Love me,please. Kapitel 26 Sista kapitlet!
- Vad tänker du på?
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Eric avslutade kyssen och jag kollade in i hans stora bruna ögon. Jag bet mig i läppen för att hejda mig med att hoppa på honom.
- Jag älskar dig Elin., han log så som bara han kan.
- Jag älskar dig också Eric., jag log och kysste honom. Sedan fortsatte vi längs stranden, jag trodde jag skulle bli galen varje gång jag mötte hans blick. Han är så snygg så man inte kan bärga sig utan man måste kyssa honom gång på gång. Jag älskar honom så mycket att jag skulle kunna spricka! Det där lät gammaldags.. Men hoppas ni förstår hur jag tänker, vill bara ha honom för mig själv, men det kan bli svårt han är ju ändå en stor popartist. Det är svårt att ha ett förhållande med någon som är känd, det har jag märkt på senaste tiden, men jag skulle lätt kunna offra allt för att få vara vid hans sida och få en stor plats i hans hjärta. Eller jag skulle inte kunna offra min familj och mina närmaste vänner, eller ja vilken familj?.. Men jag skulle kunna offra min dröm för honom, för det är han värd plus mycket mer. Mina känslor för Eric är så mycket större än för alla andra killar jag haft, så jag förstår varför det inte funkat med några andra vilket jag tycker är bra för om mina känslor för t.ex Niklas eller Kevin hade varit större hade vi troligtvis fortfarande varit tillsammans. Och då hade jag förmodligen inte fått känslor för Eric när han beställde sin smörgås med cola. Då hade jag aldrig varit tillsammans med Eric och hade förmodligen dött av sorgen för pappa. Eftersom han sa det till Jessica som sa det till Lea som tog tag i saken och fick mig på fötter, utan Eric hade Lea aldrig vetat det.. Jag känner mig så hemskt elak mot Eric som skrämde upp honom så.. Men inte visste jag att han brydde sig såå mycket.
En månad senare Erics perspektiv
Jag lade upp de ny gräddade pannkakorna på ett fat och öppnade kylen och tog fram den fina gräddtårtan. Sedan lade jag upp allt på en bricka med det lilla betydelse fulla packetet och gick tyst och försiktigt mot sovrummet där Elin ligger sött och sover. När jag sköv upp dörren började jag sjunga lite tyst för henne,
- Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Hon gnydde till och vände sig mot mig med ett strålande leende på läpparna. Jag kände snabbt hur min mun kröktes i ett lika stort leende och satte mig på säng kanten.
- Grattis älskling!
- Tack, du hade inte behövt.., jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och sedan säga.
- Jo Elin, det är din födelsedag och den måste firas stort!, hon rodnade och tittade lite diskret på brickan med tårtan, pannkakorna och paketet. Jag log och räckte den till henne, hon tittade på mig med ett stort leende som hon inte kunde gömma hur mycket hon änn försökte.
- Tack så jätte jätte mycket Eric du är världens bästa!, jag kysste henne snabbt innan vi högg in på pannkakorna.
När både pannkakorna och tårtan var så gott som borta räckte jag henne paketet. Hon log stort som ett barn på julafton och tog imot det. Hon tog försiktigt bort guldsnöret runt om och började sedan lossa på tejp bitarna. Hon log lika stort hela tiden och drog försiktigt ut den lilla vita asket ur omslaget. Hon lyfte på locket och tittade tårögt på mig. Sedan slängde hon sig runt halsen på mig och öste tack tal över mig.
- Tack tack tack! Eric det är det finaste armbandet jag någon sin sett!, när hon släppte mig tog jag det lilla armbandet ur asken och trädde försiktigt på det på hennes högra hand. Armbandet bestod av små berlocker som har varsin historia från hennes senaste tid. Hennes liv består mest av tro, hopp och kärlek. Tron för hennes far, hopp för att lyckas, kärleken till släkt och vänner. Det sa jag till henne och hur jag tänkte med armbandet men hon kunde inte låta bli att lägga till lite.
- Hjärtat som symboliserar kärlek, symboliserar dig Eric., jag log av tacksamhet och drog in henne i en stor kram.
- Jag älskar dig Elin med hela mitt hjärta.
