Kapitel:D
kapitel 12 är på G bara så att ne vet!
Love me, please. Kapitel 12
- Du är ganska kittlig., sa han efter en stund i tystnad.
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Just när allt skulle bli bra blåste det upp till storm. Mitt liv total förstördes.
Liam. Var är du?
Solen lyste utanför fönstret och jag skulle iväg till cafeét för att jobba min sista dag innan avfärden med Eric till Malmö och sedan Helsingborg gick. Jag sträckte mig glatt och gick upp ur sängen. Jag gjorde mig iordning och gick ut i den soliga vårdagen. Allt var så vackert när snön smälte och lät de små blommorna spricka upp och visa sig för solen. Livet log, jag log.
- Hej Elin. Vilken fin dag det är!, log Jessica när jag var på väg ut till kassan.
- Visst är det!, jag log minst lika stort tillbaka om inte större. Sedan fortsatte jag ut till kassan.
Timmar gick och när jag hade rast kom Jessica in.
- Är det något speciellt idag eller?
- Vadå då?
- Nått är det du är ju så himla glad hela tiden!, hon skrattade åt mitt sätt att skymma mitt leende.
- Mm.
- Vad är det!?, sa hon uppspelt.
- Det är bara en grej.
- Säg!
- Eric bjöd med mig ner till Malmö på en konsert oh även en i Helsingborg sedan ska vi stanna där i en vecka hos hans föräldrar., jag skrattade åt henne när hon kom på sig själv med att gapa.
- Shit va kul!!
- Ja!
- Det är du värd gumman!
Vi blev avbrutna med att jobb telefonen på väggen ringde. Jessica reste sig och lyste upp luren och lade den mot örat.
- Hallå?, jag hörde hur hon kved till av oro sedan sträkte hon luren mot mig.
- Vem är det jag pratar med?
Hoppas det blev bra. Vad tror ni det är? Kommentera så ska jag försöka få ihop ett kapitel till snart ;)
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Just när allt skulle bli bra blåste det upp till storm. Mitt liv total förstördes.
Liam. Var är du?
Solen lyste utanför fönstret och jag skulle iväg till cafeét för att jobba min sista dag innan avfärden med Eric till Malmö och sedan Helsingborg gick. Jag sträckte mig glatt och gick upp ur sängen. Jag gjorde mig iordning och gick ut i den soliga vårdagen. Allt var så vackert när snön smälte och lät de små blommorna spricka upp och visa sig för solen. Livet log, jag log.
- Hej Elin. Vilken fin dag det är!, log Jessica när jag var på väg ut till kassan.
- Visst är det!, jag log minst lika stort tillbaka om inte större. Sedan fortsatte jag ut till kassan.
Timmar gick och när jag hade rast kom Jessica in.
- Är det något speciellt idag eller?
- Vadå då?
- Nått är det du är ju så himla glad hela tiden!, hon skrattade åt mitt sätt att skymma mitt leende.
- Mm.
- Vad är det!?, sa hon uppspelt.
- Det är bara en grej.
- Säg!
- Eric bjöd med mig ner till Malmö på en konsert oh även en i Helsingborg sedan ska vi stanna där i en vecka hos hans föräldrar., jag skrattade åt henne när hon kom på sig själv med att gapa.
- Shit va kul!!
- Ja!
- Det är du värd gumman!
Vi blev avbrutna med att jobb telefonen på väggen ringde. Jessica reste sig och lyste upp luren och lade den mot örat.
- Hallå?, jag hörde hur hon kved till av oro sedan sträkte hon luren mot mig.
- Vem är det jag pratar med?
Hoppas det blev bra. Vad tror ni det är? Kommentera så ska jag försöka få ihop ett kapitel till snart ;)
Hello ;)
Då var det roliga snart slut...
Bara för att det är kul:
- Hur sover du helst? (på sidan, ryggen etc) Högersida.
