Marielle

Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.

Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.

Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.

Jag stod i köket och lagade mat när det ringde på dörren.

- Kom in!, ropade jag.

- Hej Nellie.

- Hej Bea., hon kom in i köket och satte sig på en köksstol.

- Mår du bra?, jag syftade på att hon verkade ha ont i magen.

- Jadå, det är bara mensvärk.

- Här. Ta en alvedon, det hjälper., Sa jag och kastade ett paket till henne.

- Tack., sa hon och öppnade förpackningen och drog ut plattan med de små tabletterna. När hon svalt en med vatten lade hon tillbaka förpackningen i skåpet igen. När jag ätit upp maten jag lagat gick vi och satte oss i soffan och tittade på tven.

- Så hur var din midsommar då? Vi har ju inte snackat om det.

- Jo den var väll bra. Följde med Eric på en fest.

- Vad kul! Min var hemskt tråkig.., jag skrattade bara till svar efter som hon gjorde världens ledsnaste min.

- Du. Har du alltid haft så stora bröst? Eller är det bara tröjan som gör det?

-  Öum. Jag antar väll att jag alltid haft dem så...

- Okej jag bara undrade.

- Har det gått över?

- Vadå?

- Mensvärken.

- Jaha. Ja det har det., hon log stort.

- Vad bra då. Själv har jag inte haft det på en stund..

- Äch oroa dig inte, ibland hoppar det över en månad eller så.

- Okej.

- Du har väll ändå inte haft sex med någon sedan du "bestämde dig" ?

- Nej., jag gillar inte ljuga men jag kan inte berätta det. Jag kan det bara inte.

- Men då så, du ska bara ta det lungt!

- Okej.

- Vad skulle kunna hända? Du kan ju inte bli med barn utan befruktning. Det är omöjligt!

- Ja, du har nog rätt. Jag bara inbillar mig...

 

Nellie hade bett mig komma över så jag gick längs gatan, solen stekte som vanligt nu när det är sommar. När jag kom till Nellies dörr knackade jag på men utan att höra något "kom in" öppnade jag och gick in till henne. När jag kom in i vardagsrummet såg jag Nellie sitta i soffan, hon tittade rakt ut i luften utan att fästa blicken på något.

- Nellie! Vad har hänt?, sa jag stresset och satte mig bredvid henne.

- Nellie?, sa jag nu lite mer samlad. En ensam tår lämnade hennes öga, jag kramade om henne och hon lutade sig mot mig och jag kramade henne lite hårdare.

- Vad har hänt?, viskade jag i hennes öra, hon tog ett djupt andetag.

- Jag..., hennes röst var svag och hon ansträngde sig för att inte börja gråta.

- Jag är gravid., hon brast ut i tårar och grät så mycket att hon började gråta. Jag höll hårt om henne jag lät henne gråta ut.

När hon lugnat sig lite frågade jag försiktigt.

- Men hur?, hon tittade mig i ögonen, hennes ögon lyste av rädsla och skam.

- Men med vem eller minns du inte det?, jag började förstå lite och för att göra det lättare så klargjorde jag det hela i mitt huvud. Nellie har haft sex med någon och hon blev då gravid, hon vet vem det är för det syns i hennes ögon men hon skäms över vem det är eller så skäms hon över hela situationen.

Nellie bet sig i läppen men svarade sedan tyst knappt hörbart vem det var.

- Eric., hon slog ner blicken i golvet, förmodligen för att hon inte vill se min reaktion men ska jag vara ärlig hade jag nog gjort samma sak efter som han har locken men jag gillar honom inte som person. Och det här gjorde inte direkt saken bättre... Sedan fortsatte hon.

- Jag vet inte vad det var med mig hela situationen var så rätt lixom. Solnedgången, havet, stranden, han... Jag kunde inte motstå hans läppar han var så underbar!

- Hrm. Jag vill inte höra mer tack.

- Förlåt. Men jag vill inte vara gravid. Jag vill inte.

- Ska du göra abort?

- Jag tror det..., hon torkade en tår.

- Jag kommer stå vid din sida vad du änn gör. Jag lovar.

- Tack Bea, det betyder så himla mycket ska du veta!, vi kramade om varandra.

- Du kan lita på mig Nellie, glöm aldrig det.

- Nejdå, om du inte glömmer att du kan lita på mig då.

- Det ska jag inte, tack Nellie. Men du?

- Ja?, hon tittade undrande på mig.

- Vet Eric om det?

- Nej...

- Du får ta och berätta det för honom, han är ändå halva anledningen.

- Jag vet, men han har flyttat.

- Flyttat? Var?

- Han ska plugga i London.

- London!?

- Mm.

- Jaja. Men har han rest än då?

- Ja förra veckan.

- Jaha men han kommer nog hem någon gång, då kan du berätta för honom. Men du får bestämma dig innan det är för sent., hon nickade bara till svar. Stackars Nellie.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag behålla barnet eller inte? Jag är så förvirrat av hela situationen, jag har ju ett liv inom mig! Jag har ju alltid vetat att det är så det är men när man själv har det.. Helt obeskrivligt, otroligt men läskigt på samma sätt, det är mitt kött och blod som bildas till en riktig människa inom mig! Det är en så mäktig tanke, det är min framtid inombords mig det är en unik person som ska föra vidare min släkt som jag fått chansen att göra hela livet. Det är skrämmande att det samtidigt är Erics framtid och arvtagare..

Ibland känner jag mig så säker att jag vill ha kvar barnet, men ibland faller all självsäkerhet och jag tvivlar på mig själv att jag någosin i mitt liv kommer att klara av att ta hand om ett barn. Då ligger jag hjälplös i min lägenhet och gråter så jag skakar och hatar mig själv och Eric och fostret som utvecklas inom mig så att jag skulle kunna ta livet av mig. Just då känns det som om jag inte har något att leva för, jag hamnar i en depression tills någon kommer och hjälper mig, om ingen kommer kan jag ligga där i dagar, det har hänt en gång jag låg i min säng i ett dygn utan att äta tills Bea kom..