- Jag älskar dig Eric.
Elins perspektiv på kvällen.
Eric och jag har haft en helt fantastisk dag och armbandet har jag bärt hela tiden, känns mäktigt att bära ett så betydelsefullt armband dels för att det är av äkta silver men även för allt den symbolserar. Hela mitt liv finns i ett armband.
Klockan slog åtta när vi begav oss iväg någonstans som Eric vägrade berätta var hur mycket jag änn pressade honom på sanningen så nyfiktenheten växte sig stor inom mig. Jag älskar överraskningar men ändå hatar jag dem så fruktansvärt mycket!!
Vi åkte på Stockholms långa gator och jag kunde inte låta bli att le, det här är helt klart världens bästa födelsedag! Och jag är universums lyckligaste tjej, jag har Eric Saade som pojkvänn, världens bästa bror, världens bästa jobb ja kanske inte men det är mitt drömjobb iallafall, världens bästa arbetskamrater och världens bästa vänner.. Ja jag älskar att vara jag! Även om jag inte är perfekt..
Eric svängde av på en väg som inte verkade vara så trafikerad, vi närmade oss ett litet vitt fint hus nära vattnet. Sjöutsikten var underbart vacket lika så huset var vackert. Jag log och tittade på Eric.
- Vad gör vi här?, han döljde något men log stort tillbaka.
- Du får se. Du får se.., jag hatar när personer gör så.. Och just därför gjorde han det. Vi gick ur bilen och Eric tog tag i min hand när vi möttes på vägen mot huset.
- Eric seriöst, vad gör vi här? Det är ju helt tomt här.., han log dolt utan att svara sedan fortsatte vi mot huset, plötsligt avbröt Eric och ursäktade sig.
- Jag måste bara göra en sak.. Gå in du så länge så kommer jag., han verkade lite nervös men kysste mig varmt innan han gick iväg bakom en knut på huset. Jag stod stelt kvar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ska jag gå in? Jag har ju aldrig varit här förr jag vet ju inte änns vem eller vilka som äger huset.. Tänk om det är privat, tjuvalarm kan ju finnas.. Jag vill inte bli tagen av polisen. Det är inte min grej liksom, jag har bara haft att göra med polisen när mamma krockade.. Å shit! Jag får inte tänka på det! Då börjar jag bara gråta och det är inte alls läge för det nu. Var tog Eric vägen förrästen? Jag kan ju lika bra vänta här, han kommer nog snart. Hoppas jag, han kan ju inte gå och inte komma tillbaka, ioförsig kanske det finns en bakdörr. Men varför skulle han ta bakdörren, om det finns en? Det finns ingen mening med det. Men skit samma jag går in.
Jag gick upp för trappan som ledde till en liten veranda som gav en välkomnande känsla. Jag charmades av husets utstrålning som aldrig förr. Jag har aldrig gillat ett hus så mycket som detta. Det är så gammaldags men så vackert..
Jag tryckte nervöst ner dörrhandtaget och dörren var öppen. Hade jag bott här hade jag iallafall låst dörren om jag inte varit hemma. När jag öppnat dörren möttes jag av blandannat en varm kärlek av en massa folk och en hemmastadd känsla. Liam, Jessica, moster Karita, Lea, Ludwig, Steffe och Bossen som höll i en så vacker tårta så jag blev tår ögd.
- Grattis!, ropade alla i kör. Chocken som alla dessa människor gav mig försvann fort av den varma kärleken de gav mig. Allas leenden var stora och det enda jag kunde göra var att skratta av lycka, även om jag såg att några inte befann sig i folkmassan sjönk mitt humör lite men nu vet jag att de är hos mig även om jag inte ser dem, de är med mig vad som änn händer. Även om pappa först förkrossade mig och jag som tillsist svek honom, vet vi båda att vi älskar varandra som vilken förälder och dotter som helst, det är en sorts kärlek som finns hos varje människa. Jag kan inte säga att jag är glad över allt han gjorde men jag vet att han ångrar sig och inte menade något ont, nu när jag har Eric, som är mitt liv förstår jag honom bättre, han gjorde det av ren saknad och förmodligen hade jag också gjort så fast jag inte sjunkit lika lågt..
