dfgh
Jag skriver bara så att ni vet ;)
Fick en alldeles egen dator idag av världens bästa pappa! Iiiiiiiiiih!!! Lite ovant änn bara..
Fick en alldeles egen dator idag av världens bästa pappa! Iiiiiiiiiih!!! Lite ovant änn bara..
Love me,please. Kapitel 26 Sista kapitlet!
- Vad tänker du på?
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Eric avslutade kyssen och jag kollade in i hans stora bruna ögon. Jag bet mig i läppen för att hejda mig med att hoppa på honom.
- Jag älskar dig Elin., han log så som bara han kan.
- Jag älskar dig också Eric., jag log och kysste honom. Sedan fortsatte vi längs stranden, jag trodde jag skulle bli galen varje gång jag mötte hans blick. Han är så snygg så man inte kan bärga sig utan man måste kyssa honom gång på gång. Jag älskar honom så mycket att jag skulle kunna spricka! Det där lät gammaldags.. Men hoppas ni förstår hur jag tänker, vill bara ha honom för mig själv, men det kan bli svårt han är ju ändå en stor popartist. Det är svårt att ha ett förhållande med någon som är känd, det har jag märkt på senaste tiden, men jag skulle lätt kunna offra allt för att få vara vid hans sida och få en stor plats i hans hjärta. Eller jag skulle inte kunna offra min familj och mina närmaste vänner, eller ja vilken familj?.. Men jag skulle kunna offra min dröm för honom, för det är han värd plus mycket mer. Mina känslor för Eric är så mycket större än för alla andra killar jag haft, så jag förstår varför det inte funkat med några andra vilket jag tycker är bra för om mina känslor för t.ex Niklas eller Kevin hade varit större hade vi troligtvis fortfarande varit tillsammans. Och då hade jag förmodligen inte fått känslor för Eric när han beställde sin smörgås med cola. Då hade jag aldrig varit tillsammans med Eric och hade förmodligen dött av sorgen för pappa. Eftersom han sa det till Jessica som sa det till Lea som tog tag i saken och fick mig på fötter, utan Eric hade Lea aldrig vetat det.. Jag känner mig så hemskt elak mot Eric som skrämde upp honom så.. Men inte visste jag att han brydde sig såå mycket.
En månad senare Erics perspektiv
Jag lade upp de ny gräddade pannkakorna på ett fat och öppnade kylen och tog fram den fina gräddtårtan. Sedan lade jag upp allt på en bricka med det lilla betydelse fulla packetet och gick tyst och försiktigt mot sovrummet där Elin ligger sött och sover. När jag sköv upp dörren började jag sjunga lite tyst för henne,
- Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Hon gnydde till och vände sig mot mig med ett strålande leende på läpparna. Jag kände snabbt hur min mun kröktes i ett lika stort leende och satte mig på säng kanten.
- Grattis älskling!
- Tack, du hade inte behövt.., jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och sedan säga.
- Jo Elin, det är din födelsedag och den måste firas stort!, hon rodnade och tittade lite diskret på brickan med tårtan, pannkakorna och paketet. Jag log och räckte den till henne, hon tittade på mig med ett stort leende som hon inte kunde gömma hur mycket hon änn försökte.
- Tack så jätte jätte mycket Eric du är världens bästa!, jag kysste henne snabbt innan vi högg in på pannkakorna.
När både pannkakorna och tårtan var så gott som borta räckte jag henne paketet. Hon log stort som ett barn på julafton och tog imot det. Hon tog försiktigt bort guldsnöret runt om och började sedan lossa på tejp bitarna. Hon log lika stort hela tiden och drog försiktigt ut den lilla vita asket ur omslaget. Hon lyfte på locket och tittade tårögt på mig. Sedan slängde hon sig runt halsen på mig och öste tack tal över mig.
- Tack tack tack! Eric det är det finaste armbandet jag någon sin sett!, när hon släppte mig tog jag det lilla armbandet ur asken och trädde försiktigt på det på hennes högra hand. Armbandet bestod av små berlocker som har varsin historia från hennes senaste tid. Hennes liv består mest av tro, hopp och kärlek. Tron för hennes far, hopp för att lyckas, kärleken till släkt och vänner. Det sa jag till henne och hur jag tänkte med armbandet men hon kunde inte låta bli att lägga till lite.
- Hjärtat som symboliserar kärlek, symboliserar dig Eric., jag log av tacksamhet och drog in henne i en stor kram.
- Jag älskar dig Elin med hela mitt hjärta.
- Jag älskar dig Eric.
Elins perspektiv på kvällen.
Eric och jag har haft en helt fantastisk dag och armbandet har jag bärt hela tiden, känns mäktigt att bära ett så betydelsefullt armband dels för att det är av äkta silver men även för allt den symbolserar. Hela mitt liv finns i ett armband.
Klockan slog åtta när vi begav oss iväg någonstans som Eric vägrade berätta var hur mycket jag änn pressade honom på sanningen så nyfiktenheten växte sig stor inom mig. Jag älskar överraskningar men ändå hatar jag dem så fruktansvärt mycket!!
Vi åkte på Stockholms långa gator och jag kunde inte låta bli att le, det här är helt klart världens bästa födelsedag! Och jag är universums lyckligaste tjej, jag har Eric Saade som pojkvänn, världens bästa bror, världens bästa jobb ja kanske inte men det är mitt drömjobb iallafall, världens bästa arbetskamrater och världens bästa vänner.. Ja jag älskar att vara jag! Även om jag inte är perfekt..
Eric svängde av på en väg som inte verkade vara så trafikerad, vi närmade oss ett litet vitt fint hus nära vattnet. Sjöutsikten var underbart vacket lika så huset var vackert. Jag log och tittade på Eric.
- Vad gör vi här?, han döljde något men log stort tillbaka.
- Du får se. Du får se.., jag hatar när personer gör så.. Och just därför gjorde han det. Vi gick ur bilen och Eric tog tag i min hand när vi möttes på vägen mot huset.
- Eric seriöst, vad gör vi här? Det är ju helt tomt här.., han log dolt utan att svara sedan fortsatte vi mot huset, plötsligt avbröt Eric och ursäktade sig.
- Jag måste bara göra en sak.. Gå in du så länge så kommer jag., han verkade lite nervös men kysste mig varmt innan han gick iväg bakom en knut på huset. Jag stod stelt kvar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ska jag gå in? Jag har ju aldrig varit här förr jag vet ju inte änns vem eller vilka som äger huset.. Tänk om det är privat, tjuvalarm kan ju finnas.. Jag vill inte bli tagen av polisen. Det är inte min grej liksom, jag har bara haft att göra med polisen när mamma krockade.. Å shit! Jag får inte tänka på det! Då börjar jag bara gråta och det är inte alls läge för det nu. Var tog Eric vägen förrästen? Jag kan ju lika bra vänta här, han kommer nog snart. Hoppas jag, han kan ju inte gå och inte komma tillbaka, ioförsig kanske det finns en bakdörr. Men varför skulle han ta bakdörren, om det finns en? Det finns ingen mening med det. Men skit samma jag går in.
Jag gick upp för trappan som ledde till en liten veranda som gav en välkomnande känsla. Jag charmades av husets utstrålning som aldrig förr. Jag har aldrig gillat ett hus så mycket som detta. Det är så gammaldags men så vackert..
Jag tryckte nervöst ner dörrhandtaget och dörren var öppen. Hade jag bott här hade jag iallafall låst dörren om jag inte varit hemma. När jag öppnat dörren möttes jag av blandannat en varm kärlek av en massa folk och en hemmastadd känsla. Liam, Jessica, moster Karita, Lea, Ludwig, Steffe och Bossen som höll i en så vacker tårta så jag blev tår ögd.
- Grattis!, ropade alla i kör. Chocken som alla dessa människor gav mig försvann fort av den varma kärleken de gav mig. Allas leenden var stora och det enda jag kunde göra var att skratta av lycka, även om jag såg att några inte befann sig i folkmassan sjönk mitt humör lite men nu vet jag att de är hos mig även om jag inte ser dem, de är med mig vad som änn händer. Även om pappa först förkrossade mig och jag som tillsist svek honom, vet vi båda att vi älskar varandra som vilken förälder och dotter som helst, det är en sorts kärlek som finns hos varje människa. Jag kan inte säga att jag är glad över allt han gjorde men jag vet att han ångrar sig och inte menade något ont, nu när jag har Eric, som är mitt liv förstår jag honom bättre, han gjorde det av ren saknad och förmodligen hade jag också gjort så fast jag inte sjunkit lika lågt..
Och mamma, jag vet att vi älskar varandra lika mycket nu som innan.
Jag avbröts ur mina tankar när jag hörde Erics lena röst.
- Elin jag ville ge dig något speciellt, men det enda som vore något extra vore ju att ordna tiden då du inte mådde så bra, men det var inte så lätt så då tänkte jag sammla alla människor som betyder mycket för dig, men det var inte heller så lätt.. Men jag gjorde så gott som jag kunde och det slutade med alla dessa människor, jag hoppas och tror att var och en har en särskild plats i ditt hjärta.
- Ja absolut., sa jag med darrande röst, allt hade överrumplat mig och gjorde mig väldigt rörd att alla kommit hit för mig. Han log sedan fortsatte han.
- Jag förstod det. Iallafall så är alla samlade för att fira din födelsedag, din chef, Steffe och Jessica har bakat tårtan. Karita och Liam, Lea och Ludwig har lagat massor av mat och resten har ordnat med dekorationerna. Själv har jag.. Ja skaffat stället. Så jag undrar Elin, om du vill flytta hit med mig?
- Hit?
- Aa.
- Ja! Ja klart jag vill! Menar du alvar?!
- Ja det är ärligt, jag har köpt huset och trädgården och sandstranden och bryggan på baksidan., han log och jag kände ur glädjetårar föll läng med mina kinder, jag skrattade lyckligt och hoppade upp i Erics famn. Alla klappade händerna och skrattade minst lika lyckligt som jag.
