Love me, please. Kapitel 12
- Du är ganska kittlig., sa han efter en stund i tystnad.
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Just när allt skulle bli bra blåste det upp till storm. Mitt liv total förstördes.
Liam. Var är du?
Solen lyste utanför fönstret och jag skulle iväg till cafeét för att jobba min sista dag innan avfärden med Eric till Malmö och sedan Helsingborg gick. Jag sträckte mig glatt och gick upp ur sängen. Jag gjorde mig iordning och gick ut i den soliga vårdagen. Allt var så vackert när snön smälte och lät de små blommorna spricka upp och visa sig för solen. Livet log, jag log.
- Hej Elin. Vilken fin dag det är!, log Jessica när jag var på väg ut till kassan.
- Visst är det!, jag log minst lika stort tillbaka om inte större. Sedan fortsatte jag ut till kassan.
Timmar gick och när jag hade rast kom Jessica in.
- Är det något speciellt idag eller?
- Vadå då?
- Nått är det du är ju så himla glad hela tiden!, hon skrattade åt mitt sätt att skymma mitt leende.
- Mm.
- Vad är det!?, sa hon uppspelt.
- Det är bara en grej.
- Säg!
- Eric bjöd med mig ner till Malmö på en konsert oh även en i Helsingborg sedan ska vi stanna där i en vecka hos hans föräldrar., jag skrattade åt henne när hon kom på sig själv med att gapa.
- Shit va kul!!
- Ja!
- Det är du värd gumman!
Vi blev avbrutna med att jobb telefonen på väggen ringde. Jessica reste sig och lyste upp luren och lade den mot örat.
- Hallå?, jag hörde hur hon kved till av oro sedan sträkte hon luren mot mig.
- Vem är det jag pratar med?
Hoppas det blev bra. Vad tror ni det är? Kommentera så ska jag försöka få ihop ett kapitel till snart ;)
- Nähä?, jag petade till honom i sidan och han ryckte till.
- Hörru!, han petade tillbaks. Vi fortsatte så en liten stund tills jag tröttnade och gav igen från förut. Han skrattade och skrek som jag gjort.
- Okej! Okej! Jag ger mig! Snälla sluta! Hahaha!, Jag hoppade ner från sängen och grep tag i väskan.
- Loser!, sa jag och gick iväg för att packa.
Just när allt skulle bli bra blåste det upp till storm. Mitt liv total förstördes.
Liam. Var är du?
Solen lyste utanför fönstret och jag skulle iväg till cafeét för att jobba min sista dag innan avfärden med Eric till Malmö och sedan Helsingborg gick. Jag sträckte mig glatt och gick upp ur sängen. Jag gjorde mig iordning och gick ut i den soliga vårdagen. Allt var så vackert när snön smälte och lät de små blommorna spricka upp och visa sig för solen. Livet log, jag log.
- Hej Elin. Vilken fin dag det är!, log Jessica när jag var på väg ut till kassan.
- Visst är det!, jag log minst lika stort tillbaka om inte större. Sedan fortsatte jag ut till kassan.
Timmar gick och när jag hade rast kom Jessica in.
- Är det något speciellt idag eller?
- Vadå då?
- Nått är det du är ju så himla glad hela tiden!, hon skrattade åt mitt sätt att skymma mitt leende.
- Mm.
- Vad är det!?, sa hon uppspelt.
- Det är bara en grej.
- Säg!
- Eric bjöd med mig ner till Malmö på en konsert oh även en i Helsingborg sedan ska vi stanna där i en vecka hos hans föräldrar., jag skrattade åt henne när hon kom på sig själv med att gapa.
- Shit va kul!!
- Ja!
- Det är du värd gumman!
Vi blev avbrutna med att jobb telefonen på väggen ringde. Jessica reste sig och lyste upp luren och lade den mot örat.
- Hallå?, jag hörde hur hon kved till av oro sedan sträkte hon luren mot mig.
- Vem är det jag pratar med?
Hoppas det blev bra. Vad tror ni det är? Kommentera så ska jag försöka få ihop ett kapitel till snart ;)
Kommentarer
a.l.v.a.n säger:
Jätte bra, och jag vet inte vem det kan vara :P
Trackback