Marielle

- Vad bra! Kom då så åker vi., jag snörade på mig mina converse och sätte på mig min vita jacka, sedan åkte vi.
- Hejdå.
- Hejdå, hoppas min fina plåstning duger!, jag skrattade och svarade.
- Ja absolut!, vi log mot varandra en sista gång innan han körde iväg. Bra start på nya jobbet...

---

Varför bytte jag inte nummer med honom? Nu är jag ju där jag alltid varit! Där jag bara duger till en sak. Sex... Det är detenda han tänker på. Ja min jävla kille Zeke. Varför gör jag inte bara slut då undrar du. Jo, då hotat han mig till livet. Jag vill inte dö! Jag är bara sjutton sommrar. Jag vill göra så mycket mer! Men jag orkar inte nöja mig med en kille som utnyttjar min kropp, slår mig eller hotar mig till livet! Jag vill ha en äkta kille, som jag kan bli älskad som jag är av. Jag vill kunna känna mig trygg hos honom. Och jag ska kunna lita på honom. Jag vet ju inte om Liam är så mycket bättre men han ser ut så. Det glittrande leendet, de perfekta vita tänderna och de perfekt formade läpparna är en så perfekt match! Även det blonda håret och de blå vackra ögonen. Han är som en helt underbar dröm...
Varför sitter jag här och drömmer?! Jag måste få kontakt med honom! Jag skyndade mig ut på gatan och iväg mot hans lägenhet. Som tur var mindes jag vägen. Jag sprang upp för stentrappan och tryckte på dörrklockan. Det var en dam som öppnade.
- Hej... Bor inte Liam här?, sa jag tvekande.
- Nej. Han har flyttat.
- Jaha... Vet du var?
- Nej tyvärr. Den unge mannen säger inte mycket.
- Vet du vad han heter i efternamn?, sa jag hoppfullt.
- Nej jag är ledsen.
- Vad synd... Förlåt att jag störde då. Ha en fortsatt trevlig dag. Hejdå.
- Tack det samma, hejdå!
Har han flyttat? Det har ju bara gått en vecka sedan vi sågs. Vad ska jag göra nu?

ETT ÅR SENARE
Vintern var här igen. Allt fortsätter som vanligt...
- Sluta slå mig.
- Nej varför skulle jag?
- Du! Jag orkar alvarligt inte mer! Vi har varit ihop i fyra år nu Zeke, alvarligt! Jag orkar inte längre bära på det här! Jag orkar inte ta din skit! Jag orkar inte med att du slår mig! Eller att du utnyttjar mig. Nu orkar inte jag bry mig om att du tänker ta mitt liv! Allt är bättre änn det här! Du får hitta en ny försvarslös tjej! Jag drar!
- Nellie!
- Om du någonsin hittar en tjej som vill ha dig. Ring mig! För jag vill veta vad hon tänker med!, Han kom imot mig med raska steg han slog mig hårt, men för första gången någonsin hade jag krafter att slå tillbaka. Jag sprang in i sovrummet och packade mina saker, jag visste att han var efter mig men när jag stod i hallen och snörade på mina skor stod han snopen kvar i köket där vi grälat. När jag dragit med mig mina saket sprang jag ut på gatan. Klockan var åtta och jag måste hitta en lämplig plats att sova på. Jag är så hila glad och lycklig att jag äntligen lämnat honom! 

- Liam!, sa jag glatt och gick fram till honom.
- Nellie! Hur mår du? Det var inte igår!, hans ansikte sken som tusen solar. Han var fortfarande perfekt!
- Haha nej verkligen inte! Jo jag mår toppen!
- Har någon varit på dig igen?, sa han oroligt och strök sina fingrar över min kind.
- Nja. Eller alltså... Mmm.
- Hur många var det?!, nu var han riktigt orolig.
- Nej men asså... Det var min gamla kille. Han har slagit mig jätte länge.
- Hur länge?
- Sen.. Ja innan vi träffades...
- Va? Nellie! Varför har du inte fått stopp på det?, tårarna brände som eld bakom mina ögonlock. Jag tittade upp i Liams oroliga ögon. De är så vackra så att man drunknar. Jag märkte inte tårarna som ran längs med mina kinder innan Liam torkade bort dem med sina tummar och kramade om mig.
- Nellie.., sa han och kramade om mig hårdare.
- Hur har du stått ut?, sa han och drog mig ifrån mig så att han kunde se på mig.
- Det gjorde jag inte..., Han höll sina händer om mitt huvud.
- Var ska du bo nu då?
- Jag.. Jag vet inte., sa jag och torkade en tår.
- Du kan bo hos mig.
- Får jag det?
- Självklart!, jag slängde mig om hans hals och kramade honom hårt.
- Tack!

- Blir det bra?
- Ja, men jag kan ta soffan så kan du sova i din egna säng.
- Aldrig i livet!, han gav mig ett kaxit leende.
- Godnatt då., sa han och släckte lampan.
- Godnatt.
  Men på morgonen låg vi tätt, tätt i sängen.
- Godmorgon sötnos., sa han leende.
- Godmorgon!, sa jag och gav honom en kyss. Sedan hoppade han ur sängen och försvann ut i lägenheten. Jag orkade inte lyfta ett finger så jag drog täcket över huvudet. Jag måste somnat för ungeför en kvart, tjugominuter senare ropade han.
- Frukosten är serverad!
- Åå! Du är för söt!, sa jag när jag kom ut i köket.
- Inte lika söt som du!, sa han och log. Jag kunde inte undvika att kyssa hans mjuka läppar.

---

Ja nu kom det upp en del iaf.



KOMMENTERA! PLS?