Det hela blev tillslut en fest med musik på skapligt hög nivå och folk dansade, jag hade fått en massa fina paket och gratulationer. Jag var så glad så jag visste inte var jag skulle ta vägen, det enda jag kunde göra var att skratta. Efter Erics lilla tal visade han mig en jätte fin klänning som han hade köpt till mig som jag skulle bära ikväll, så jeansen jag kom hit i låg nu i en stor dubbelsäng på övervåningen. Huset var underbart vackert, två toaletter, två sovrum (ett blir gästrum), ett vardagsrum, ett kök och ett fritidsrum vilket blir Erics musikrum. Utsikten fån sovrummet var helt underbar, vattnet som glittrade av solensstrålar.
Det bästa är att huset och naturen inte ligger särskilt långt från Erics jobb och mitt, ungefär en till två mils avstånd, men det är det värt.
Eric kom fram till mig där jag satt i en soffa.
- Kom igen ska du sitta där hela kvällen eller? Kom nu!, han tog tag i mina armar och drog mig upp ur soffan.
- Nä bara tillfälligt., jag log och han skrattade.
- Så vad tycker du om dagen?
- Helt underbart fantastiskt bra! Har aldrig haft en så bra dag i hela mitt liv. Faktiskt., han kysste mig snabbt för att avbryta mitt babbel. Jag besvarade kyssen och log.
- Snacka inte för mycket nu., sa han och drog ut mig på dansgolvet. Musiken var hastig men varken Eric eller Jag hade lust att slita ut oss så vi dansade tryckare bland alla fortdansande, älskvärda människor.
- Grattis Elin., Eric avbröt tystnaden jag tittade upp och möttes av hans stora underbara bruna ögon.
- Tack Eric. Jag älskar dig.
- Och jag älskar dig Elin., han kysste mig länge och passionerat för att övertyga mig om att hans ord kom från djupet av hans hjärta, och jag kan inget annat än att tro honom.
Så detta är alltså sista kapitlet. Hoppas ni har gillat min novell.
Maximal otur som nästa novell heter kommer upp inom kort förhoppningsvis. Kommer lägga upp lite delar lite då och då. Kommenterar ni mycke kommer det oftare. Kanske varje dag :) Om ni kommenterar såpass.
Info om novellen kommer också komma upp.
KOMMENTERA. Pls??
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Eric avslutade kyssen och jag kollade in i hans stora bruna ögon. Jag bet mig i läppen för att hejda mig med att hoppa på honom.
- Jag älskar dig Elin., han log så som bara han kan.
- Jag älskar dig också Eric., jag log och kysste honom. Sedan fortsatte vi längs stranden, jag trodde jag skulle bli galen varje gång jag mötte hans blick. Han är så snygg så man inte kan bärga sig utan man måste kyssa honom gång på gång. Jag älskar honom så mycket att jag skulle kunna spricka! Det där lät gammaldags.. Men hoppas ni förstår hur jag tänker, vill bara ha honom för mig själv, men det kan bli svårt han är ju ändå en stor popartist. Det är svårt att ha ett förhållande med någon som är känd, det har jag märkt på senaste tiden, men jag skulle lätt kunna offra allt för att få vara vid hans sida och få en stor plats i hans hjärta. Eller jag skulle inte kunna offra min familj och mina närmaste vänner, eller ja vilken familj?.. Men jag skulle kunna offra min dröm för honom, för det är han värd plus mycket mer. Mina känslor för Eric är så mycket större än för alla andra killar jag haft, så jag förstår varför det inte funkat med några andra vilket jag tycker är bra för om mina känslor för t.ex Niklas eller Kevin hade varit större hade vi troligtvis fortfarande varit tillsammans. Och då hade jag förmodligen inte fått känslor för Eric när han beställde sin smörgås med cola. Då hade jag aldrig varit tillsammans med Eric och hade förmodligen dött av sorgen för pappa. Eftersom han sa det till Jessica som sa det till Lea som tog tag i saken och fick mig på fötter, utan Eric hade Lea aldrig vetat det.. Jag känner mig så hemskt elak mot Eric som skrämde upp honom så.. Men inte visste jag att han brydde sig såå mycket.
En månad senare Erics perspektiv
Jag lade upp de ny gräddade pannkakorna på ett fat och öppnade kylen och tog fram den fina gräddtårtan. Sedan lade jag upp allt på en bricka med det lilla betydelse fulla packetet och gick tyst och försiktigt mot sovrummet där Elin ligger sött och sover. När jag sköv upp dörren började jag sjunga lite tyst för henne,
- Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Hon gnydde till och vände sig mot mig med ett strålande leende på läpparna. Jag kände snabbt hur min mun kröktes i ett lika stort leende och satte mig på säng kanten.
- Grattis älskling!
- Tack, du hade inte behövt.., jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och sedan säga.
- Jo Elin, det är din födelsedag och den måste firas stort!, hon rodnade och tittade lite diskret på brickan med tårtan, pannkakorna och paketet. Jag log och räckte den till henne, hon tittade på mig med ett stort leende som hon inte kunde gömma hur mycket hon änn försökte.
- Tack så jätte jätte mycket Eric du är världens bästa!, jag kysste henne snabbt innan vi högg in på pannkakorna.
När både pannkakorna och tårtan var så gott som borta räckte jag henne paketet. Hon log stort som ett barn på julafton och tog imot det. Hon tog försiktigt bort guldsnöret runt om och började sedan lossa på tejp bitarna. Hon log lika stort hela tiden och drog försiktigt ut den lilla vita asket ur omslaget. Hon lyfte på locket och tittade tårögt på mig. Sedan slängde hon sig runt halsen på mig och öste tack tal över mig.
- Tack tack tack! Eric det är det finaste armbandet jag någon sin sett!, när hon släppte mig tog jag det lilla armbandet ur asken och trädde försiktigt på det på hennes högra hand. Armbandet bestod av små berlocker som har varsin historia från hennes senaste tid. Hennes liv består mest av tro, hopp och kärlek. Tron för hennes far, hopp för att lyckas, kärleken till släkt och vänner. Det sa jag till henne och hur jag tänkte med armbandet men hon kunde inte låta bli att lägga till lite.
- Hjärtat som symboliserar kärlek, symboliserar dig Eric., jag log av tacksamhet och drog in henne i en stor kram.
- Jag älskar dig Elin med hela mitt hjärta.
- Jag älskar dig Eric.
Elins perspektiv på kvällen.
Eric och jag har haft en helt fantastisk dag och armbandet har jag bärt hela tiden, känns mäktigt att bära ett så betydelsefullt armband dels för att det är av äkta silver men även för allt den symbolserar. Hela mitt liv finns i ett armband.
Klockan slog åtta när vi begav oss iväg någonstans som Eric vägrade berätta var hur mycket jag änn pressade honom på sanningen så nyfiktenheten växte sig stor inom mig. Jag älskar överraskningar men ändå hatar jag dem så fruktansvärt mycket!!
Vi åkte på Stockholms långa gator och jag kunde inte låta bli att le, det här är helt klart världens bästa födelsedag! Och jag är universums lyckligaste tjej, jag har Eric Saade som pojkvänn, världens bästa bror, världens bästa jobb ja kanske inte men det är mitt drömjobb iallafall, världens bästa arbetskamrater och världens bästa vänner.. Ja jag älskar att vara jag! Även om jag inte är perfekt..
Eric svängde av på en väg som inte verkade vara så trafikerad, vi närmade oss ett litet vitt fint hus nära vattnet. Sjöutsikten var underbart vacket lika så huset var vackert. Jag log och tittade på Eric.
- Vad gör vi här?, han döljde något men log stort tillbaka.
- Du får se. Du får se.., jag hatar när personer gör så.. Och just därför gjorde han det. Vi gick ur bilen och Eric tog tag i min hand när vi möttes på vägen mot huset.
- Eric seriöst, vad gör vi här? Det är ju helt tomt här.., han log dolt utan att svara sedan fortsatte vi mot huset, plötsligt avbröt Eric och ursäktade sig.
- Jag måste bara göra en sak.. Gå in du så länge så kommer jag., han verkade lite nervös men kysste mig varmt innan han gick iväg bakom en knut på huset. Jag stod stelt kvar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ska jag gå in? Jag har ju aldrig varit här förr jag vet ju inte änns vem eller vilka som äger huset.. Tänk om det är privat, tjuvalarm kan ju finnas.. Jag vill inte bli tagen av polisen. Det är inte min grej liksom, jag har bara haft att göra med polisen när mamma krockade.. Å shit! Jag får inte tänka på det! Då börjar jag bara gråta och det är inte alls läge för det nu. Var tog Eric vägen förrästen? Jag kan ju lika bra vänta här, han kommer nog snart. Hoppas jag, han kan ju inte gå och inte komma tillbaka, ioförsig kanske det finns en bakdörr. Men varför skulle han ta bakdörren, om det finns en? Det finns ingen mening med det. Men skit samma jag går in.
Jag gick upp för trappan som ledde till en liten veranda som gav en välkomnande känsla. Jag charmades av husets utstrålning som aldrig förr. Jag har aldrig gillat ett hus så mycket som detta. Det är så gammaldags men så vackert..
Jag tryckte nervöst ner dörrhandtaget och dörren var öppen. Hade jag bott här hade jag iallafall låst dörren om jag inte varit hemma. När jag öppnat dörren möttes jag av blandannat en varm kärlek av en massa folk och en hemmastadd känsla. Liam, Jessica, moster Karita, Lea, Ludwig, Steffe och Bossen som höll i en så vacker tårta så jag blev tår ögd.
- Grattis!, ropade alla i kör. Chocken som alla dessa människor gav mig försvann fort av den varma kärleken de gav mig. Allas leenden var stora och det enda jag kunde göra var att skratta av lycka, även om jag såg att några inte befann sig i folkmassan sjönk mitt humör lite men nu vet jag att de är hos mig även om jag inte ser dem, de är med mig vad som änn händer. Även om pappa först förkrossade mig och jag som tillsist svek honom, vet vi båda att vi älskar varandra som vilken förälder och dotter som helst, det är en sorts kärlek som finns hos varje människa. Jag kan inte säga att jag är glad över allt han gjorde men jag vet att han ångrar sig och inte menade något ont, nu när jag har Eric, som är mitt liv förstår jag honom bättre, han gjorde det av ren saknad och förmodligen hade jag också gjort så fast jag inte sjunkit lika lågt..
Och mamma, jag vet att vi älskar varandra lika mycket nu som innan.
Jag avbröts ur mina tankar när jag hörde Erics lena röst.
- Elin jag ville ge dig något speciellt, men det enda som vore något extra vore ju att ordna tiden då du inte mådde så bra, men det var inte så lätt så då tänkte jag sammla alla människor som betyder mycket för dig, men det var inte heller så lätt.. Men jag gjorde så gott som jag kunde och det slutade med alla dessa människor, jag hoppas och tror att var och en har en särskild plats i ditt hjärta.
- Ja absolut., sa jag med darrande röst, allt hade överrumplat mig och gjorde mig väldigt rörd att alla kommit hit för mig. Han log sedan fortsatte han.
- Jag förstod det. Iallafall så är alla samlade för att fira din födelsedag, din chef, Steffe och Jessica har bakat tårtan. Karita och Liam, Lea och Ludwig har lagat massor av mat och resten har ordnat med dekorationerna. Själv har jag.. Ja skaffat stället. Så jag undrar Elin, om du vill flytta hit med mig?
- Hit?
- Aa.
- Ja! Ja klart jag vill! Menar du alvar?!
- Ja det är ärligt, jag har köpt huset och trädgården och sandstranden och bryggan på baksidan., han log och jag kände ur glädjetårar föll läng med mina kinder, jag skrattade lyckligt och hoppade upp i Erics famn. Alla klappade händerna och skrattade minst lika lyckligt som jag.
Det hela blev tillslut en fest med musik på skapligt hög nivå och folk dansade, jag hade fått en massa fina paket och gratulationer. Jag var så glad så jag visste inte var jag skulle ta vägen, det enda jag kunde göra var att skratta. Efter Erics lilla tal visade han mig en jätte fin klänning som han hade köpt till mig som jag skulle bära ikväll, så jeansen jag kom hit i låg nu i en stor dubbelsäng på övervåningen. Huset var underbart vackert, två toaletter, två sovrum (ett blir gästrum), ett vardagsrum, ett kök och ett fritidsrum vilket blir Erics musikrum. Utsikten fån sovrummet var helt underbar, vattnet som glittrade av solensstrålar.
Det bästa är att huset och naturen inte ligger särskilt långt från Erics jobb och mitt, ungefär en till två mils avstånd, men det är det värt.
Eric kom fram till mig där jag satt i en soffa.
- Kom igen ska du sitta där hela kvällen eller? Kom nu!, han tog tag i mina armar och drog mig upp ur soffan.
- Nä bara tillfälligt., jag log och han skrattade.
- Så vad tycker du om dagen?
- Helt underbart fantastiskt bra! Har aldrig haft en så bra dag i hela mitt liv. Faktiskt., han kysste mig snabbt för att avbryta mitt babbel. Jag besvarade kyssen och log.
- Snacka inte för mycket nu., sa han och drog ut mig på dansgolvet. Musiken var hastig men varken Eric eller Jag hade lust att slita ut oss så vi dansade tryckare bland alla fortdansande, älskvärda människor.
- Grattis Elin., Eric avbröt tystnaden jag tittade upp och möttes av hans stora underbara bruna ögon.
- Tack Eric. Jag älskar dig.
- Och jag älskar dig Elin., han kysste mig länge och passionerat för att övertyga mig om att hans ord kom från djupet av hans hjärta, och jag kan inget annat än att tro honom.
Så detta är alltså sista kapitlet. Hoppas ni har gillat min novell.
Maximal otur som nästa novell heter kommer upp inom kort förhoppningsvis. Kommer lägga upp lite delar lite då och då. Kommenterar ni mycke kommer det oftare. Kanske varje dag :) Om ni kommenterar såpass.
Info om novellen kommer också komma upp.
KOMMENTERA. Pls??
Hello :)
Jag vill bara säga några ord angående novellen. Jo en novell är ofta ganska kort men alla noveller på nätet är långa, men min är lite sådär mitt imellan så jag tänkte faktiskt ta och avrunda den. Inte bara pågrund av det utan jag liksom vet inte hur jag ska fortsätta eller om det ska hända något stort.. Men jag känner värkligen för att avrunda nu och det är mycket lättare för mig att ha skrivit klart hela innan jag lägger ut den. Jag har några böcker som är färdiga som jag skulle kunna lägga ut en del varje dag. Det blir då altså daglig uppdatering är tänkt och jag kommer kolla igenom stavningar innan jag lägger ut den. Så det blir mycket lättare för er läsare att förstå ibland. Det kan jag själv känna om jag läser något också saknar en eller annan boksta dt an bi jobit. I längden asså. Hoppas ni förstår hur jag tänker. Men några kapitel till kommer att komma ut :)
Men tipsa gärna om novellen det gör inget om statistiken höjs lite :)
Och pls lämna mig inte <3
I like you all! I promise.
Sorry!!
Har vöre sjuk så har inte orkat blogga eller nått.. Förlåt.. Hoppas ni kan förlåta.
Ps: Har liiiite problem med kapitel 26. Bara så att ni vet asså.
Okej bilden har inget med det att göra men sann :(
Ps: Har liiiite problem med kapitel 26. Bara så att ni vet asså.
Love me,please. Kapitel 25
Tre veckor senare.
Eric och jag har umgåtts mycket den senaste tiden och vi har övernattat mest tillsammans. Liam väntar på lägenheten, han har påmint mig om det varje dag..
Jag vaknade i Erics säng med hans armar som ett skydd runt mig. Solenlyste in genom sprickorna i persiennen och jag hörde hur fåglarna sjöng. Jag vände mig om i sängen och tittade på Eric som låg och sov. Vad söt han är.
Jag petade lite på honom men fick ingen reaktion. Jag tittade på klockan, 10:52. Oj vi har sovit länge.
Jag kysste honom på läpparna och kände direkt att han besvarade den, sedan böjde han sig över mig och vi kysstes en stund innan han lade sig ned på sängen igen.
- Godmorgon sötnos., han log stort och jag kunde inte hejda leendet som spred sig över mina läppar.
- Godmorgon!
Vi satt i bilen påväg hem till mig, glädjen sprudlade fortfarande i mig. Jag hade ärligt talat hoppat på honom när han frågade. Han frågade om jag ville flytta in till honom, bo hos honom är det bästa och mest otroliga som hänt ju!
Eric svängde in på en parkering. Sedan gick vi iväg mot min lägenhet.
Liam satt vid tv:en när vi kom in.
- Tja., han värkade trött. Men jag visste att jag skulle kunna pigga upp honom med mig nyhet.
- Hej Liam! Jo jag ska flyttaa hem till Eric och därför undrar jag om du vill ta min lägenhet istället för att köpa egen?
- Va? Ja! Ja tack snälla! Tack syrran!, han reste sig hastigt upp och kramade om mig hårt. Jag visste att han skulle bli glad!
Eric och Liam hjälpte mig att packa ihop mina saker. Liam fick min säng eftersom Eric har dubbelsäng hos sig.
- Är det här din?, sa Eric, han kvävde ett skratt och höll upp en t-shirt med sitt eget ansikte på.
- Ja!, sa jag stolt och log så stort jag kunde. Eric nickade skrattandes och lade ner den i en flyttlåda. Han gick förbi mig och lyfte upp en hög med ihopvikta kläder och gick till lådan igen.
- Ska allt det här med?, han tittade på mig, sedan på klädhögen som var i hans famn sedan ner på den fullproppade väskan.
- Ja., han tittade på mig och jag kunde inte undvika leendet som spreds över mina läppar.
- Här., jag log och räckte honom en ny flyttlåda.
- Tack.., han var lite chockad över alla kläder som ska med. Jag skrattade bara.
Liam kom in i rummet och höll upp en t-shirt. Han skrattade när han fick se Erics min.
- Har du två??, sa Eric förvånat.
- Nej? Jag har fyra stycken., sa jag och tog t-shirten från Liam.
- Tack Liam., jag log stort och kastade den på Eric.
- Lägg den i lådan är du snäll. Och stäng munnen Liam., sedan fortsatte jag med mitt. Eric ryckte på axlarna och tittade på Liam som gjorde någon sorts min.
Vi avslutade packningen och körde det som var färdig packat till Erics lägenhet, vår är det väll nu..
När vi gjort iordning lite avslutade vi för dagen och gick ut för att äta lite. Det slutade med att vi köpte oss varsin hamburgare på mcdonalds. Sedan tog vi en liten promenad genom några gator, dock blev vi inte helt ensamma, några fans kom lite då och då. Men varken Eric eller jag störde oss på det, än. Jag får väll vänja mig, jag ger inte upp världens bästa kille av några fans, aldrig. Även fast jag inte var ett så stort fan som många andra tonårstjejer förstod jag dem.
Eric höll min hand i sin, solen var på väg ner och jag log. Det är så härligt att gå här hand i hand med världens bästa kille. Jag skulle kunna dö nu, jag är så lycklig så jag skulle kunna dö. Men det vill inte det, det vore så dumt att dö ifrån världes bästa kille. Plötsligt kysste Eric min kind.
- Vad tänker du på?
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Kommentera :)
Eric och jag har umgåtts mycket den senaste tiden och vi har övernattat mest tillsammans. Liam väntar på lägenheten, han har påmint mig om det varje dag..
Jag vaknade i Erics säng med hans armar som ett skydd runt mig. Solenlyste in genom sprickorna i persiennen och jag hörde hur fåglarna sjöng. Jag vände mig om i sängen och tittade på Eric som låg och sov. Vad söt han är.
Jag petade lite på honom men fick ingen reaktion. Jag tittade på klockan, 10:52. Oj vi har sovit länge.
Jag kysste honom på läpparna och kände direkt att han besvarade den, sedan böjde han sig över mig och vi kysstes en stund innan han lade sig ned på sängen igen.
- Godmorgon sötnos., han log stort och jag kunde inte hejda leendet som spred sig över mina läppar.
- Godmorgon!