- Hur många kuddar har du i sängen? Fyra :D
- Kommer du ihåg vad du drömmer på nätterna? Väldigt sällan...
- Har du drömt "sann-drömmar" någon gång? Nepp.
Hoppas ni haft en toppen dag:)
Kommentera. :) please? It made me:
Bara för att det är kul:
Sömn-testet
- Vad har du på dig när du sover? Pyjamas :)- Hur sover du helst? (på sidan, ryggen etc) Högersida.
- Hur många kuddar har du i sängen? Fyra :D
- Kommer du ihåg vad du drömmer på nätterna? Väldigt sällan...
- Har du drömt "sann-drömmar" någon gång? Nepp.
Lycklighets-testet
| [ ] Du har en pojkvän. [x] Du har ett eget rum. [x] Du har en mobil. [x] Du har en iPod/MP3 spelare. [x] Dina föräldrar är fortfarande tillsammans. [ ] Du har fler än 2 bästa vänner. [ ] Det finns en pool i din gård. [x] Du klär dig som du vill. [ ] Du hänger med kompisar mer än en gång i veckan. [ ] Det finns en dator/laptop i ditt rum. [x] Du har aldrig blivit nedslagen. [x] Du gråter aldrig mer än 3 gånger i månaden. [x] Du får lyssna på vilken musik du vill lyssna på. [x] Ditt rum är stort nog för dig. [x] Människor använder dig inte för den du är. [ ] Du har varit på konserter. [ ] Du samlar på något normalt. [ ] Du längtar till skolan. [ ] Du önskar inte att du var någon annan. [ ] Du spelar någon sport. [x] Du brukar göra något efter skolan. [ ] Du äger en bil. |
[x] Du brukar inte bråka med dina föräldrar. [x] Du är nöjd med ditt utseende. [ ] Du har inget självförtroende alls. [ ] Du har aldrig fått IG. [x] Du vet vad som händer i världen. [x] Du bryr dig om folk. [x] Du är nöjd med ditt liv. [x] Du kan mer än ett språk. [x] Du har ett smeknamn. [ ] Du har ett husdjur. [ ] Du kan hela orden från 10 låtar. [x] Du har inga "fiender". [x] Du är en ganska snäll person. Total:20 ——————————— Total :35 0-10 - Du mår inte bra, du är inte lycklig. 10-20 - Du är inte jättelycklig men det duger. 20-35 - Du mår toppen, du är lycklig! |
Hoppas ni haft en toppen dag:)
Kommentera. :) please? It made me:
:D
Gillar den här veckan! Studiedag på onsdag :D Besök på gymnasier i Arvika! :D Dock matte prov imorn...
Hade hemkunskap idag, tako fisk + chokladmuffins. Gott kan jag lova ;)
Min killkompis har dålig musiksmak... Dålig hiphop eller achmed nånting. vi delade headsett idag på bussen blev lite krångel men men han får skylla sig själv när han glömmer saker hemma! längtar till klockan är halv tre imorn... :)
Påminner mig om mina kompisar hihi! :D Harebra!
Hade hemkunskap idag, tako fisk + chokladmuffins. Gott kan jag lova ;)
Min killkompis har dålig musiksmak... Dålig hiphop eller achmed nånting. vi delade headsett idag på bussen blev lite krångel men men han får skylla sig själv när han glömmer saker hemma! längtar till klockan är halv tre imorn... :)
Påminner mig om mina kompisar hihi! :D Harebra!Vår <3
Ja nu är det officiellt, våren är här! När jag gick hem från skolan såg jag både fiskmås och fjäril :D
Älskart!!! Vill bara ha sommar och sommarlov nu! Men änn så länge är det länge till det... Längtar så jag lär nog vara död innan sommarn är här. :/ dårlig plan men men jag hoppas jag överlever ;)
Älskart!!! Vill bara ha sommar och sommarlov nu! Men änn så länge är det länge till det... Längtar så jag lär nog vara död innan sommarn är här. :/ dårlig plan men men jag hoppas jag överlever ;)
Hjälp...