Och mamma, jag vet att vi älskar varandra lika mycket nu som innan.
Jag avbröts ur mina tankar när jag hörde Erics lena röst.
- Elin jag ville ge dig något speciellt, men det enda som vore något extra vore ju att ordna tiden då du inte mådde så bra, men det var inte så lätt så då tänkte jag sammla alla människor som betyder mycket för dig, men det var inte heller så lätt.. Men jag gjorde så gott som jag kunde och det slutade med alla dessa människor, jag hoppas och tror att var och en har en särskild plats i ditt hjärta.
- Ja absolut., sa jag med darrande röst, allt hade överrumplat mig och gjorde mig väldigt rörd att alla kommit hit för mig. Han log sedan fortsatte han.
- Jag förstod det. Iallafall så är alla samlade för att fira din födelsedag, din chef, Steffe och Jessica har bakat tårtan. Karita och Liam, Lea och Ludwig har lagat massor av mat och resten har ordnat med dekorationerna. Själv har jag.. Ja skaffat stället. Så jag undrar Elin, om du vill flytta hit med mig?
- Hit?
- Aa.
- Ja! Ja klart jag vill! Menar du alvar?!
- Ja det är ärligt, jag har köpt huset och trädgården och sandstranden och bryggan på baksidan., han log och jag kände ur glädjetårar föll läng med mina kinder, jag skrattade lyckligt och hoppade upp i Erics famn. Alla klappade händerna och skrattade minst lika lyckligt som jag.
Det hela blev tillslut en fest med musik på skapligt hög nivå och folk dansade, jag hade fått en massa fina paket och gratulationer. Jag var så glad så jag visste inte var jag skulle ta vägen, det enda jag kunde göra var att skratta. Efter Erics lilla tal visade han mig en jätte fin klänning som han hade köpt till mig som jag skulle bära ikväll, så jeansen jag kom hit i låg nu i en stor dubbelsäng på övervåningen. Huset var underbart vackert, två toaletter, två sovrum (ett blir gästrum), ett vardagsrum, ett kök och ett fritidsrum vilket blir Erics musikrum. Utsikten fån sovrummet var helt underbar, vattnet som glittrade av solensstrålar.
Det bästa är att huset och naturen inte ligger särskilt långt från Erics jobb och mitt, ungefär en till två mils avstånd, men det är det värt.
Eric kom fram till mig där jag satt i en soffa.
- Kom igen ska du sitta där hela kvällen eller? Kom nu!, han tog tag i mina armar och drog mig upp ur soffan.
- Nä bara tillfälligt., jag log och han skrattade.
- Så vad tycker du om dagen?
- Helt underbart fantastiskt bra! Har aldrig haft en så bra dag i hela mitt liv. Faktiskt., han kysste mig snabbt för att avbryta mitt babbel. Jag besvarade kyssen och log.
- Snacka inte för mycket nu., sa han och drog ut mig på dansgolvet. Musiken var hastig men varken Eric eller Jag hade lust att slita ut oss så vi dansade tryckare bland alla fortdansande, älskvärda människor.
- Grattis Elin., Eric avbröt tystnaden jag tittade upp och möttes av hans stora underbara bruna ögon.
- Tack Eric. Jag älskar dig.
- Och jag älskar dig Elin., han kysste mig länge och passionerat för att övertyga mig om att hans ord kom från djupet av hans hjärta, och jag kan inget annat än att tro honom.
Så detta är alltså sista kapitlet. Hoppas ni har gillat min novell.
Maximal otur som nästa novell heter kommer upp inom kort förhoppningsvis. Kommer lägga upp lite delar lite då och då. Kommenterar ni mycke kommer det oftare. Kanske varje dag :) Om ni kommenterar såpass.
Info om novellen kommer också komma upp.
KOMMENTERA. Pls??
- Det vill du inte veta.., sa jag med ett leende.
- Jo, det vill jag.
- Mm.. Jaja. Jo jag tänkte på att jag skulle kunna dö nu för att jag är så lycklig.., Eric tvärstannade och drog mig tätt in till mig sedan lade han sin panna mot min och jag mötte hans alvarliga blick.