Vi satt i bilen påväg hem till mig, glädjen sprudlade fortfarande i mig. Jag hade ärligt talat hoppat på honom när han frågade. Han frågade om jag ville flytta in till honom, bo hos honom är det bästa och mest otroliga som hänt ju!
Eric svängde in på en parkering. Sedan gick vi iväg mot min lägenhet.
Liam satt vid tv:en när vi kom in.
- Tja., han värkade trött. Men jag visste att jag skulle kunna pigga upp honom med mig nyhet.
- Hej Liam! Jo jag ska flyttaa hem till Eric och därför undrar jag om du vill ta min lägenhet istället för att köpa egen?
- Va? Ja! Ja tack snälla! Tack syrran!, han reste sig hastigt upp och kramade om mig hårt. Jag visste att han skulle bli glad!
Eric och Liam hjälpte mig att packa ihop mina saker. Liam fick min säng eftersom Eric har dubbelsäng hos sig.
- Är det här din?, sa Eric, han kvävde ett skratt och höll upp en t-shirt med sitt eget ansikte på.
- Ja!, sa jag stolt och log så stort jag kunde. Eric nickade skrattandes och lade ner den i en flyttlåda. Han gick förbi mig och lyfte upp en hög med ihopvikta kläder och gick till lådan igen.
- Ska allt det här med?, han tittade på mig, sedan på klädhögen som var i hans famn sedan ner på den fullproppade väskan.
- Ja., han tittade på mig och jag kunde inte undvika leendet som spreds över mina läppar.
- Här., jag log och räckte honom en ny flyttlåda.
- Tack.., han var lite chockad över alla kläder som ska med. Jag skrattade bara.
Liam kom in i rummet och höll upp en t-shirt. Han skrattade när han fick se Erics min.
- Har du två??, sa Eric förvånat.
- Nej? Jag har fyra stycken., sa jag och tog t-shirten från Liam.
- Tack Liam., jag log stort och kastade den på Eric.
- Lägg den i lådan är du snäll. Och stäng munnen Liam., sedan fortsatte jag med mitt. Eric ryckte på axlarna och tittade på Liam som gjorde någon sorts min.
Vi avslutade packningen och körde det som var färdig packat till Erics lägenhet, vår är det väll nu..
När vi gjort iordning lite avslutade vi för dagen och gick ut för att äta lite. Det slutade med att vi köpte oss varsin hamburgare på mcdonalds. Sedan tog vi en liten promenad genom några gator, dock blev vi inte helt ensamma, några fans kom lite då och då. Men varken Eric eller jag störde oss på det, än. Jag får väll vänja mig, jag ger inte upp världens bästa kille av några fans, aldrig. Även fast jag inte var ett så stort fan som många andra tonårstjejer förstod jag dem.
Eric höll min hand i sin, solen var på väg ner och jag log. Det är så härligt att gå här hand i hand med världens bästa kille. Jag skulle kunna dö nu, jag är så lycklig så jag skulle kunna dö. Men det vill inte det, det vore så dumt att dö ifrån världes bästa kille. Plötsligt kysste Eric min kind.
- Vad tänker du på?
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Kommentera :)
Svar på kommentar :)
Kommentar.
Nadja om Tack!:
Nadja om Tack!:
Hejsan jag är en ny läsare som verkligen älskar din novell som du skriver. Ps. Kan det hända lite hett i något kapitel snart :)
Svar: Hej Nadja. Tack så mycket det glädjer mig att du gillar novellen. :) Jo asså jag är inte en sån som kan skriva sånt.. Men jag får se om jag kan få till det i nått av dem kommande kapitlen. Men jag kan inte lova att det blir läsligt, ärligt..
Fortsätt gärna kommentera :)
Tack!
Tack kära ni, jag börjar på kapitlet nu och får se hur långt jag kommer. Ska jobba på många kapitel till veckan så att ni vet <3
Viktigt!
SPRID, DELA, LÄGG UT PÅ BLOGG, TIPSA SAADEFANS, INSTAGRAM, FACEBOOK, ALLT!!!
Suck!
De här två dagarna har varit fruktansvärda! Onsdagen började med brännsår av limpistol, inte så illa, inte gittarsträngssåren heller.. Kanske inte glaset från fönsterrutan som borrade sig in i mitt finger heller kanske men att börja bråka extremt med några killar i klassen.. Oja jag kommer hänga ut dem jävlarna! Alfredsson, Persson och Nordby. Ni vet inte vilka dem är men det är bara tur för dem.
På idrotten idag efter lunch va vi ungefär bara halvklass, för att de andra var ute och cyklade med bägge idrottslärarna fick vi ha våran bildlärare Anette. Må hon vara sträng men jävlar vad hon är bra!
Killarna började säga elaka saker till min kompis som ja är väldigt kaxig men hon blev sur och gick ned i omklädningsrummet. Anette märkte det inte föränn halva lektionen då killarna började fråga om "pundaren" och Anett gick då ner till henne, jag följde efter och Anett började frga vad som hänt vi berättade och självklart skulle jag börja gråta.. Jag hatar det jag börjar gråta för noll och ingenting! Hatar det.
Men iallafall gick Anette upp till dem igen och en annan tjej i klassen kom ner till oss hon frågade lite och förstod oss då hon varit i samma situation. Ellen gick iväg och jag duchade då hon gick upp och hörde vad Anette sade till killarna. Jag kan väll säga såhär, jag hörde hennes höga röst..
Sedan hade vi Anette igen, bildlektion. Våran mentor kom och pratade om det och sedan när ingen lärare var inärheten tog de tillfället iakt.
Alfredsson kom fram till mig och tog grejerna jag höll på med och gick tillbaka och sade till Nordby
" Här - jag tog det från pundarna"
Snälla! Det finns ett ord som heter snälla och en fortsättning som följer: Jag jag få låna det här?
Kan det vara så jävla svårt att fråga!?
Jag vill bara slå till dom på käften och säga: Nu faan ger du dig! Din jävla idiot det är inte kul!!
Reaktionen man kommer få är först skräckslagna sedan skratt.. Jippie.
Något tipps man kan få eller botemedel " Idiotiska småbarn" ? Kanske?
Hjälp
På idrotten idag efter lunch va vi ungefär bara halvklass, för att de andra var ute och cyklade med bägge idrottslärarna fick vi ha våran bildlärare Anette. Må hon vara sträng men jävlar vad hon är bra!
Killarna började säga elaka saker till min kompis som ja är väldigt kaxig men hon blev sur och gick ned i omklädningsrummet. Anette märkte det inte föränn halva lektionen då killarna började fråga om "pundaren" och Anett gick då ner till henne, jag följde efter och Anett började frga vad som hänt vi berättade och självklart skulle jag börja gråta.. Jag hatar det jag börjar gråta för noll och ingenting! Hatar det.
Men iallafall gick Anette upp till dem igen och en annan tjej i klassen kom ner till oss hon frågade lite och förstod oss då hon varit i samma situation. Ellen gick iväg och jag duchade då hon gick upp och hörde vad Anette sade till killarna. Jag kan väll säga såhär, jag hörde hennes höga röst..
Sedan hade vi Anette igen, bildlektion. Våran mentor kom och pratade om det och sedan när ingen lärare var inärheten tog de tillfället iakt.
Alfredsson kom fram till mig och tog grejerna jag höll på med och gick tillbaka och sade till Nordby
" Här - jag tog det från pundarna"
Snälla! Det finns ett ord som heter snälla och en fortsättning som följer: Jag jag få låna det här?
Kan det vara så jävla svårt att fråga!?
Jag vill bara slå till dom på käften och säga: Nu faan ger du dig! Din jävla idiot det är inte kul!!
Reaktionen man kommer få är först skräckslagna sedan skratt.. Jippie.
Något tipps man kan få eller botemedel " Idiotiska småbarn" ? Kanske?
Hjälp
Love me,please. Kapitel 24
- Ja.. Ni är ju trotts allt syskon.
- Ja, tur det., till svar fick jag världens vackraste skratt.
Eric var ledig idag så vi hade bestämt att vi skulle vara hemma hos honom och mysa, så jag låste lägenheten och sprang ner för alla trappor och öppnade dörren ut i det varma sommar vädret. Ett leende bredde ut sig på mina läppar, jag älskar sommaren allt är så fint då. Jag gick längs gatan och njöt av värmen, små barn sprang runt med varsin glass i handen och skrattade. Jag skyndade på mina steg för att snart vara i Erics famn. Men jag stannade strax till. En bil körde i samma takt som mig och jag tittade på föraren.
- Hej Elin! Är du ute och går?
- Hej Lea! Självklart man får ju passa på.
- Ja det får man ju! Är du påväg någonstanns?
- Ja till Eric.
- Vill du ha skuts?
- Visst!, sa jag glatt och hoppade in.
- Så när får jag träffa han dära Eric då?
- Nu om du vill?
- Ja!
Jag tryckte på dörrklockan och log mot Lea. Jag bara längtar tills jag får se hennes reaktion!! Dörrhandtaget trycktes ned och dörren öppnades.
- Hej Eric! Det här är Lea som jag pratat om., jag tittade på Lea och gav ifrån mig ett skratt. Lea stod och gapade men när hon hörde mig skratta stängde hon munnen och log ursäktande. Eric småskrattade han också men kvävde skrattet och räckte artigt fram handen.
- Eric.
- Lea.., vi skrattade och gick in i lägenheten. Vi satte oss i hans stora soffa och snackade.
När klockan slog två var Lea tvungen och åka iväg, hon började sitt arbetspass på en klädaffär klockan tre och hon ville hem en stund innan. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och hennes café i göteborg tog en annan över. Hon var väldigt glad över det.
Vi sa hejdå och hon stängde dörren och jag vände mig mot Eric och kysste honom länge. Han tittade finurligt på mig.
- Vadå? Jag har längtat efter det.., sa jag och spelade oskyldig. Han skrattade bara och drog in mig och närmade sig, men presis några centimeter innan våra läppar nuddade varandra stannade han upp och viskade sexigt.
- Jag med!, sedan kysstes vi länge.
Tre veckor senare.
Eric och jag har umgåtts mycket den senaste tiden och vi har övernattat mest tillsammans. Liam väntar på lägenheten, han har påmint mig om det varje dag..
Jag vaknade i Erics säng med hans armar som ett skydd runt mig. Solenlyste in genom sprickorna i persiennen och jag hörde hur fåglarna sjöng. Jag vände mig om i sängen och tittade på Eric som låg och sov. Vad söt han är.
Jag petade lite på honom men fick ingen reaktion. Jag tittade på klockan, 10:52. Oj vi har sovit länge.
Jag kysste honom på läpparna och kände direkt att han besvarade den, sedan böjde han sig över mig och vi kysstes en stund innan han lade sig ned på sängen igen.
- Godmorgon sötnos., han log stort och jag kunde inte hejda leendet som spred sig över mina läppar.
- Godmorgon!
En kommentar så fortsätter jag med nästa. Hinner tvärr inte skriva så mycket nu men nästa vecka går jag bara måndag och tisdag så ska försöka jobba på då :) Kommentera så får jag mer lust att skriva :)
Kram <3
- Ja, tur det., till svar fick jag världens vackraste skratt.
Eric var ledig idag så vi hade bestämt att vi skulle vara hemma hos honom och mysa, så jag låste lägenheten och sprang ner för alla trappor och öppnade dörren ut i det varma sommar vädret. Ett leende bredde ut sig på mina läppar, jag älskar sommaren allt är så fint då. Jag gick längs gatan och njöt av värmen, små barn sprang runt med varsin glass i handen och skrattade. Jag skyndade på mina steg för att snart vara i Erics famn. Men jag stannade strax till. En bil körde i samma takt som mig och jag tittade på föraren.
- Hej Elin! Är du ute och går?
- Hej Lea! Självklart man får ju passa på.
- Ja det får man ju! Är du påväg någonstanns?
- Ja till Eric.
- Vill du ha skuts?
- Visst!, sa jag glatt och hoppade in.
- Så när får jag träffa han dära Eric då?
- Nu om du vill?
- Ja!
Jag tryckte på dörrklockan och log mot Lea. Jag bara längtar tills jag får se hennes reaktion!! Dörrhandtaget trycktes ned och dörren öppnades.
- Hej Eric! Det här är Lea som jag pratat om., jag tittade på Lea och gav ifrån mig ett skratt. Lea stod och gapade men när hon hörde mig skratta stängde hon munnen och log ursäktande. Eric småskrattade han också men kvävde skrattet och räckte artigt fram handen.
- Eric.
- Lea.., vi skrattade och gick in i lägenheten. Vi satte oss i hans stora soffa och snackade.
När klockan slog två var Lea tvungen och åka iväg, hon började sitt arbetspass på en klädaffär klockan tre och hon ville hem en stund innan. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och hennes café i göteborg tog en annan över. Hon var väldigt glad över det.
Vi sa hejdå och hon stängde dörren och jag vände mig mot Eric och kysste honom länge. Han tittade finurligt på mig.
- Vadå? Jag har längtat efter det.., sa jag och spelade oskyldig. Han skrattade bara och drog in mig och närmade sig, men presis några centimeter innan våra läppar nuddade varandra stannade han upp och viskade sexigt.
- Jag med!, sedan kysstes vi länge.
Tre veckor senare.
Eric och jag har umgåtts mycket den senaste tiden och vi har övernattat mest tillsammans. Liam väntar på lägenheten, han har påmint mig om det varje dag..
Jag vaknade i Erics säng med hans armar som ett skydd runt mig. Solenlyste in genom sprickorna i persiennen och jag hörde hur fåglarna sjöng. Jag vände mig om i sängen och tittade på Eric som låg och sov. Vad söt han är.
Jag petade lite på honom men fick ingen reaktion. Jag tittade på klockan, 10:52. Oj vi har sovit länge.
Jag kysste honom på läpparna och kände direkt att han besvarade den, sedan böjde han sig över mig och vi kysstes en stund innan han lade sig ned på sängen igen.
- Godmorgon sötnos., han log stort och jag kunde inte hejda leendet som spred sig över mina läppar.
- Godmorgon!
En kommentar så fortsätter jag med nästa. Hinner tvärr inte skriva så mycket nu men nästa vecka går jag bara måndag och tisdag så ska försöka jobba på då :) Kommentera så får jag mer lust att skriva :)
Kram <3
Love me,please. Kapitel 23
- Vad fint det är., hon var glad och log det finaste leende jag någonsin sett. Jag log tillbaka innan vi tog till oss mat och började äta.
- Gud va gott det är! Inte visste jag att du kunde laga mat så här bra! Det kan ju inte jag.., jag skrattade och log.
- Tack.
Elins perspektiv
Eric och jag tittade på film tills klockan blev tjugo i tolv. Då körde Eric hem mig eftersom han skulle iväg och jobba. Vi sa hejdå och sedan vinkade jag till honom och han försvann iväg, jag gick upp till lägenheten och öppnade dörren. Jag tog av mig ytterkläderna och gick in i vardagsrummet, Liam borde vara här eftersom dörren inte var låst. Jag gick igenom nästan alla rum men hittade honom inte. Tillslut öppnade jag sovrumms dörren och staplade bakåt för att inte ramla.
- Vad fan gör du!?
- Elin! Vad gör du hemma!? Ska inte du vara hos Eric??, Liam reste sig ur sängen och drog på sig sina kläder. Jag svalde för att inte kräkas. Tjejen tittade förvirrat på mig och jag tittade lika förvirrat tillbaka om inte mer. Förvåningen förvandlades till oförstående som sedan blandades med ilska.
- Vem fan är hon?! Och vad gör hon i MIN säng!?, Liam knuffade ut mig ur rummet och ställde mig mot en vägg.
- Måste du skrika?, han var allvarlig i rösten men pratade väldigt tyst.
- Det är min säng!!
- Änn sen? Pappa betalade den.
- Dra inte in pappa i det här!
- Jag bor också här Elin!
- Köp dig en egen säng för fan! Använd inte min! Köp dig en egen lägenhet! Klara dig själv., jag ryckte mig ur hans grepp och gick ut i köket och satte mig på en köksstol för att lugna ner mig själv. Liam kom in och öppnade munnet för att säga ngot men jag avbröt honom.
- Klä bara på er och försvinn här ifrån!, han gick iväg igen och jag andades häftigt. Det är jobbigt att skrika på Liam även om han är mig bror. Jag har inte skrikit på honom sedan han skulle iväg till moster Karita. Ioförsig skrek jag inte lika mycket på honom då som jag gjorde då pappa var på sjukhuset och fortfarande levde.
Jag tittade ut genom fönstret och jag tänkte på vad mitt liv egetligen är. Ett rent helvete men ändå så jävla fantastiskt. Jag har Liam som varit där hela tiden som hjälp men ädå bara rört till besvär. Lea som man nästan aldrig ser men vet att hon finns om det händer nått. Ludwig som är som en bror, så jävla störande men man kan ändå inte leva utan honom.. Jessica som är världens bästa kollega. Steffe som också är en bra kollega. Moster Karita som påminner alldeles för mycket om mamma, men är den närmaste släkting jag har.. Bossen som är världens bästa chef, som förstår när man kan jobba och inte. Sist men inte minst Eric Saade som är världens bästa på alla sätt och vis, man kan inte låta bli att älska honom!
Jag älskar alla personer som är runt mig, men även dem som lämnat mig när jag som mest behövde dem. Trotts alla omständigheter älskar jag mitt liv!
- Förlåt syrran. Jag tänkte inte, jag bara gjorde det. Hoppas du kan förlåta mig.Och jag vill bara säga att jag står på kö till en lägenhet. Jag flyttar om en månad., han vände sig om och var påväg att gå.
- Lägenheten är inte långt här ifrån va?, han vände sig om och och log.
- Nej syrran, den är inte alls långt borta., jag log tillbaka och han blev lugn och förstod att han var förlåten men att det inte får upprepas igen.
Dagen närmade sig sitt slut och jag satt ner krupen i soffan. Liam var hemma hos den där tjejen som han sa hette Julia Fredriksson mer orkade jag inte bry mig om. Huvudsaken är att jag inte känner eller vet vem hon är.
Mobilen ringde och jag ryckte åt mig den från soffbordet.
- Hej Eric!
- Tjaa! Gör du?
- Tittar på tv. Själv?
- Är påväg hem från studion.
- Jaha. Du kan inte ana vad som hänt här idag..
- Vad har hänt då?
- Jo när jag kom hem letade jag efter Liam, och jag hittade honom till slut i min säng med en tjej..
- Å! Det var ju kul.
- Nej.. Men han ska snart få lägenheten han står på kö för. Om en månad.
- Funkar det inte att ni bor i samma eller?
- Han sover på soffan. Det är en jätte liten lägenhet och vi hamnar alltid på något sätt i bråk om ett eller annat.
- Ja.. Ni är ju trotts allt syskon.
- Ja, tur det., till svar fick jag världens vackraste skratt.
Kommentera så mycket ni orkar är ni snälla!!
- Gud va gott det är! Inte visste jag att du kunde laga mat så här bra! Det kan ju inte jag.., jag skrattade och log.
- Tack.
Elins perspektiv
Eric och jag tittade på film tills klockan blev tjugo i tolv. Då körde Eric hem mig eftersom han skulle iväg och jobba. Vi sa hejdå och sedan vinkade jag till honom och han försvann iväg, jag gick upp till lägenheten och öppnade dörren. Jag tog av mig ytterkläderna och gick in i vardagsrummet, Liam borde vara här eftersom dörren inte var låst. Jag gick igenom nästan alla rum men hittade honom inte. Tillslut öppnade jag sovrumms dörren och staplade bakåt för att inte ramla.
- Vad fan gör du!?
- Elin! Vad gör du hemma!? Ska inte du vara hos Eric??, Liam reste sig ur sängen och drog på sig sina kläder. Jag svalde för att inte kräkas. Tjejen tittade förvirrat på mig och jag tittade lika förvirrat tillbaka om inte mer. Förvåningen förvandlades till oförstående som sedan blandades med ilska.
- Vem fan är hon?! Och vad gör hon i MIN säng!?, Liam knuffade ut mig ur rummet och ställde mig mot en vägg.
