Marielle

- Har du väntat länge?, frågade jag när jag ställde mig mitt emot honom.
- Nej, det har jag inte., han log mot mig och räckte fram min plånbok.
- Tack., sa jag och tog emot den med ett leende på mina läppar.
- Hoppas du får det bra på konserterna., fortsatte jag och tittade honom i ögonen.
- Mm, men jag kan inte sluta oroa mig för dig och Liam..
- Äch, vi klarar oss.. Han klarar sig, det sa du ju själv.
- Jag vet., han log mot mig.
- Allt blir bra igen., viskade han och drog in mig i en kram. Jag ville att han aldrig skulle sluta, jag vill vara i hans famn hela tiden, vara i närheten av honom.

---

Han släppte mig och tittade mig djupt i ögonen, han log. Han lyfte sin hand och tog bort en hår slinga från mitt ansikte och fäste den bakom mitt öra. Jag log blygsamt och slog ner blicken på mina skor.
- Liam blir bra Elin, jag lovar., han menade det han sa, det gjorde han verkligen.

Erics perspektiv
   Det var inte meningen, det bara hände. Mina känslor tog över mig, men jag gillade det. Mycket.
- Liam blir bra Elin, jag lovar., jag menade varenda ord jag sa. Jag lyfte upp hennes huvud med min hand under hennes haka. Sedan böjde jag mig fram, inte ända fram utan jag stannade några centimeter ifrån för att känna efter vad jag kände, sedan mötte jag Elin halvvägs, alltså ville hon också. Jag pressade mina läppar mot hennes och älskade det.
När jag böjde mig ifrån henne och mötte hennes blick såg hon glatt på mig och bet sig i underläppen sedan spände hon blicken i marken och rodnade. Jag log och drog in henne i ännu en lång varm kram.

Jag sträkte på mig och stängde av väckar klockan. Jag gäspade och steg ur sängen och letade fram några kläder att ha på mig. Sedan gjorde jag mig i ordning för att åka den långa sträckan i tourbussen.
Bussen stod på sin parkering när jag körde in med min bil, jag log och kände hur jag längtade tills allt var igång men samtidigt kände jag en stark saknad av Elin.
- Tja Eric! Taggad?, Thomas kom fram till mig och jag skrattade.
- Som fan!

Elins perspektiv
Jag vände mig i sängen. Igen. Klockan var halv fem och jag visste att Eric snart skulle lämna Stockholm för Malmö och sedan Helsingborg. En hel vecka utan Eric, hur ska jag klara det nu när vi erkännt våra känslor? Jag lär väll gå in i väggen eller i värsta fall åka och leta upp honom..
Jag hörde hur det lät i lägenheten. Hade jag glömt tv:en igår? Jag gick ur sängen och yrseln slog till mig men jag fortsatte till dörren. När jag kom fram tittade jagunderligt på den, tv:en var av stängd. Så slog det mig att det var min mobil som lät i min väska i hallen. Jag skyndade mig dit och fiskade upp den för att sedan svara.
- Eric!
- Nej? Jag ringer från sjukhuset., jag hajade till och tittade upp och lyssnade spänt.
- Har det hänt nått med Liam?
- Ja han har vaknat., ett leende sprack upp på mina läppar och jag hoppade av glädje till.
- Jag kommer på direkten!, sa jag och slog av samtalet och sprang in i sovrummet för att få på mig några kläder.

Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren till rummet Liam låg i. Liam tittade runt i rummet och tittade sedan på mig och såg lite sur ut.
- Den här sängen är obekväm.., han spelade sur och gav sedan mig et strålande leende. Jag log mot honom och skrattade inombords, han har alltid klagat på sängar ända sedan mamma, pappa, jag och Liam var på en säng affär för att Liam hoppat sönder sin,
- Liam!, jag skrattade av lycka och sprang fram till sängen oh kramade hårt om honom. han kramade om mig men inte så hårt, jag tror det beror på att han är svag efter koman.
- Jag har saknat dig med Elin., tårarna fyllde mina ögon när jag äntligen fick se hans glada ansikte och hans alltid fina ögon (Vi har lika ögon, gröna). Jag var så glad så jag ville skrika, men det vore inte så bra på ett sjukhus.. Jag satte mig på säng kanten och berättade hur rädd jag varit och vad han har missat under dagarna i koma. Det var bara tre dagar han varit "borta" men det var hemskt.
- Hur går det med den där killen du hade hemma hos dig när jag bodde hos dig? Vad hette han Emil? 
- Eric.
- Ja juste..
- Hehe. Eum. Jodå det går väll bra. Hehe.
- Okej jag vill inte höra mer tack.
- Nej asså inte så!
- Nähä? Vad är det då?, jag tänkte efter en stund.
- Får jag svara på den frågan om en vecka?
- Visst., vi log mot varandra igen och jag kramade om honom igen.

- Hallå?
- Elin!, ett leende spred sig över mina läppar av att bara höra hans röst. 
- Hej Eric.
- Hej hur mår du? Du låter glad.
- Otroligt eller hur?
- Det var inte så jag menade.
- Nej jag vet. Jo det har sin anledning. Liam har vaknat!
- Va! Det var ju det jag sa ju! Han skulle vakna.
- Ja. Hur har du det?
- Stressigt men kul. Och nu kan jag ju slappna av eftersom du och Liam mår bra.
- Du har väll inte mått dåligt pågrund av oss?
- Lite.
- Lova att du inte gör det igen okej?
- Jaja okej.. Men du jag kan tyvärr inte prata mer men..
- Det är lungt vi ses om en vecka.
- Saknar dig.
- Jag saknar dig med Eric., sedan lade vi på och jag gick in till Liam igen. Jag kände bara en så innerlig glädje, allt var så underbart det bara kan bli. Förrutom att jag saknade Eric..

---

Kommentera!!! Jag blir sååå glad :D ;)