- Du får inte dö, förstår du? Jag är alvarlig nu Elin. Du får inte tänka så även om du är så lycklig.
- Jaja. Sa ju att du inte ville veta., jag ryckte lätt på axlarna och bet mig i läppen när jag mötte hans blick igen. Han kysste mig passionerat och länge, han fick mig att bli som galen den killen, fruktansvärt galen.
Eric avslutade kyssen och jag kollade in i hans stora bruna ögon. Jag bet mig i läppen för att hejda mig med att hoppa på honom.
- Jag älskar dig Elin., han log så som bara han kan.
- Jag älskar dig också Eric., jag log och kysste honom. Sedan fortsatte vi längs stranden, jag trodde jag skulle bli galen varje gång jag mötte hans blick. Han är så snygg så man inte kan bärga sig utan man måste kyssa honom gång på gång. Jag älskar honom så mycket att jag skulle kunna spricka! Det där lät gammaldags.. Men hoppas ni förstår hur jag tänker, vill bara ha honom för mig själv, men det kan bli svårt han är ju ändå en stor popartist. Det är svårt att ha ett förhållande med någon som är känd, det har jag märkt på senaste tiden, men jag skulle lätt kunna offra allt för att få vara vid hans sida och få en stor plats i hans hjärta. Eller jag skulle inte kunna offra min familj och mina närmaste vänner, eller ja vilken familj?.. Men jag skulle kunna offra min dröm för honom, för det är han värd plus mycket mer. Mina känslor för Eric är så mycket större än för alla andra killar jag haft, så jag förstår varför det inte funkat med några andra vilket jag tycker är bra för om mina känslor för t.ex Niklas eller Kevin hade varit större hade vi troligtvis fortfarande varit tillsammans. Och då hade jag förmodligen inte fått känslor för Eric när han beställde sin smörgås med cola. Då hade jag aldrig varit tillsammans med Eric och hade förmodligen dött av sorgen för pappa. Eftersom han sa det till Jessica som sa det till Lea som tog tag i saken och fick mig på fötter, utan Eric hade Lea aldrig vetat det.. Jag känner mig så hemskt elak mot Eric som skrämde upp honom så.. Men inte visste jag att han brydde sig såå mycket.
En månad senare Erics perspektiv
Jag lade upp de ny gräddade pannkakorna på ett fat och öppnade kylen och tog fram den fina gräddtårtan. Sedan lade jag upp allt på en bricka med det lilla betydelse fulla packetet och gick tyst och försiktigt mot sovrummet där Elin ligger sött och sover. När jag sköv upp dörren började jag sjunga lite tyst för henne,
- Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva!
Ja, må hon leva uti hundrade år!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva!
Javisst ska hon leva uti hundrade år!
Hon gnydde till och vände sig mot mig med ett strålande leende på läpparna. Jag kände snabbt hur min mun kröktes i ett lika stort leende och satte mig på säng kanten.
- Grattis älskling!
- Tack, du hade inte behövt.., jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och sedan säga.
- Jo Elin, det är din födelsedag och den måste firas stort!, hon rodnade och tittade lite diskret på brickan med tårtan, pannkakorna och paketet. Jag log och räckte den till henne, hon tittade på mig med ett stort leende som hon inte kunde gömma hur mycket hon änn försökte.
- Tack så jätte jätte mycket Eric du är världens bästa!, jag kysste henne snabbt innan vi högg in på pannkakorna.
När både pannkakorna och tårtan var så gott som borta räckte jag henne paketet. Hon log stort som ett barn på julafton och tog imot det. Hon tog försiktigt bort guldsnöret runt om och började sedan lossa på tejp bitarna. Hon log lika stort hela tiden och drog försiktigt ut den lilla vita asket ur omslaget. Hon lyfte på locket och tittade tårögt på mig. Sedan slängde hon sig runt halsen på mig och öste tack tal över mig.
- Tack tack tack! Eric det är det finaste armbandet jag någon sin sett!, när hon släppte mig tog jag det lilla armbandet ur asken och trädde försiktigt på det på hennes högra hand. Armbandet bestod av små berlocker som har varsin historia från hennes senaste tid. Hennes liv består mest av tro, hopp och kärlek. Tron för hennes far, hopp för att lyckas, kärleken till släkt och vänner. Det sa jag till henne och hur jag tänkte med armbandet men hon kunde inte låta bli att lägga till lite.
