Marielle

- Hej vad vill du beställa?
- Tja Elin!
- Hej Eric!, han log stort
- En fika med dig vore bra.
- Haha! En annan gång kanske, lite taight just nu.
- Imorn? Klockan... Ska vi säga 13:00 vid Kvarnen på Södermalm?
- Visst det blir nog bra!
- Men en tonfisksmörgås och en coca cola får väll bli bra idag då.
- Haha! Ja det blir nog bra. Kommer strax!

---

Jag bad Steffe att göra en helt ny fräch macka så det tog lite längre tid. Efter några minuter gick jag ut till Eric igen med tonfisksmörgåsen och en coca cola.
- Förlåt om det tog tid men det är helt ny.
- Åå! Perfekt tack!
- Det blir femtiotre kronor., han tog upp en femtiolapp och tre kronor ur plånboken.
- Här. Så ses vi vid Kvarnen imorn då?
- Absolut!, vi log mot varandra sedan fortsatte jag med att ta alla beställningar. Men det ingen såg var att jag var så glad så jag hade kunnat hoppa upp och ner men jag undvek det nu när Eric satt och följde mig med blicken. 
Jag tror inte att han såg att jag såg hur han tittade på mig men jag kunde inte göra nått. Skulle chefen se att jag flörtade med kunderna hade jag fått sparken direkt, och jag behöver det här jobbet. 

När klockan var fem tog jag mina saker och  gick ut, eftersom jag slutar tidigare nu när jag har Jessicas förra arbetstider. Eric satt fortfarande vid bordet, han har följt mig med blicken hela dagen, rätt läskigt men kul.
- Vänta Elin., han reste sig snabbt upp från stolen och sprang ikapp mig.
- Följe?
- Visst!, han log sådär gulligt som bara han kan. Han är faktiskt snygg. Sedan fortsatte jag.
- Var det kul att titta på mig hela tiden eller?
- Vadå vad pratar du om?
- Du, jag såg faktiskt. Jag är inte blind vet du.
- Hehe. Ops.
- Haha! Det gör inget. Jag antar att det bara jag som rörde mig i hela cafeet, alla andra satt ju och latade sig på stolarna.
- Haha! Ja faktiskt! Du var lixom lite mer action är de andra!
- Haha! Action?
- Ja! Så du kommer imorn då?
- Är du orolig att jag inte ska komma eller?
- Hehe. Lite?
- Det behöver du inte vara! Jag kommer okej?
- Bra!
- Varför skulle jag inte komma egentligen?
- Jag vet inte det låg bara i bakhuvudet. Du kanske skulle skippa det och gå till någon annan kompis?
- Oroa dig inte. Jag har ändå inga kompisar att gå till...
- Har du inte?
- Nä.
- Då är jag din kompis., sa han och kramade lätt om mig.
- Jag bor hitåt så vi ses imorn! Kvarnen klockan ett glöm inte det!
- Haha! Nej då Eric jag ska inte glömma jag lovar!, sedan skildes vi åt olika håll och allt var underbart.

- Hej Liam, jag är hemma!
- Tja syrran!, ropade han från vardagsrummet han lät lite nedstämd.
- Har det hänt nått eller?, sa jag när jag satte mig bredvid honom i soffan.
- Kan man väll säga.
- Vadå?
- Sjukhuset ringde, pappa är inlagd han har inte länge kvar.
- Förvånar mig inte, så som han hållt på...
- Syrran. Han är faktiskt vår pappa.
- Men han slog oss ju! Och han hotade oss och skrek på oss! Hur kan du bara släppa det och strunta i det?! Han hatar oss! Han sa det ju själv, rakt i ansiktet på oss!, tårarna brände som eld när jag tänker tillbaka på det.
- Han gjorde det av sorg för mamma!
- Så det betyder att han ska hälla all sin ilska över oss!? Han slog oss för fan! En pappa som slår sina egna barn! Det är oförlåtligt! En jävla drog gubbe är vad han är!
- Elin! Sluta! Även om han är en "drog gubbe" är han fortfarande vår pappa! Det går inte ändra!
- Jag vill iallafall inte se honom igen!, jag reste mig ilsket och gick iväg till badrummet för att ta en lång duch med tårar som rann.
- Jag ska säga hejdå till honom, om du är med eller inte skiter jag i! Jag vill inte att han ska hemsöka mig resten av mitt liv för att jag lämnade honom i stikket., jag smällde igen badrumsdörren och låste den innan jag handlöst ramlade ihop på badrumsgolvet i gråt.

Jag gnuggade mig försiktigt i ögonen och kände hur smärtan spred sig snabbt som en blixt genom min rygg. Jag lät blicken vandra genom rummet. Helvete. Jag hade somnade på badrumgolvet. Min blick fastnade på klockan.
- FAN!, 13:58. Jag ställde mig snabbt upp men ramlade igen. Ryggen var hemsk just nu. Men jag kämpade mig upp så jag fick tag om dörrhandtaget och kunde då resa mig helt upp. Jag gick fram till spegeln.
- FAN!, jag såg hemsk ut. Maskaran hade runnit ut över mina kinder och... Vi kan väl utgå från att jag var helt förstörd i ansiktet. Jag slängde av mig alla kläder och hoppade in i duchen. Sedan sminkade jag mig snabbt och låste upp dörren och sprang in i sovrummet. Jag slängde på mig några jeans och en blus innan jag sprang till busshållsplatsen.

När jag kom fram till Kvarnen var inte Eric där.

---

opsi!  Komentera! <3