- Måste du skrika?, han var allvarlig i rösten men pratade väldigt tyst.
- Det är min säng!!
- Änn sen? Pappa betalade den.
- Dra inte in pappa i det här!
- Jag bor också här Elin!
- Köp dig en egen säng för fan! Använd inte min! Köp dig en egen lägenhet! Klara dig själv., jag ryckte mig ur hans grepp och gick ut i köket och satte mig på en köksstol för att lugna ner mig själv. Liam kom in och öppnade munnet för att säga ngot men jag avbröt honom.
- Klä bara på er och försvinn här ifrån!, han gick iväg igen och jag andades häftigt. Det är jobbigt att skrika på Liam även om han är mig bror. Jag har inte skrikit på honom sedan han skulle iväg till moster Karita. Ioförsig skrek jag inte lika mycket på honom då som jag gjorde då pappa var på sjukhuset och fortfarande levde.
Jag tittade ut genom fönstret och jag tänkte på vad mitt liv egetligen är. Ett rent helvete men ändå så jävla fantastiskt. Jag har Liam som varit där hela tiden som hjälp men ädå bara rört till besvär. Lea som man nästan aldrig ser men vet att hon finns om det händer nått. Ludwig som är som en bror, så jävla störande men man kan ändå inte leva utan honom.. Jessica som är världens bästa kollega. Steffe som också är en bra kollega. Moster Karita som påminner alldeles för mycket om mamma, men är den närmaste släkting jag har.. Bossen som är världens bästa chef, som förstår när man kan jobba och inte. Sist men inte minst Eric Saade som är världens bästa på alla sätt och vis, man kan inte låta bli att älska honom!
Jag älskar alla personer som är runt mig, men även dem som lämnat mig när jag som mest behövde dem. Trotts alla omständigheter älskar jag mitt liv!
- Förlåt syrran. Jag tänkte inte, jag bara gjorde det. Hoppas du kan förlåta mig.Och jag vill bara säga att jag står på kö till en lägenhet. Jag flyttar om en månad., han vände sig om och var påväg att gå.
- Lägenheten är inte långt här ifrån va?, han vände sig om och och log.
- Nej syrran, den är inte alls långt borta., jag log tillbaka och han blev lugn och förstod att han var förlåten men att det inte får upprepas igen.
Dagen närmade sig sitt slut och jag satt ner krupen i soffan. Liam var hemma hos den där tjejen som han sa hette Julia Fredriksson mer orkade jag inte bry mig om. Huvudsaken är att jag inte känner eller vet vem hon är.
Mobilen ringde och jag ryckte åt mig den från soffbordet.
- Hej Eric!
- Tjaa! Gör du?
- Tittar på tv. Själv?
- Är påväg hem från studion.
- Jaha. Du kan inte ana vad som hänt här idag..
- Vad har hänt då?
- Jo när jag kom hem letade jag efter Liam, och jag hittade honom till slut i min säng med en tjej..
- Å! Det var ju kul.
- Nej.. Men han ska snart få lägenheten han står på kö för. Om en månad.
- Funkar det inte att ni bor i samma eller?
- Han sover på soffan. Det är en jätte liten lägenhet och vi hamnar alltid på något sätt i bråk om ett eller annat.
- Ja.. Ni är ju trotts allt syskon.
- Ja, tur det., till svar fick jag världens vackraste skratt.
Kommentera så mycket ni orkar är ni snälla!!
.......
22 Neråt..
Love me,please. Kapitel 21
- Fan vad mätt jag blev!, Liam lutade sig bak på stolen. Eric skrattade och tittade sött på mig. Jag log och tittade blygt ner på mina händer som var plaserade i mitt knä.
Efter att vi kom hem satt vi alla tre och latade oss i soffan. Eric somnade efter en timme efter hans långa resa hem, Liam halvsov och jag var klarvaken. Jag har en dålig vana att alltid vara klarvaken när det är dags att sova..
- Jag tror nog jag tar din säng inatt Elin., han tittade trött på mig.
- Ja du får väl det!, jag skrattade och strök handen över Erics kind. Han rörde inte en min. Liam reste sig och gick in i sovrummet och stängde dörren. Men innan dörren stängdes helt viskade han.
- Godnatt syrran., sedan stängdes dörren och ljudet av Erics snarkningar fyllde mina öron. Jag log mot honom och välte honom ner på soffan så att han låg ner istället för att sitta. Jag hämtade Kudden och täcket som Liam brukar ha, och lade mig försiktigt bredvid honom. Det är tur att soffan är så stor och bred.
Erics perspektiv. Nästa morgon.
Jag vaknade och blinkade till med ögonen innan jag fick syn på Elin som låg sött och sov bredvid mig. När jag tittade runt om kring mig fick jag se att vi låg i hennes soffa. Jag hade ju inget minne av att jag kom hem så jag somnade nog i soffan igår kväll. Jag var ju helt slut efter bilresan hem igår. Jag kysste Elin på huvudet och lämnade försiktigt soffan och gick ut i köket. Kläderna som jag hade dagen innan var fortfarande på, eftersom jag somnade.. Så jag gick bara ut i köket och öppnade kylskåpet, av gammal vana som jag alltid gör hemma. Jag stängde kylskåpet och tog ett glas och fyllde det med vatten.
- Tja Eric, är du vaken?
- Tja, det ser du väll det? Jag är morgonpigg ibland..
- Jaså. Sover Elin fortfarande?
- Ja. Hon värkar trött.
- Hon sover alltid länge..
- Gör jag inte alls!, Elin kom trött in i köket och stirrade dumt på Liam.
- När brukar du vakna på mornarna då?
- Elva.. Men idag vaknade jag faktiskt tidigt!, hon tittade upp på köks klockan och fortsatte.
- Åtta!, sedan gick hon och satte sig på en av köksstolarna.
- Ja och det är värkligen inte tillfälligt??
- Nepp. Inte alls., jag ställde undan glaset och satte mig mitt emot henne vid bordet.
- Sovit gott?, jag log mot henne.
- Ja tack, du?
- Alltid!, hon skrattade sött och tittade på mig. Hennes ögon är som diamanter, fast vackrare. Mycket vackrare. Det sa jag också till henne.
- Tackar!, Sa Liam högfärdigt och travade mot sovrummet. Elin och jag skrattade bara.
När Liam lämnat rummet kröp jag över till Elins sida av bordet. Jag satte mig på stolen bredvid henne och log stort mot henne, till svar fick jag ett gnistrande leende tillbaka. Jag kysste henne länge innan Liam kom in igen.
- Jag lämnade er inte ens i en minut, och ni är redar i full gång!
- Bara för att din flickvän kastade ut dig!, sa Elin retfullt och kysste mig igen. Liam grymtade och fortsatte ut i hallen.
- Jag drar till några polare.
- Okej., sa Elin ointressant och kysste mig åter igen, man kan ju inte få nog av henne. Hon är underbar!
Liam smällde igen ytterdörren och Elin log.
- Nu är vi ensamna!
- Japp!, hon kysste mig snabbt.
- Så hur var det i skåne då?
- Lika fantastiskt som alltid! Publiken var helt underbar, precis som du! Fast jag tror du är bättre., hon rodnade och gömde sitt ansikte i min hals. Jag skrattade smått och kysste henne på huvudet.
- Jag menar varenda ord Elin. Jag lovar!
- Jag älskar dig Eric, det gör jag värkligen., hon lyfte upp sitt huvud och tittade mig i ögonen för att övertyga mig att det hon sa var sant.
- Jag älskar dig med Elin., jag drog in henne i min famn sedan viskade jag tyst i hennes öra.
- Mycket.
Kommentera om du ser den här meningen.
Efter att vi kom hem satt vi alla tre och latade oss i soffan. Eric somnade efter en timme efter hans långa resa hem, Liam halvsov och jag var klarvaken. Jag har en dålig vana att alltid vara klarvaken när det är dags att sova..
- Jag tror nog jag tar din säng inatt Elin., han tittade trött på mig.
- Ja du får väl det!, jag skrattade och strök handen över Erics kind. Han rörde inte en min. Liam reste sig och gick in i sovrummet och stängde dörren. Men innan dörren stängdes helt viskade han.
- Godnatt syrran., sedan stängdes dörren och ljudet av Erics snarkningar fyllde mina öron. Jag log mot honom och välte honom ner på soffan så att han låg ner istället för att sitta. Jag hämtade Kudden och täcket som Liam brukar ha, och lade mig försiktigt bredvid honom. Det är tur att soffan är så stor och bred.
Erics perspektiv. Nästa morgon.
Jag vaknade och blinkade till med ögonen innan jag fick syn på Elin som låg sött och sov bredvid mig. När jag tittade runt om kring mig fick jag se att vi låg i hennes soffa. Jag hade ju inget minne av att jag kom hem så jag somnade nog i soffan igår kväll. Jag var ju helt slut efter bilresan hem igår. Jag kysste Elin på huvudet och lämnade försiktigt soffan och gick ut i köket. Kläderna som jag hade dagen innan var fortfarande på, eftersom jag somnade.. Så jag gick bara ut i köket och öppnade kylskåpet, av gammal vana som jag alltid gör hemma. Jag stängde kylskåpet och tog ett glas och fyllde det med vatten.
- Tja Eric, är du vaken?
- Tja, det ser du väll det? Jag är morgonpigg ibland..
- Jaså. Sover Elin fortfarande?
- Ja. Hon värkar trött.
- Hon sover alltid länge..
- Gör jag inte alls!, Elin kom trött in i köket och stirrade dumt på Liam.
- När brukar du vakna på mornarna då?
- Elva.. Men idag vaknade jag faktiskt tidigt!, hon tittade upp på köks klockan och fortsatte.
- Åtta!, sedan gick hon och satte sig på en av köksstolarna.
- Ja och det är värkligen inte tillfälligt??
- Nepp. Inte alls., jag ställde undan glaset och satte mig mitt emot henne vid bordet.
- Sovit gott?, jag log mot henne.
- Ja tack, du?
- Alltid!, hon skrattade sött och tittade på mig. Hennes ögon är som diamanter, fast vackrare. Mycket vackrare. Det sa jag också till henne.