- Hjärtat som symboliserar kärlek, symboliserar dig Eric., jag log av tacksamhet och drog in henne i en stor kram.
- Jag älskar dig Elin med hela mitt hjärta.
- Jag älskar dig Eric.
Elins perspektiv på kvällen.
Eric och jag har haft en helt fantastisk dag och armbandet har jag bärt hela tiden, känns mäktigt att bära ett så betydelsefullt armband dels för att det är av äkta silver men även för allt den symbolserar. Hela mitt liv finns i ett armband.
Klockan slog åtta när vi begav oss iväg någonstans som Eric vägrade berätta var hur mycket jag änn pressade honom på sanningen så nyfiktenheten växte sig stor inom mig. Jag älskar överraskningar men ändå hatar jag dem så fruktansvärt mycket!!
Vi åkte på Stockholms långa gator och jag kunde inte låta bli att le, det här är helt klart världens bästa födelsedag! Och jag är universums lyckligaste tjej, jag har Eric Saade som pojkvänn, världens bästa bror, världens bästa jobb ja kanske inte men det är mitt drömjobb iallafall, världens bästa arbetskamrater och världens bästa vänner.. Ja jag älskar att vara jag! Även om jag inte är perfekt..
Eric svängde av på en väg som inte verkade vara så trafikerad, vi närmade oss ett litet vitt fint hus nära vattnet. Sjöutsikten var underbart vacket lika så huset var vackert. Jag log och tittade på Eric.
- Vad gör vi här?, han döljde något men log stort tillbaka.
- Du får se. Du får se.., jag hatar när personer gör så.. Och just därför gjorde han det. Vi gick ur bilen och Eric tog tag i min hand när vi möttes på vägen mot huset.
- Eric seriöst, vad gör vi här? Det är ju helt tomt här.., han log dolt utan att svara sedan fortsatte vi mot huset, plötsligt avbröt Eric och ursäktade sig.
- Jag måste bara göra en sak.. Gå in du så länge så kommer jag., han verkade lite nervös men kysste mig varmt innan han gick iväg bakom en knut på huset. Jag stod stelt kvar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ska jag gå in? Jag har ju aldrig varit här förr jag vet ju inte änns vem eller vilka som äger huset.. Tänk om det är privat, tjuvalarm kan ju finnas.. Jag vill inte bli tagen av polisen. Det är inte min grej liksom, jag har bara haft att göra med polisen när mamma krockade.. Å shit! Jag får inte tänka på det! Då börjar jag bara gråta och det är inte alls läge för det nu. Var tog Eric vägen förrästen? Jag kan ju lika bra vänta här, han kommer nog snart. Hoppas jag, han kan ju inte gå och inte komma tillbaka, ioförsig kanske det finns en bakdörr. Men varför skulle han ta bakdörren, om det finns en? Det finns ingen mening med det. Men skit samma jag går in.
Jag gick upp för trappan som ledde till en liten veranda som gav en välkomnande känsla. Jag charmades av husets utstrålning som aldrig förr. Jag har aldrig gillat ett hus så mycket som detta. Det är så gammaldags men så vackert..
Jag tryckte nervöst ner dörrhandtaget och dörren var öppen. Hade jag bott här hade jag iallafall låst dörren om jag inte varit hemma. När jag öppnat dörren möttes jag av blandannat en varm kärlek av en massa folk och en hemmastadd känsla. Liam, Jessica, moster Karita, Lea, Ludwig, Steffe och Bossen som höll i en så vacker tårta så jag blev tår ögd.
- Grattis!, ropade alla i kör. Chocken som alla dessa människor gav mig försvann fort av den varma kärleken de gav mig. Allas leenden var stora och det enda jag kunde göra var att skratta av lycka, även om jag såg att några inte befann sig i folkmassan sjönk mitt humör lite men nu vet jag att de är hos mig även om jag inte ser dem, de är med mig vad som änn händer. Även om pappa först förkrossade mig och jag som tillsist svek honom, vet vi båda att vi älskar varandra som vilken förälder och dotter som helst, det är en sorts kärlek som finns hos varje människa. Jag kan inte säga att jag är glad över allt han gjorde men jag vet att han ångrar sig och inte menade något ont, nu när jag har Eric, som är mitt liv förstår jag honom bättre, han gjorde det av ren saknad och förmodligen hade jag också gjort så fast jag inte sjunkit lika lågt..
