn solen.

Elins perspektiv några timmar senare
Mobilen ringde och jag sträckte mig över soffbordet för att få tag i den.
- Hallå?
- Hej Elin, det är Ludwig. Jo jag undrar om du skulle vilja komma på myskväll hemma hos mig nu?
- Nu?
- Ja.
- Asså jag är hemskt ledsen men jag kan inte, jag är upptagen., jag slängde en snabb blick mot Eric som satt bredvid mig i soffan.
- Jaha? Med vadå?
- Vi tar det en annan gång okej?
- Mm. Vist., sedan lade jag på och tittade på Eric.
- Vem var det?, han log mot mig.
- En person bara som jag inte bryr mig så mycket om., att Ludwig bad mig om en myskväll var inte det vanligaste men just nu är livet bara en dröm! Jag vaknar nog ändå snart.

- Jag får nog gå hem nu. Klockan är ju elva., sa jag och reste mig upp ur soffan.
- Okej men vi ses snart igen va?
- Visst! Jag jobbar till 15:00 imorn?
- Bra, jag kommer lite innan., han log mot mig och jag skrattade lite åt honom han är ju så söt.
Vägen hem gick snabbt så när jag öppnat dörren till lägenheten ropade jag på Liam men jag fick inget svar så jag antog att han är hos pappa på sjukhuset. Jag fattar alvarligt inte hur han kan förlåta honom så lätt? Efter dessa hemska år av slag och hot varje dag. Och nu när han ligger på sjukhuset kryper han tillbaka och visar hur svag han är. Jag ska iallafall inte hälsa på honom. Hoppas han är död snart!
När jag kom in i vardagsrummet fick jag en chock.
- Ludwig! Vad gör du här?, han reste sig upp ur soffan och kom till mig.
- Vad är det du är så upptagen med egentligen? Va?
- Hur kom du in!? Dörren var ju låst!
- Svara på min fråga!
- Om du svarar på min först!
- Jag är här för att jag är orolig för dig. Du är så annorlunda., han satte sig ner på soffan igen.
- Varför skulle jag vara annorlunda?
- Du är ju inte samma gamla glada Elin.
- Jag kanske inte är lika omogen längre?
- Men...
- Jag är väll inte lika barnslig längre. Jag är sjutton inte fjorton längre! Bara för att du stakk innan vi började nian betyder inte det att jag ska ha stannat i samma ålder. Du är också annorlunda. Men du märker inte det själv.
- Hmf.

---

Känner att kapitlet suger men ska rätta upp olika saker imorn om jag hinner. Har ju prao :)