Jag har en förmåga att alltid tappa all min inspiration mitt i allt. Alltid. Vad jag änn gör. Hjälp mig att få tillbaka inspirationen snälla!!!
Hoppas ni kan hjälpa. :)
Ni betyder mycket för mig. Glöm inte det. <3 :)
Hoppas ni kan hjälpa. :)Ni betyder mycket för mig. Glöm inte det. <3 :)
Rubrik.
Hej jo jag ville bara säga att kapitel 12 är påbörjad. Men det kommer att ta ett tag hoppas ni är kvar :)
Hoppas även ni har haft en toppen dag jag menar solen har lyst så man har behöft ta av sig jackan :D vill värkligen ha sommar nu!!
Det som varit ännu märkligare är att jag har tyckt det känts som påsk nu i tre veckor! Haha! Kanske var för att jag pakade upp en massa påskpynt på min praoplats... Men endå :D
Hoppas även ni har haft en toppen dag jag menar solen har lyst så man har behöft ta av sig jackan :D vill värkligen ha sommar nu!!
Det som varit ännu märkligare är att jag har tyckt det känts som påsk nu i tre veckor! Haha! Kanske var för att jag pakade upp en massa påskpynt på min praoplats... Men endå :D
Hey
Hejsan ser att statistiken sjunger... och inga kommenterar längre. Vill ni att jag ska sluta för jag gör det endast för er och min skull. ( vad annars?!) iaf. Vad vill ni?
Love me, please. Kapitel 11
- Tack själv. För att du lever.
- Det är lugnt., sa jag och kramade om honom igen. Tack som fan för att du finns. Ville jag säga men inget kom ur min mun.
- Elin.,
- Ja?, jag tittade på honom. Hans bruna ögon såg nästan lite sorgsna ut.
- Jo, jag ska bort på en spelning i Malmö snart.
- Hur länge blir du borta?
- En vecka tror jag vi ska ha en spelning i Helsingborg också. Sen så har jag några lediga dagar så jag ska hälsa på min familj... Men. Jo jag undrar om du kanske skulle vilja följa med? Jag tror det är bra för dig...
- Ja! Ja! Jag följer gärna med! Tack snälla du!, jag slängde mig en tredje gång om hans hals, han skrattade och kramade hårt om mig.
Jag sprang runt i lägenheten. Eric satt i soffan och följde mig med blicken så gått det gick. Jag letade i varenda vrå men jag kunde inte hitta den.
- Vad letar du efter?, sa Eric efter en halvtimme och kvävde ett skratt.
- Min resväska. Jag hittar den inte.
- Elin. Den står där., Eric pekade på min svarta resväska som stod i hörnet av sovrummet. Han skrattade åt min min men tog sedan ett språng mot den. Jag sprang efter och tävlingsmänniskan inom mig kom fram. Jag buttade till Eric så han ramlade på sängen medan jag fortsatte mot den. Men jag kom inte långt innan ett par starka armar grep tag i mina armar och höll fast mig. Vi skrattade och Eric slängde ner mig på sängen. Han släppte mina armar och började kittla mig. Jag skrek av skratt och kröp ihop med hela kroppen. Han skrattade bara och fortsatte. Efter en liten stund la han sig bredvid mig. Jag tror han tröttnade på alla slag han fick...
- Du är ganska kittlig., sa han efter en stund i tystnad.
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Kort? I know. Men jag har ingen ork alls till nått idag.
- Det är lugnt., sa jag och kramade om honom igen. Tack som fan för att du finns. Ville jag säga men inget kom ur min mun.
- Elin.,
- Ja?, jag tittade på honom. Hans bruna ögon såg nästan lite sorgsna ut.
- Jo, jag ska bort på en spelning i Malmö snart.
- Hur länge blir du borta?