- Jag måste bestämma mig., jag sa det endast för mig själv.

 

Dörren slogs upp tre timmar senare och Bea kom in med bestämda steg.

- Packa väskan, vi ska till London!

- Va? Men jag har inte pengar till det!

- Jag vet, jag har redan betalat för oss båda., jag kunde bara gapa tills Bea kom fram till mig och kramade om mig.

- Jag gör allt för dig Nellie, och för att få slut på alla osäkerheterna om Eric. Det är dags att han får veta. Förresten var det köp två biljetter betala för en..., jag skrattade och tackade henne tusen gånger innan hon tvingade mig att packa.

 

När vi klev av flygplanet hamnade vi i höstiga London, det blåste kallt så jag drog jackan tätare mot kroppen.

- Vet du var han pluggar?

- Nej, han sa aldrig det.

- Då får vi väl leta då., Bea började gå iväg och jag följde efter, att hitta just hans skola här blir väldigt svårt, jag menar det finns ju tusentals byggnader och vi vet varken vad skolan heter eller hur byggnaden ser ut. Det här lär ta dagar ju...

- Vi får ta och leta reda på ett informationsställe och en karta., sa Bea och vi började vandra längs en av alla gator.

När vi äntligen hittat ett informationsställe fick vi en karta med alla skolor över hela London, som turvar hade de märkts med olika symboler för vad som var grundskolor osåvidare, så vi pekade ut hur vi skulle gå och så innan vi gav oss iväg. Totalt fanns det sju olika.

 

När vi gått till fem skolor och frågat efter Eric Johansson från Sverige, gav jag upp så jag satte mig på en park bänk.

- Men snälla Nellie ge inte upp nu, vi har två skolor kvar!

- Jag orkar inte gå längre, det känns som om jag ska svimma när som helst.., sa jag och stängde ögonen av smärta.

- Snälla svimma inte..

- Om jag får vila gör jag inte det.

- Okej då vi vilar en stund., sa Bea och slog sig ner bredvid mig. Sedan öppnade hon sin resväska och tog upp en flaska vatten.

- Här, drick lite så kanske du mår bättre.

- Tack., sa jag och tog emot den.

Efter en halvtimme på bänken bestämde vi oss för att fortsätta.

- Här är det Nellie!, sa Bea glatt och hon började springa mot Entrén. Jag joggade efter och när jag var inne stod Bea redan vid en disk och pratade med en kvinna som satt bakom.

- Hello we are looking of a guy named Eric Johansson from Sweden, do he goes on this school?, kvinnan knapprade in något på datorn och sa.

- Yes he has a lesson in hall 210.

- Great! Where are hall 210?

- If you want I can call the teacher and ask him to send Eric here?

- Yes please that would be perfect!

- Right., sa hon och tog upp en lur och knapprade in ett nummer hon läste av från datorn.

När hon lagt på sa hon.

- He will in a moment, please have a seat on the chairs there and wait for him., hon log och pekade på stolarna som var plaserade i ett hörn av rummet. Vi log mot henne och satte oss, Bea slängde även ett tack till henne.

 

 

- Jaha.?, och vad ska jag göra med den informationen? Jag har ju ingenting med det att göra.

- Eric., jag tittade på Bea som utalade mitt namn.

- Det är ditt och Nellies Eric., tiden stod stilla och jag frös till där jag stod.

- Va?!, jag av alla människor! Jag tror jag måste sätta mig ner. Så jag satte mig på stolen Nellie suttit på innan jag gick mot dem. Jag tog Nellies händer i mina och förde henne mot mig så att hon stod alldeles framför mig.

- Nellie, är det sant?, hon nickade och en tår lämnade hennes högra öga.

- Nej, nej Nellie det är inte ditt fel. Snälla gråt inte det är okej, jag är inte arg det är bara lite mycket information en dag som den här.., jag torkade bort tåren och höll min hand där för att kunna se in i hennes under bara ögon.

- Ja. Det är sant., jag reste mig eftersom chocken dämpat och drog in henne i  en kram. När vi kramat om varandra en stund kom det en fråga upp i huvudet, ska hon behålla det? Jag utalade frågan tyst i hennes öra och kände hur hon stelnade till, så jag strök min hand lugnande mot hennes rygg.

- Jag..., började hon men avbröt sig själv så jag lutade mig bakåt för att kunna se på henne, hon blundade.

- Nellie. Jag förstår dig i vilket fall som helst, jag menar jag står på din sida vad du än väljer.

- Det spelar ingen roll för jag har bestämt mig., hon öppnade och såg väldigt stolt ut när ordet lämnade hennes mun.

- Ja., jag log stort och lyfte upp henne så att hennes ben slingrade sig runt min midja, och kramade henne hårt. Plötsligt hände det som inte får hända. 

Jag hörde hennes bestämda klackskors läten eka mot väggarna i korridoren sedan såg jag hennes slanka kropp röra sig mot oss. Jag släppte ner Nellie och gick henne till mötes. Hon log stort när hon såg att jag kom och hon gick imot mig, jag såg vad hon tänkte göra redan innan hon gjorde det, men jag ville inte såra henne så jag besvarade hennes kyss utan känslor och tittade hårt men medlidande på henne.

- Can we talk?, hon tittade oförstående på mig sedan tittade hon mot Nellie och Bea och följde något med blicken. Jag vände mig om och möttes av Nellies ryggtavla som försvan ut ur dörren. Helvete.