Och mamma, jag vet att vi älskar varandra lika mycket nu som innan.
Jag avbröts ur mina tankar när jag hörde Erics lena röst.
- Elin jag ville ge dig något speciellt, men det enda som vore något extra vore ju att ordna tiden då du inte mådde så bra, men det var inte så lätt så då tänkte jag sammla alla människor som betyder mycket för dig, men det var inte heller så lätt.. Men jag gjorde så gott som jag kunde och det slutade med alla dessa människor, jag hoppas och tror att var och en har en särskild plats i ditt hjärta.
- Ja absolut., sa jag med darrande röst, allt hade överrumplat mig och gjorde mig väldigt rörd att alla kommit hit för mig. Han log sedan fortsatte han.
- Jag förstod det. Iallafall så är alla samlade för att fira din födelsedag, din chef, Steffe och Jessica har bakat tårtan. Karita och Liam, Lea och Ludwig har lagat massor av mat och resten har ordnat med dekorationerna. Själv har jag.. Ja skaffat stället. Så jag undrar Elin, om du vill flytta hit med mig?
- Hit?
- Aa.
- Ja! Ja klart jag vill! Menar du alvar?!
- Ja det är ärligt, jag har köpt huset och trädgården och sandstranden och bryggan på baksidan., han log och jag kände ur glädjetårar föll läng med mina kinder, jag skrattade lyckligt och hoppade upp i Erics famn. Alla klappade händerna och skrattade minst lika lyckligt som jag.
Det hela blev tillslut en fest med musik på skapligt hög nivå och folk dansade, jag hade fått en massa fina paket och gratulationer. Jag var så glad så jag visste inte var jag skulle ta vägen, det enda jag kunde göra var att skratta. Efter Erics lilla tal visade han mig en jätte fin klänning som han hade köpt till mig som jag skulle bära ikväll, så jeansen jag kom hit i låg nu i en stor dubbelsäng på övervåningen. Huset var underbart vackert, två toaletter, två sovrum (ett blir gästrum), ett vardagsrum, ett kök och ett fritidsrum vilket blir Erics musikrum. Utsikten fån sovrummet var helt underbar, vattnet som glittrade av solensstrålar.
Det bästa är att huset och naturen inte ligger särskilt långt från Erics jobb och mitt, ungefär en till två mils avstånd, men det är det värt.
Eric kom fram till mig där jag satt i en soffa.
- Kom igen ska du sitta där hela kvällen eller? Kom nu!, han tog tag i mina armar och drog mig upp ur soffan.
- Nä bara tillfälligt., jag log och han skrattade.
- Så vad tycker du om dagen?
- Helt underbart fantastiskt bra! Har aldrig haft en så bra dag i hela mitt liv. Faktiskt., han kysste mig snabbt för att avbryta mitt babbel. Jag besvarade kyssen och log.
- Snacka inte för mycket nu., sa han och drog ut mig på dansgolvet. Musiken var hastig men varken Eric eller Jag hade lust att slita ut oss så vi dansade tryckare bland alla fortdansande, älskvärda människor.
- Grattis Elin., Eric avbröt tystnaden jag tittade upp och möttes av hans stora underbara bruna ögon.
- Tack Eric. Jag älskar dig.
- Och jag älskar dig Elin., han kysste mig länge och passionerat för att övertyga mig om att hans ord kom från djupet av hans hjärta, och jag kan inget annat än att tro honom.
Så detta är alltså sista kapitlet. Hoppas ni har gillat min novell.
Maximal otur som nästa novell heter kommer upp inom kort förhoppningsvis. Kommer lägga upp lite delar lite då och då. Kommenterar ni mycke kommer det oftare. Kanske varje dag :) Om ni kommenterar såpass.
Info om novellen kommer också komma upp.
KOMMENTERA. Pls??
Kommentarer
Trackback