- En vecka tror jag vi ska ha en spelning i Helsingborg också. Sen så har jag några lediga dagar så jag ska hälsa på min familj... Men. Jo jag undrar om du kanske skulle vilja följa med? Jag tror det är bra för dig...
- Ja! Ja! Jag följer gärna med! Tack snälla du!, jag slängde mig en tredje gång om hans hals, han skrattade och kramade hårt om mig.
Jag sprang runt i lägenheten. Eric satt i soffan och följde mig med blicken så gått det gick. Jag letade i varenda vrå men jag kunde inte hitta den.
- Vad letar du efter?, sa Eric efter en halvtimme och kvävde ett skratt.
- Min resväska. Jag hittar den inte.
- Elin. Den står där., Eric pekade på min svarta resväska som stod i hörnet av sovrummet. Han skrattade åt min min men tog sedan ett språng mot den. Jag sprang efter och tävlingsmänniskan inom mig kom fram. Jag buttade till Eric så han ramlade på sängen medan jag fortsatte mot den. Men jag kom inte långt innan ett par starka armar grep tag i mina armar och höll fast mig. Vi skrattade och Eric slängde ner mig på sängen. Han släppte mina armar och började kittla mig. Jag skrek av skratt och kröp ihop med hela kroppen. Han skrattade bara och fortsatte. Efter en liten stund la han sig bredvid mig. Jag tror han tröttnade på alla slag han fick...
- Du är ganska kittlig., sa han efter en stund i tystnad.
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Kort? I know. Men jag har ingen ork alls till nått idag.
Love me, please. Kapitel 10
- Vem ringde du till?
- En bara.
- Säg! Är det en kille?! Var det han där Eric?
- Ja det var Eric.
- Har ni nått på gång eller?? Va?? Va??, hon buttade till mig i sida med sin armbåge på skoj.
- Jag vet inte., så kul att hon inte vet vem Eric det är hon pratar om! Haha!
Klockan närmade sig åtta och Lea hade gått hem. Jag visste inte när Eric skulle komma så jag satt och väntade spänt där jag satt i soffan. Allt var så rörigt just nu, inget var på sin plats i varken mitt huvud eller lägenheten. Jag hade inte orken. Att jag hade gråtit i ungefär tre veckor utan stopp var helt sjukt. Jag har aldrig grätit så mycket förr, inte äns när mamma dog. Vilket fick mig att få dåligt samvete...
Jag vaknade ur mina drömmar när dörr klockan ringde. Jag reste mig ur soffan och gick mot dörren men hann inte genom hallen innan ja blev kramad av någon.
- Hej Eric., sa jag utan att enns ha sett hans ansikte.
- Hej., sa han mjukt och jag tittade in i hans bruna ögon. Först nu insåg jag hur mycket jag saknat honom. Hur kan man leva utan att kunna höra hans röst eller hans armar runt sig? Omöjligt om du frågar mig.
- Jag har saknat dig., sa jag tyst.
- Jag har saknat dig också. Lova att aldrig göra så där igen. Lova!
- Jag lovar. Det ska inte hända igen.
- Bra, för det skulle jag inte klara.
- Varför?, han kollade oförstående på mig.
- Du kunde gjort något väldigt hemskt! Och det vill inte jag. Mardröm..., jag log mot honom medlidande. Betyder jag så mycket för honom?
Vi satte oss i soffan och pratade lite. Om lite allt möjligt. Jag berättade om hur Lea kom sig in i min lägenhet.
- Att inte jag tänkte på det. Men det hade ioförsig blivit dyrt för mig...
- Du har väll ändå pengar så du klarar dig?! Förrästen fick jag betala det själv..., sa jag och nikade bort mot fönstret.
- Hehe. Mmm. Vad elakt att låta dig betala själv!
- Nja hon räddade mig ju från att ha drunknat i mina egna tårar.
- Mmm.
- Men hon hade ju aldrig fått reda på et om inte du sagt det till Jessica som berättade det till Lea. Så egentligen är det du som ska ha ett tack för samtidigt fick jag tillbaka min bästa vän.
