Love me, please. Kapitel 19
Klockan är snart tolv och jag ligger i min säng, men kan inte sova. Jag är klarvakenmen trött på något sätt.. Lea gick hem för ungefär en timme sen, hem till sin nya pojkvän som bor inärheten. Eftersom hon fortfarande bor i göteborg, men hon sa förrut att hon hade lust att flytta tillbaka hit, men hon vet inte ricktigt eftersom hon har cafeét där.
Plötsligt från ingenstans kom jag och tänka på Erics låt Sleepless. Jag skrattade för mig själv och vände mig i sängen. Bara två dagar kvar nu innan han är här hos mig. Jag längtar så!
Det ringde på dörren och jag luffsade ut i min pyjamas eftersom klockan är runt nio på morgonen. När jag öppnade dörren förvånades jag över vem det var.
- Hej Ludwig, vad gör du här?
- Jag vill inte vara ovän med dig.., han tittade mig i ögonen.
- Nä, det vill inte jag heller.., jag slog ned blicken på mina bara fötter.
- Kan vi prata om det?, jag nickade och öppnade dörren så att han skulle kunna komma in. Jag ville egentligen inte ha det här snacket, jag vill helst inte ha något med honom att göra.. Fast ioförsig.
Ludwig gick in och satte sig vid köksbordet och jag satte mig mittemot honom.
- Elin, vad är det med dig?
- Förlåt Ludwig att jag betedde mig som jag gjorde men jag gick igenom en svår period. Liam hade jag inte sett på flera månader innan han en dag ringde mig och ville flytta in efter att hans flikvän gjorde slut, så han var inte den gladaste.. Sedan dog vår pappa och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag ville skratta åt honom hur patetisk han var, men det gick inte.. Liam mådde jätte dåligt och mitt uppe i allt träffade jag Eric. Vilket hjälpte mig mycket, han gav mig nått att se fram emot. Något att längta till, vilket jag inte haft sedan mammas död.., Ludwig tittade på mig en lång stund innan han reste sig från stolen och kom överpå min sida av bordet och sträckte ut armarna åt mig. Jag reste mig upp och kurade in mig i hans famn. Jag hade saknat att ha en riktig kompis som honom och Lea. Det var så länge sen, men nu är nästan allt som förr.
Liam sov över den natten i min lediga soffa eftersom Liam är hos moster Karita. Nu satt jag ensam i köket oh surfade på min laptop. Ludwig sov fortfarande, så jag gav inte ifrån mig så mycket väsen tills min mobil ringde. Erics röst fyllde rummet en liten stund innan jag fick tag på mobilen och svarade.
- Ja hallå?
- Hej Elin det är Eric.
- Hej Eric!
- Jag kommer hem någon gång idag, men är du hemma så kommer jag direkt? Jag sitter i bilen så jag är påväg.
- Ja! Absolut! Men en högstadie kompis är här så att du vet.
- Jaha.. Stör jag om jag kommer?
- Nej jag ville bara berätta så att du vet.
- Ja, jaja men det blir bara kul. Sa inte du att du inte hade några kompisar?..
- Jo, men de har typ kommit tillbaka.. Det är Lea som hjälpte mig då pappa dog och så är det Ludwig som.. Blev arg på mig för ett tag sen..
- Åå. Men du vi ses. Kan inte prata mer det är så mycket trafik här..
- Ja okej men du. Krocka inte är du snäll..
- Nejdå Elin jag ska inte krocka.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag orkar inte skriva så mycket mer nu men hoppas det duger :)
Släng in en kommentar är du snäll <3
Plötsligt från ingenstans kom jag och tänka på Erics låt Sleepless. Jag skrattade för mig själv och vände mig i sängen. Bara två dagar kvar nu innan han är här hos mig. Jag längtar så!
Det ringde på dörren och jag luffsade ut i min pyjamas eftersom klockan är runt nio på morgonen. När jag öppnade dörren förvånades jag över vem det var.
- Hej Ludwig, vad gör du här?
- Jag vill inte vara ovän med dig.., han tittade mig i ögonen.
- Nä, det vill inte jag heller.., jag slog ned blicken på mina bara fötter.
- Kan vi prata om det?, jag nickade och öppnade dörren så att han skulle kunna komma in. Jag ville egentligen inte ha det här snacket, jag vill helst inte ha något med honom att göra.. Fast ioförsig.
Ludwig gick in och satte sig vid köksbordet och jag satte mig mittemot honom.
- Elin, vad är det med dig?
- Förlåt Ludwig att jag betedde mig som jag gjorde men jag gick igenom en svår period. Liam hade jag inte sett på flera månader innan han en dag ringde mig och ville flytta in efter att hans flikvän gjorde slut, så han var inte den gladaste.. Sedan dog vår pappa och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag ville skratta åt honom hur patetisk han var, men det gick inte.. Liam mådde jätte dåligt och mitt uppe i allt träffade jag Eric. Vilket hjälpte mig mycket, han gav mig nått att se fram emot. Något att längta till, vilket jag inte haft sedan mammas död.., Ludwig tittade på mig en lång stund innan han reste sig från stolen och kom överpå min sida av bordet och sträckte ut armarna åt mig. Jag reste mig upp och kurade in mig i hans famn. Jag hade saknat att ha en riktig kompis som honom och Lea. Det var så länge sen, men nu är nästan allt som förr.
Liam sov över den natten i min lediga soffa eftersom Liam är hos moster Karita. Nu satt jag ensam i köket oh surfade på min laptop. Ludwig sov fortfarande, så jag gav inte ifrån mig så mycket väsen tills min mobil ringde. Erics röst fyllde rummet en liten stund innan jag fick tag på mobilen och svarade.
- Ja hallå?
- Hej Elin det är Eric.
- Hej Eric!
- Jag kommer hem någon gång idag, men är du hemma så kommer jag direkt? Jag sitter i bilen så jag är påväg.
- Ja! Absolut! Men en högstadie kompis är här så att du vet.
- Jaha.. Stör jag om jag kommer?
- Nej jag ville bara berätta så att du vet.
- Ja, jaja men det blir bara kul. Sa inte du att du inte hade några kompisar?..
- Jo, men de har typ kommit tillbaka.. Det är Lea som hjälpte mig då pappa dog och så är det Ludwig som.. Blev arg på mig för ett tag sen..
- Åå. Men du vi ses. Kan inte prata mer det är så mycket trafik här..
- Ja okej men du. Krocka inte är du snäll..
- Nejdå Elin jag ska inte krocka.
- Hejdå.
- Hejdå.
Jag orkar inte skriva så mycket mer nu men hoppas det duger :)
Släng in en kommentar är du snäll <3
Kommentarer
Anonym säger:
Jag har börjat med en ny JB novell skulle betyda jätte mycket om du skulle kika in och kommentera:)
Trackback