- Tackar!, Sa Liam högfärdigt och travade mot sovrummet. Elin och jag skrattade bara.
När Liam lämnat rummet kröp jag över till Elins sida av bordet. Jag satte mig på stolen bredvid henne och log stort mot henne, till svar fick jag ett gnistrande leende tillbaka. Jag kysste henne länge innan Liam kom in igen.
- Jag lämnade er inte ens i en minut, och ni är redar i full gång!
- Bara för att din flickvän kastade ut dig!, sa Elin retfullt och kysste mig igen. Liam grymtade och fortsatte ut i hallen.
- Jag drar till några polare.
- Okej., sa Elin ointressant och kysste mig åter igen, man kan ju inte få nog av henne. Hon är underbar!
Liam smällde igen ytterdörren och Elin log.
- Nu är vi ensamna!
- Japp!, hon kysste mig snabbt.
- Så hur var det i skåne då?
- Lika fantastiskt som alltid! Publiken var helt underbar, precis som du! Fast jag tror du är bättre., hon rodnade och gömde sitt ansikte i min hals. Jag skrattade smått och kysste henne på huvudet.
- Jag menar varenda ord Elin. Jag lovar!
- Jag älskar dig Eric, det gör jag värkligen., hon lyfte upp sitt huvud och tittade mig i ögonen för att övertyga mig att det hon sa var sant.
- Jag älskar dig med Elin., jag drog in henne i min famn sedan viskade jag tyst i hennes öra.
- Mycket.
Kommentera om du ser den här meningen.
Hej :D
Vad tycker ni om hur bloggen ser ut nu då??
Exempel från Snyggareblogg.se :)
Exempel från Snyggareblogg.se :)66!
66 sidvisningar WTF!! Haha! Ni är roliga ni!!
Kom på att det är jag själv som gått in och så för att kolla teman som jag fixat med.. Skit oxå!Haha!
Kom på att det är jag själv som gått in och så för att kolla teman som jag fixat med.. Skit oxå!Haha!
Bara så att ni vet ;)
Bara så att ni vet testar jag lite nya teman om någon är förvirrad :) Börjar tröttna på det andra..
Kapitel 20
Kapitel 20
Love me, please. Kapitel 22
- Jag älskar dig Eric, det gör jag värkligen., hon lyfte upp sitt huvud och tittade mig i ögonen för att övertyga mig att det hon sa var sant.
- Jag älskar dig med Elin., jag drog in henne i min famn sedan viskade jag tyst i hennes öra.
- Mycket.
Eric och jag lämnade lägenheten för att gå en tur i solen. Vi gick längs en strand som var öde, vilket var väldigt skönt. Ingen av oss hade lust med uppmärksamhet just nu, vi vill bara vara själva ett tag.
Vi satte oss ner i sanden och blickade ut mot vattnet.
- Vad fint det är.
- Inte lika fin som du., Eric log stort och tittade på mig, hans bruna ögon fängslade fast mina.
- Du är finare., sa jag och buttade till honom och gömde mitt ansikte lite diskret som färjades röd/rosa.
- Inte en chans!, sa han retfullt och buttade tillbaka.
- Jo!, sa jag och skrattade. Jag buttade till honom lite hårdare så att han nästan välte ner i sanden.
- Hörru!, han buttade ner mig och satte fast mina händer med sina, så att jag inte kunde ta mig någonstans.
- Förrästen är du vackrare änn allt!, han böjde sig ned och kysste mig länge så att jag inte kunde protestera. Det enda som flög i mina tankar var hur mycket jag egentligen älskar Eric.
Klockan slog tio och solen sjönk sakta men säkert ner bak skogen på andra sidan sjön. Eric och jag satt fortfarande i sanden. Jag skulle kunna dö nu, jag är så lycklig jag bara kan bli. Jag kan sitta här i evigheter om Eric är med mig, jag vill inte lämna honom jag hör hemma hos honom, känns det som iallafall.
- Ska vi gå snart? Det börjar bli sent.
- Ja, vi får väl det. Det var bara så skönt att bara kunna sitta och titta på allt och inget, med dig.
- Jag vet men vi kan inte sitta här hela natten.
- Kan vi väll., Eric skrattade och hjälpte mig upp. Vi gick mot hållet där våra lägenheter är.
- Jag fick sova hos dig igårnatt så vill du sova hos mig inatt?
- Ja! Jag måste bara ringa Liam först., jag krånglade upp mobilen och ringde honom. Han svarade efter två toner.
- Aa?
- Jag sover hos Eric inatt så att du vet.
- Aa.
- Godnatt.
- Aa.., sedan lade jag på och lade ner mobilen i fickan igen.
- Så vad sa han då?
- Aa. Hela tiden.
- Vilket rolig bror.
- Han var nog trött.
Eric låste upp lägenhetsdörren och vi gick in. Det kändes ganska konstigt att ha känt Eric så länge men ändå aldrig varit hemma hos honom när han varit hemma hos mig hur många gånger som helst.
Eric packade upp väskan som han hade med sig från skåne eftersom det var första gången han var hemma hos sig sedan dess. Jag slog mig ner i en stor soffa. Lägenheten var väldigt öppen och fin. Man skulle lätt kunna trivas här, det som var allra bäst var att allt luktade himmelskt gott, Erics lukt.
- Ska vi gå och sova direkt eller ska vi göra nått annat?
- Vad vill du?
- Jag ska jobba imorn kl ett.., han hann inte säga klart hela meningen föränn jag fortsatte.
- Då går vi och lägger oss, jag är ganska trött., jag log mot honom och han kysste mig snabbt innan han gick in på toaletten.
- Det finns en tandborste som jag inte enns har tagit ur förpackningen som du kan ta., han ropade från badrummet, jag log och reste mig ur soffan.
- Tack., sa jag och log mot honom när han räckte mig tandborsten.
Erics perspektiv
Elin hade inga sovkläder med sig så hon fick låna en t-shirt som är alldeles för stor för mig, alltså perfekt nattlinne med armar. Hon var väldigt sexig i det..
Klockan var nio och jag var klarvaken, vilket är väldigt skönt. Jag reste mig försiktigt ur sängen för att inte väcka Elin. Jag tassade ut i köket och öppnade kylskåpet och tog ut juicepaketet och hällde upp lite i ett glas. Jag drack snabbt upp det och kom på att jag kunde göra frukost åt Elin. Så jag gjorde pannkakssmet och började steka dem. Som turvar hann jag steka upp alla innan jag hörde hur Elin reste sig ur sängen. Jag skyndade mig med att duka upp fint på bordet och ställa iordning. Jag sköljde ur steckpannan när Elin kom in.
- Godmorgon., jag log mot henne och ställde undan stekpannan på bänken. Sedan gick jag fram till Elin och kramade om henne och kysste henne innan jag visade henne till bordet. Hon satte sig och jag skyndade mig att slå mig ner på andra sidan.
- Vad fint det är., hon var glad och log det finaste leende jag någonsin sett. Jag log tillbaka innan vi tog till oss mat och började äta.
- Gud va gott det är! Inte visste jag att du kunde laga mat så här bra! Det kan ju inte jag.., jag skrattade och log.
- Tack.
Jag skulle också vilja ha en sån pojkvän!
Kommentera!!!
- Jag älskar dig med Elin., jag drog in henne i min famn sedan viskade jag tyst i hennes öra.
- Mycket.
Eric och jag lämnade lägenheten för att gå en tur i solen. Vi gick längs en strand som var öde, vilket var väldigt skönt. Ingen av oss hade lust med uppmärksamhet just nu, vi vill bara vara själva ett tag.
Vi satte oss ner i sanden och blickade ut mot vattnet.
- Vad fint det är.
- Inte lika fin som du., Eric log stort och tittade på mig, hans bruna ögon fängslade fast mina.
- Du är finare., sa jag och buttade till honom och gömde mitt ansikte lite diskret som färjades röd/rosa.
- Inte en chans!, sa han retfullt och buttade tillbaka.
- Jo!, sa jag och skrattade. Jag buttade till honom lite hårdare så att han nästan välte ner i sanden.
- Hörru!, han buttade ner mig och satte fast mina händer med sina, så att jag inte kunde ta mig någonstans.
- Förrästen är du vackrare änn allt!, han böjde sig ned och kysste mig länge så att jag inte kunde protestera. Det enda som flög i mina tankar var hur mycket jag egentligen älskar Eric.
Klockan slog tio och solen sjönk sakta men säkert ner bak skogen på andra sidan sjön. Eric och jag satt fortfarande i sanden. Jag skulle kunna dö nu, jag är så lycklig jag bara kan bli. Jag kan sitta här i evigheter om Eric är med mig, jag vill inte lämna honom jag hör hemma hos honom, känns det som iallafall.
- Ska vi gå snart? Det börjar bli sent.
- Ja, vi får väl det. Det var bara så skönt att bara kunna sitta och titta på allt och inget, med dig.
- Jag vet men vi kan inte sitta här hela natten.
- Kan vi väll., Eric skrattade och hjälpte mig upp. Vi gick mot hållet där våra lägenheter är.
- Jag fick sova hos dig igårnatt så vill du sova hos mig inatt?
- Ja! Jag måste bara ringa Liam först., jag krånglade upp mobilen och ringde honom. Han svarade efter två toner.
- Aa?
- Jag sover hos Eric inatt så att du vet.
- Aa.
- Godnatt.
- Aa.., sedan lade jag på och lade ner mobilen i fickan igen.
- Så vad sa han då?
- Aa. Hela tiden.
- Vilket rolig bror.
- Han var nog trött.
Eric låste upp lägenhetsdörren och vi gick in. Det kändes ganska konstigt att ha känt Eric så länge men ändå aldrig varit hemma hos honom när han varit hemma hos mig hur många gånger som helst.
Eric packade upp väskan som han hade med sig från skåne eftersom det var första gången han var hemma hos sig sedan dess. Jag slog mig ner i en stor soffa. Lägenheten var väldigt öppen och fin. Man skulle lätt kunna trivas här, det som var allra bäst var att allt luktade himmelskt gott, Erics lukt.
