Love me, please. Kapitel 20

- Ja hallå?
- Hej Elin det är Eric.
- Hej Eric!
- Jag kommer hem någon gång idag, men är du hemma så kommer jag direkt? Jag sitter i bilen så jag är påväg.
- Ja! Absolut! Men en högstadie kompis är här så att du vet.
- Jaha.. Stör jag om jag kommer?
- Nej jag ville bara berätta så att du vet.
- Ja, jaja men det blir bara kul. Sa inte du att du inte hade några kompisar?..
- Jo, men de har typ kommit tillbaka.. Det är Lea som hjälpte mig då pappa dog och så är det Ludwig som.. Blev arg på mig för ett tag sen..
- Åå. Men du vi ses. Kan inte prata mer det är så mycket trafik här..
- Ja okej men du. Krocka inte är du snäll..
- Nejdå Elin jag ska inte krocka.
- Hejdå.
- Hejdå.

Jag lade ifån mig mobilen på köksbordet och fortsatte bläddra i tidningen.
- Hej.
- Godmorgon, sovit gott?, Ludwig luffsade in och slog sig ner vid bordet.
- Ja,du?
- Ja. Hungrig så finns det mat i kylen. Bröd finns på bänken.
- Tack, men brukar inte äta frukost.
- Nähä?
- Nepp. Så vad ska du göra idag då?
- Jo Eric kommer senare oh det vore kul om ni träffas, om du vill och har tid?
- Ja självklart. Jag har ändå inget för mig.
- Bra!, plötsligt slog lägenhets dörren upp.
- Syrran jag är hemma nu!
- Hej Liam!, Liam kom in och slog sig ner.
- Tja Ludwig!
- Hey! Det var länge sen.
- Ja det var det värkligen.
Liam och Ludwig snackade en stund, så jag passade på att gå och ta en duch. Jag saknar verkligen Eric..

Jag vaknade av att dörrklockan ringde. Jag tittade mig omkring och fick se att jag somnat på soffan. Liam och Ludwig satt i varsin fotölj och tittade på mig.
- Du somna., sa Ludwig och kvävde ett skratt.
- Ska jag öppna eller?, sa Liam och jag skakade häftigt på huvudet.
- Jag öppnar!, ropade jag glatt och hoppade ur soffan och lämnade de två förvirrade killarna i vardagsrummet för att öppna. Jag öppnade dörren och kände direkt ett par armar som slingrade sig runt mig.
- Eric!!, sa jag och hoppade på honom.
- Jag har saknat dig med! Så jäkla mycket!, vi kramade om varandra länge innan han väl kom in genom dörren och tog av sig sina ytterkläder.
- Jag har saknat dig mycket mer! Jag lovar!!, Jag kysste honom och log.
- Det tror inte jag!, sa han och skrattade lite smått och kysste mig passionerat och länge.

- Det här är Eric, min pojkvän. Eric det här är Ludwig, och Liam som du mött förr fast nu är han sitt normala jag..
- Tjaa!, sa han och skakade hand med dem båda.
- Jag tycker jag känner igen dig.. Har vi träffats förrut?, Ludwig tittade på Eric.
- Nej, men jag vann ju mello i fjol..
- Ja! Men.. Jaa det är du.. Eric Sade?
- Saade ja.
- Jaja., Eric vände sig mot Liam.
- Krocken och koman gick bra eller?
- Ja det gjorde det. Som tur var., Eric log mot honom och vände sig mot mig igen.
- Kan inte vi fyra åka och äta någon stanns? Jag har inte ätit sedan frukost..
- Ja det gör vi. Kommer ni grabbar?
- Jag tror jag får åka hem istället.. Jag måste hinna till jobbet innan fem.
- Ja okej, du får ha det så bra då Ludwig. Kommer du snart tillbaka?
- Självklart!, han log stort mot mig och jag kramade honom hejdå innan han lämnade oss.
- Jag ska iallafall med!, sa Liam och stormade ut i hallen för att göra sig iordning., Eric och jag skrattade och gik efter honom.

- Fan vad mätt jag blev!, Liam lutade sig bak på stolen. Eric skrattade och tittade sött på mig. Jag log och tittade blygt ner på mina händer som var plaserade i mitt knä.
Kommentera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback