Marielle

Sommaren är här och jag har fyllt nitton år. Bea mår mycket bättre eftersom Zeke sitter i fängelse (det var han). Eric, ja vi är lika tighta som Bea och jag. Fido nu mera med mig i min nya lägenhet. Så allt är toppen på min sida! å juste! Liam vet jag inte var han är, förmodligen i Göteborg och är otrogen mot någon stackare.

- Nellie, ska jag ta den rosa eller den blommiga klänningen?, Bea stod och poserade med klänningarna framför den stora spegeln i hennes sovrum.

- Den blommiga, den rosa är fin men för mycket plus att den blommiga är mer sommrigare.

- Håret då? Ska jag sätta upp det?, sa hon och lade ifrån sig klänningarna på sängen och drog upp håret i en hästsvans med händerna.

- Nej låt det bara hänga fritt, det är snyggare på dig.

- Mm. Du har rätt.. Men Nellie jag vill att du ska följa med... Det blir inge kul utan dig.

- Bea sluta nu jag är inte bjuden okej?, jag skrattade åt Bea som putade med underläppen. Det är så att Beas kollega ska ha midsommarfest eftersom det närmar sig. Men eftersom jag inte jobbar där så är inte jag bjuden, på dagiset där jag jobbar har vi aldrig varken middagar eller fester.

- Men jag vill inte att du ska vara ensam på midsommarafton.

- Det är lugnt, jag har ju Fido., jag ansträngde mig för att låta glad.

- Det blir väll inte kul? Han är ju en hund!

- Jodå!

- Men jag vill det endå inte.

 

Jag vaknade av att mobilen ringde.

- Aa. Hallå?

- Hej det är Eric, väckte jag dig?

- Ja men det är ingen fara.

- Förlåt. Men jag behöver hjälp... Kan du, ja alltså. Kan du hjälpa mig att köpa kläder till en fest?

- Ja självklart, vi ses utaför gallerian om en timme?

- Ja självklart, tack. Hejdå.

- Hejdå.

- Killar..., sa jag och skackade på huvudet och gick ur sängen och gjorde mig iordning.

 

- Den här är väll fin?, sa jag och skrattade åt tanken med Eric på en fest med en orange Hawaii skjorta.

- Aldrig i livet att jag har på mig den!, sa han och skrattade. När vi var överänns om en rutig kortärmad skjorta och ett par korta jeans byxor åkte vi iväg med Erics svarta audi.

- Vad ska du göra på midsommar då?, frågade han efter en stund.

- Sitta hemme med Fido.

- Ska du inte ut med Bea?

- Nej hon ska på fest hos en kollega.

- Jaha, då kan du ju följa med mig! Ja asså min kompis har fest i skärgården.

- Får jag det då?

- Ja alla får komma.

- Vad bra då kommer jag.

- Kul!, han log stort.

 

Jag blickade ut genom fönstret, han kan nu komma presis när som helst. Min vita klänning satt tight men snyggt, mina ben var bara, på fötterna bar jag ett par vita ballerinaskor efter som jag inte är så mycket för klackskor. Mitt blonda hår lät jag vara fritt från både hårsnodd och spänne.

- Hej är du klar?, sa Eric när han kom.

- Absolut., sa jag och hoppade in i bilen och vi åkte iväg.

- Vad fin du är!

- Tack det samma!, Eric skrattade och svarade.

- Ja det var ju du som valde kläderna., jag skrattade och Eric svängde in på en parkeringplats och vi letade upp en plats att parkera.

- Kom så går vi in., Eric låt lite extra glad, jag log bara och följde efter. Huset var stort men innomhus var det trångt med alla människor. Vi trängde oss mellan alla och Eric hälsade på sin kompis som ansvarade för festen.

- Det här är Nellie.

- Hej Nellie, Eric har berättat mycket gott om dig., Jag tittade på Eric som vände bort blicken. Killen lekte gentleman och tog tag i min hand och kysste handryggen. Sedan skakade han den lätt i en hälsning.

- Henry., han log och jag skrattade.

- Trevligt att träffas., vi log mot varandra innan Eric tog tag i min hand.

- Du måste se utsikten från berget!, jag log och nickade och vi gick iväg, när vi var ute ur folkvimlet släppte Eric min hand. Vi hörde musiken hela tiden. Jag såg fram emot utsikten, jag älskar utsikter och sånt. När vi väl var där satt vi helt ensamna och kikade ut, solen höll på att gå ner bakom horisonten.

- Vad vackert det är., sa jag rört och kunde inte släppa blicken från det.

- Jag vet, det var därför jag ville visa dig det efter som du gillar sånt så mycket., vi satt där en stund och bara njöt av synen. Efter en stund harklade sig Eric.

- Vad?, sa jag och släppte blicken från havet och tittade på Eric.

- Det... Hrm. Det är ganska... Romantiskt!, jag skrattade och lät blicken vandra tillbaka till havet och solnedgången.

- Ja det är det faktiskt., jag vände blicken till honom igen och log han log tillbaka. Han drog ena handen genom sitt hår och kollade ut igen. Han log ett stort leende och vände tillbaka blicken på mig.

- Vad är det?, sa han med världens sötaste leende.

- Ingen., sa jag och tittade ut. Han puttade till mig lite löst.

- Vad var det bra för?, jag puttade tillbaka fast lite hårdare.

- Hörru!, han puttade ner mig på marken så jag låg på rygg, sedan lade han sina händer på mina överarmar för att hålla mig där. Han bruna öron gjorde på jag smällte inom bords. Jag kittlade honom med mina händer som jag fortfarande kunde andvända. Han kved till och hans armar som höll upp honom vek sig och hans vikt hamnade på mig. Jag skrattade högljutt och tryckde ifrån mig hans huvud som låg vid min hals.

- Jäkla tönt asså!, jag skrattade ännu mer av hans mening och han försökte låta onskefull.

- Du ska få din hämnd! När du minst anar det!!, jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Jag hade vetat länge att han är kittlig men att han var såhär mycket, det hade jag ingen aning om. Eric rullade av mig och jag kröp ihop till fosterställning för att jag skrattade så mycket. Eric såg mest bara sur ut han lyffte upp mig och jag slutade tvärt att skratta.

- Var ska vi?

- Du får se..., han började gå ner för berget längre bort från huset. Han gick ner till en strand och svängde ner mot vattnet.

- Nej snälla inte ner i vattnet!

- Jo!

- Nej snälla inte klänningen.

- Med eller utan klänning du ska ner i vattnet!

- Men..

- Ta av dig klänningen då om det är så viktig., han släppte ner mig på marken men höll en stadigt tag om min arm.

- Om du flyr åker klänningen med endå., han hade någon slugt i blicken jag suckade bara åt hans barnslig het och han släppte min hand. Jag drog av mig klänningen och skorna, jag slog händerna om min kropp som endast bar trosor och BH.

- För att det ska vara rättvist tar du också av dig., sa jag bestämt.

- Som du vill., sa han och drog av sig sina kläder så att han bara stod i kalsonger framför mig. Han räckte mig sin hand för att vi skulle gå i.

- Uch., sa jag och petade med tån i vattnet, jag tog hans hand och vi gick ut. Jag blundade och kände hur vattnet lekte runt mina fötter. Det var iskallt även om det är midsommar, jag tvärstannade och tittade bedjande på Eric.

- Måste vi? Det är iskallt.

- Du kittlade mig. Dit fel., sa han och log elakt mot mig. Sedan tog han tag i mig och lyfte upp mig så som gifta par brukar göra. sedan gick han ut med mig ju närmare vattnet kom ju hårdare blev mitt grepp om hans hals. Om han bara viste om min fobi för vatten. Jag har inte badat i sjöar eller hav sedan jag var runt elva då mammas bror kastade ner mig från en brygga. Jag drog upp mig lite mer, jag kände hur vattnet nuddade min rumpa och mina fötter. Jag bannade mig själv för att tårar fyllde mina ögon, när vattnet var vid min rygg rann tårarna ner för mina kinder och jag lyfte upp mig så att jag hade mitt huvud vid hans och jag såg vattnet som omringade oss från alla håll. Eric märkte mitt hårda grepp.

- Hur är det?, jag svarade inte utan blundade för att undvika det svarta vattnet som rörde vid min kropp.

- Nellie?, sa han och släppte mina ben så att jag skulle stå i vattnet själv för att sedan kunna titta mig i ögonen. Jag fick panik när jag kände hur han släppte mina ben så jag slingrade dem snabbt runt hans midja. jag kramade om honom hårt för att undvika att hamna i vattnet. Plötsligt vände han och gick in mot stranden, jag kände hur lättnaden kom och paniken lämnade min kropp men jag skakade efter händelsen.

- Nellie är du okej?, Eric tog sina händer om mitt ansikte så att han kunde kolla i mina ögon. När han fick syn på tårarna torkade han chockat bort dem. När han förstod att jag är rädd för vatten kramade han hårt om mig.

- Varför sa du inget? Då hade jag aldrig gjort det här mot dig. Förlåt. Förlåt mig Nellie.

Vi gick och satte oss mot en bergsvägg som stoppade standen att bli längre, Eric satt mot vattnet och jag på andra sidan han tröstade mig när jag grät och jag berättade vad som hände mig när jag var liten. Jag vilade huvudet mot hans axel det var så sköt att bara kunna sitta där i lugn och ro. Eric strök sin hand läns min kind.

- Förlåt.

- Du kunde inte veta Eric., han kysste min panna av någon anledning, jag visste inte att han hade så mjuka läppar, när de väl var plaserade mot min hud kunde jag inget annat än att njuta, vilket är ganska konstigt med tanke på att han är min kompis.. Jag tittade upp och möttes av hans ögon, de såg så ledsna ut. Jag ville gott göra honom men visste inte hur och hans läppar drog min uppmärksamhet, jag ville bara känna hur de var mot mina. Så jag sträckte på mig och kysste dem ömt. Han var inte beredd på det och blev väldigt förvånad, men sedan böjde han sig ner och kysste mig men lite hårdare. Känslorna i mig exploderade och jag ville inget annat än ha honom, just i det ögon blicket blev jag förälskad i min kill kompis. Han tog sin hand om min nacke och vi kysstes allt mer passionerat och hårt. Jag satte mig i hans knä med varje ben på varsin sida om honom. jag pressade min kropp mot hans och vi blev allt mer hungrigare efter varandra. Allt gick så fort men jag kände hur hela min kropp skrek efter mer.

 

Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.

Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.

Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.