- Ska vi gå och sova direkt eller ska vi göra nått annat?
- Vad vill du?
- Jag ska jobba imorn kl ett.., han hann inte säga klart hela meningen föränn jag fortsatte.
- Då går vi och lägger oss, jag är ganska trött., jag log mot honom och han kysste mig snabbt innan han gick in på toaletten.
- Det finns en tandborste som jag inte enns har tagit ur förpackningen som du kan ta., han ropade från badrummet, jag log och reste mig ur soffan.
- Tack., sa jag och log mot honom när han räckte mig tandborsten.
Erics perspektiv
Elin hade inga sovkläder med sig så hon fick låna en t-shirt som är alldeles för stor för mig, alltså perfekt nattlinne med armar. Hon var väldigt sexig i det..
Klockan var nio och jag var klarvaken, vilket är väldigt skönt. Jag reste mig försiktigt ur sängen för att inte väcka Elin. Jag tassade ut i köket och öppnade kylskåpet och tog ut juicepaketet och hällde upp lite i ett glas. Jag drack snabbt upp det och kom på att jag kunde göra frukost åt Elin. Så jag gjorde pannkakssmet och började steka dem. Som turvar hann jag steka upp alla innan jag hörde hur Elin reste sig ur sängen. Jag skyndade mig med att duka upp fint på bordet och ställa iordning. Jag sköljde ur steckpannan när Elin kom in.
- Godmorgon., jag log mot henne och ställde undan stekpannan på bänken. Sedan gick jag fram till Elin och kramade om henne och kysste henne innan jag visade henne till bordet. Hon satte sig och jag skyndade mig att slå mig ner på andra sidan.
- Vad fint det är., hon var glad och log det finaste leende jag någonsin sett. Jag log tillbaka innan vi tog till oss mat och började äta.
- Gud va gott det är! Inte visste jag att du kunde laga mat så här bra! Det kan ju inte jag.., jag skrattade och log.
- Tack.
Jag skulle också vilja ha en sån pojkvän!
Kommentera!!!
Love me, please. Kapitel 20
- Ja hallå?
- Hej Elin det är Eric.
- Hej Eric!
- Jag kommer hem någon gång idag, men är du hemma så kommer jag direkt? Jag sitter i bilen så jag är påväg.
- Ja! Absolut! Men en högstadie kompis är här så att du vet.
- Jaha.. Stör jag om jag kommer?
- Nej jag ville bara berätta så att du vet.
- Ja, jaja men det blir bara kul. Sa inte du att du inte hade några kompisar?..
- Jo, men de har typ kommit tillbaka.. Det är Lea som hjälpte mig då pappa dog och så är det Ludwig som.. Blev arg på mig för ett tag sen..
- Åå. Men du vi ses. Kan inte prata mer det är så mycket trafik här..
- Ja okej men du. Krocka inte är du snäll..
- Nejdå Elin jag ska inte krocka.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag lade ifån mig mobilen på köksbordet och fortsatte bläddra i tidningen.
- Hej.
- Godmorgon, sovit gott?, Ludwig luffsade in och slog sig ner vid bordet.
- Ja,du?
- Ja. Hungrig så finns det mat i kylen. Bröd finns på bänken.
- Tack, men brukar inte äta frukost.
- Nähä?
- Nepp. Så vad ska du göra idag då?
- Jo Eric kommer senare oh det vore kul om ni träffas, om du vill och har tid?
- Ja självklart. Jag har ändå inget för mig.
- Bra!, plötsligt slog lägenhets dörren upp.
- Syrran jag är hemma nu!
- Hej Liam!, Liam kom in och slog sig ner.
- Tja Ludwig!
- Hey! Det var länge sen.
- Ja det var det värkligen.
Liam och Ludwig snackade en stund, så jag passade på att gå och ta en duch. Jag saknar verkligen Eric..
Jag vaknade av att dörrklockan ringde. Jag tittade mig omkring och fick se att jag somnat på soffan. Liam och Ludwig satt i varsin fotölj och tittade på mig.
- Du somna., sa Ludwig och kvävde ett skratt.
- Ska jag öppna eller?, sa Liam och jag skakade häftigt på huvudet.
- Jag öppnar!, ropade jag glatt och hoppade ur soffan och lämnade de två förvirrade killarna i vardagsrummet för att öppna. Jag öppnade dörren och kände direkt ett par armar som slingrade sig runt mig.
- Eric!!, sa jag och hoppade på honom.
- Jag har saknat dig med! Så jäkla mycket!, vi kramade om varandra länge innan han väl kom in genom dörren och tog av sig sina ytterkläder.
- Jag har saknat dig mycket mer! Jag lovar!!, Jag kysste honom och log.
- Det tror inte jag!, sa han och skrattade lite smått och kysste mig passionerat och länge.
- Det här är Eric, min pojkvän. Eric det här är Ludwig, och Liam som du mött förr fast nu är han sitt normala jag..
- Tjaa!, sa han och skakade hand med dem båda.
- Jag tycker jag känner igen dig.. Har vi träffats förrut?, Ludwig tittade på Eric.
- Nej, men jag vann ju mello i fjol..
- Ja! Men.. Jaa det är du.. Eric Sade?
- Saade ja.
- Jaja., Eric vände sig mot Liam.
- Krocken och koman gick bra eller?
- Ja det gjorde det. Som tur var., Eric log mot honom och vände sig mot mig igen.
- Kan inte vi fyra åka och äta någon stanns? Jag har inte ätit sedan frukost..
- Ja det gör vi. Kommer ni grabbar?
- Jag tror jag får åka hem istället.. Jag måste hinna till jobbet innan fem.
- Ja okej, du får ha det så bra då Ludwig. Kommer du snart tillbaka?
- Självklart!, han log stort mot mig och jag kramade honom hejdå innan han lämnade oss.
- Jag ska iallafall med!, sa Liam och stormade ut i hallen för att göra sig iordning., Eric och jag skrattade och gik efter honom.
- Fan vad mätt jag blev!, Liam lutade sig bak på stolen. Eric skrattade och tittade sött på mig. Jag log och tittade blygt ner på mina händer som var plaserade i mitt knä.
Kommentera!
- Hej Elin det är Eric.
- Hej Eric!
- Jag kommer hem någon gång idag, men är du hemma så kommer jag direkt? Jag sitter i bilen så jag är påväg.
- Ja! Absolut! Men en högstadie kompis är här så att du vet.
- Jaha.. Stör jag om jag kommer?
- Nej jag ville bara berätta så att du vet.
- Ja, jaja men det blir bara kul. Sa inte du att du inte hade några kompisar?..
- Jo, men de har typ kommit tillbaka.. Det är Lea som hjälpte mig då pappa dog och så är det Ludwig som.. Blev arg på mig för ett tag sen..
- Åå. Men du vi ses. Kan inte prata mer det är så mycket trafik här..
- Ja okej men du. Krocka inte är du snäll..
- Nejdå Elin jag ska inte krocka.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag lade ifån mig mobilen på köksbordet och fortsatte bläddra i tidningen.
- Hej.
- Godmorgon, sovit gott?, Ludwig luffsade in och slog sig ner vid bordet.
- Ja,du?
- Ja. Hungrig så finns det mat i kylen. Bröd finns på bänken.
- Tack, men brukar inte äta frukost.
- Nähä?
- Nepp. Så vad ska du göra idag då?
- Jo Eric kommer senare oh det vore kul om ni träffas, om du vill och har tid?
- Ja självklart. Jag har ändå inget för mig.
- Bra!, plötsligt slog lägenhets dörren upp.
- Syrran jag är hemma nu!
- Hej Liam!, Liam kom in och slog sig ner.
- Tja Ludwig!
- Hey! Det var länge sen.
- Ja det var det värkligen.
Liam och Ludwig snackade en stund, så jag passade på att gå och ta en duch. Jag saknar verkligen Eric..
Jag vaknade av att dörrklockan ringde. Jag tittade mig omkring och fick se att jag somnat på soffan. Liam och Ludwig satt i varsin fotölj och tittade på mig.
- Du somna., sa Ludwig och kvävde ett skratt.
- Ska jag öppna eller?, sa Liam och jag skakade häftigt på huvudet.
- Jag öppnar!, ropade jag glatt och hoppade ur soffan och lämnade de två förvirrade killarna i vardagsrummet för att öppna. Jag öppnade dörren och kände direkt ett par armar som slingrade sig runt mig.
- Eric!!, sa jag och hoppade på honom.
- Jag har saknat dig med! Så jäkla mycket!, vi kramade om varandra länge innan han väl kom in genom dörren och tog av sig sina ytterkläder.
- Jag har saknat dig mycket mer! Jag lovar!!, Jag kysste honom och log.
- Det tror inte jag!, sa han och skrattade lite smått och kysste mig passionerat och länge.
- Det här är Eric, min pojkvän. Eric det här är Ludwig, och Liam som du mött förr fast nu är han sitt normala jag..
- Tjaa!, sa han och skakade hand med dem båda.
- Jag tycker jag känner igen dig.. Har vi träffats förrut?, Ludwig tittade på Eric.
- Nej, men jag vann ju mello i fjol..
- Ja! Men.. Jaa det är du.. Eric Sade?
- Saade ja.
- Jaja., Eric vände sig mot Liam.
- Krocken och koman gick bra eller?
- Ja det gjorde det. Som tur var., Eric log mot honom och vände sig mot mig igen.
- Kan inte vi fyra åka och äta någon stanns? Jag har inte ätit sedan frukost..
- Ja det gör vi. Kommer ni grabbar?
- Jag tror jag får åka hem istället.. Jag måste hinna till jobbet innan fem.
- Ja okej, du får ha det så bra då Ludwig. Kommer du snart tillbaka?
- Självklart!, han log stort mot mig och jag kramade honom hejdå innan han lämnade oss.
- Jag ska iallafall med!, sa Liam och stormade ut i hallen för att göra sig iordning., Eric och jag skrattade och gik efter honom.
- Fan vad mätt jag blev!, Liam lutade sig bak på stolen. Eric skrattade och tittade sött på mig. Jag log och tittade blygt ner på mina händer som var plaserade i mitt knä.
Kommentera!