- Tack själv. För att du lever.
- Det är lugnt., sa jag och kramade om honom igen. Tack som fan för att du finns. Ville jag säga men inget kom ur min mun.
Kort. Men det får duga. Min data funkar inte! Skit sur!
Kommentera <3
- En bara.
- Säg! Är det en kille?! Var det han där Eric?
- Ja det var Eric.
- Har ni nått på gång eller?? Va?? Va??, hon buttade till mig i sida med sin armbåge på skoj.
- Jag vet inte., så kul att hon inte vet vem Eric det är hon pratar om! Haha!
Klockan närmade sig åtta och Lea hade gått hem. Jag visste inte när Eric skulle komma så jag satt och väntade spänt där jag satt i soffan. Allt var så rörigt just nu, inget var på sin plats i varken mitt huvud eller lägenheten. Jag hade inte orken. Att jag hade gråtit i ungefär tre veckor utan stopp var helt sjukt. Jag har aldrig grätit så mycket förr, inte äns när mamma dog. Vilket fick mig att få dåligt samvete...
Jag vaknade ur mina drömmar när dörr klockan ringde. Jag reste mig ur soffan och gick mot dörren men hann inte genom hallen innan ja blev kramad av någon.
- Hej Eric., sa jag utan att enns ha sett hans ansikte.
- Hej., sa han mjukt och jag tittade in i hans bruna ögon. Först nu insåg jag hur mycket jag saknat honom. Hur kan man leva utan att kunna höra hans röst eller hans armar runt sig? Omöjligt om du frågar mig.
- Jag har saknat dig., sa jag tyst.
- Jag har saknat dig också. Lova att aldrig göra så där igen. Lova!
- Jag lovar. Det ska inte hända igen.
- Bra, för det skulle jag inte klara.
- Varför?, han kollade oförstående på mig.
- Du kunde gjort något väldigt hemskt! Och det vill inte jag. Mardröm..., jag log mot honom medlidande. Betyder jag så mycket för honom?
Vi satte oss i soffan och pratade lite. Om lite allt möjligt. Jag berättade om hur Lea kom sig in i min lägenhet.
- Att inte jag tänkte på det. Men det hade ioförsig blivit dyrt för mig...
- Du har väll ändå pengar så du klarar dig?! Förrästen fick jag betala det själv..., sa jag och nikade bort mot fönstret.
- Hehe. Mmm. Vad elakt att låta dig betala själv!
- Nja hon räddade mig ju från att ha drunknat i mina egna tårar.
- Mmm.
- Men hon hade ju aldrig fått reda på et om inte du sagt det till Jessica som berättade det till Lea. Så egentligen är det du som ska ha ett tack för samtidigt fick jag tillbaka min bästa vän.
- Tack själv. För att du lever.
- Det är lugnt., sa jag och kramade om honom igen. Tack som fan för att du finns. Ville jag säga men inget kom ur min mun.
Kort. Men det får duga. Min data funkar inte! Skit sur!
Kommentera <3
Tack som fan!
Tre kommentarer rekord! :P ( samma ip nummer) Haha! Iallafall har jag på börjat kapitel 10 ;) så att ni vet
Hrmm.
Kapitel 10 kommer om jag får en enda kommentar.
Annars får ni vänta till söndag.
Ni väljer själva.
Börjar själv tröttna på den men jag har en ganska lång bok som jag skulle kunna skriva in om ni vill. Den är lite bättre änn den andra... Love me, please gör jag ju bara för att skriva...
Vem röstar på boken?
Vem röstar på fortsätta på Love me, please?
<3
Annars får ni vänta till söndag.
Ni väljer själva.
Börjar själv tröttna på den men jag har en ganska lång bok som jag skulle kunna skriva in om ni vill. Den är lite bättre änn den andra... Love me, please gör jag ju bara för att skriva...
Vem röstar på boken?
Vem röstar på fortsätta på Love me, please?
<3