Marielle

Erics mobil ringde och han tittade på mig innan han lämnade rummet för att svara.
Det har aldrig varit så hemskt att vara ensam i ett rum med Liam förr. Jag vågade nästan inte andas. Jag ville inte höra mina egna andetag eller klockans ständiga tickande..

---

Jag lade min panna mot Liams överarm. Tårarna sved när mina tankar angrep mig igen. Tänk om han är död. Att jag aldrig mer får höra hans röst eller kunna se hans ögon mer. Aldrig mer få höra Liams skratt, vore hemskt.
- Liam. Kan inte du vakna nu? Snälla jag behöver dig. Jag kommer inte klara mig utan dig. Snälla lämna mig inte nu! Jag behöver dig så jäkla mycket!, meningarna kom ut som snyftningar. Jag lade min hand i Liams.
- Snälla Liam, ge mig ett tecken på att du lever., jag lyfte upp huvudet och tittade på honom, men inget hände. Inte änns ett litet tryck om min hand. Ingenting, han var ju nästan död.
Eric kom in genom dörren och gick fram till mig.
- Du, jag måste iväg till studion nu., han tittade oroligt på mig.
- Vill du följa med?, jag log mot honom, han är så snäll.
- Ja, det händer inte så mycket här.., jag torkade bort tårarna på mina kinder och reste mig från stolen. Innan jag lämnade rummet viskade jag tyst så att bara Liam skulle höra.
- Vakna Liam. Snälla., sedan lämnade vi rummet och gick till hans bil som sedan tog oss till studion. 

Eric presenterade mig för Thomas Lingman som är hans mananger.
- Trevligt att träffas., sa han och skakade min hand.
- Ja.., jag var lite i min egen värld. Jag menar Thomas Lingman! Helt sjukt! Sedan gick vi in i en liten studio med några killar till. Eric satte sig i soffan och pratade med en av dem.
När klockan närmade sig fyra hade vi fortfarande inte lämnat studion. Jag började känna hur magen gapade efter mat, jag petade lite försiktigt på Erics arm och han vände sig om.
- Jag tror jag måste gå snart., han tittade på mig och nickade.
- Ja, vi får nog gå nu., sa han och reste sig från soffan, jag reste mig jag med.
- Ja, känns det bra inför spelningarna i Helsingborg oh Malmö då? Taggad?, sa en av killarna so suttit tyst innan.
- Ja fan! Ska bli skit kul., de log mot varandra och de sa hejdå.
- Vi ses., sedan lämnade vi huset och gick iväg till bilen.
- Jag kommer sakna dig då.
- Jag kommer sakna dig med. Men.. Jag kan inte ställa in dessa spelningar.
- Nej. Du ska inte behöva ställa in spelningar pågrund av mig.
- Din bror., rättade Eric.
- Ja.. Liam., han märkte hur jag sjönk i humöret och lade sin arm runt min midja och vi fortsatte till bilen.
- Han kommer bli bra Elin.

Vi körde inom McDonald`s och köpte varsin burgare sedan åkte vi hem till Eric. Vi tittade på tv en ganska lång stund innan jag gick hem till mig klockan nio.
Jag gick direkt och lade mig i min säng. Innan jag gått ifrån Eric sa vi hejdå riktigt eftersom han åker kl 05:00. Så jag kommer inte att få se honom på ungefär en vecka, vilket är sjukt tråkigt..
Jag hann somna djupt innan jag vaknade igen av att telefonen ringde. Jag kollade på klockan innan jag tog upp telefonen. Ett. Vem ringer mig mitt i natten? Sjukhuset? Har det hänt nått med Liam? Har han vaknat? Eller är han död?! Men jag lungnade ner mig när jag fick se att det var Eric.
- Ja hallå?
- Förlåt att jag ringer mitt i natten, men din plånbok ligger i min soffa., han log, det hördes.
- Oops.
- Haha! Men kan vi mötas för jag tror inte det kan vänta i över en vecka..
- Nää, den behövs!
- Ja. Men ska vi mötas vid kiosken då eller? Jag tror det är ungefär hälften av vägen..
- Ja det blir bra! Tar du bilen?
- Nej jag går, det är mycket mysigare att vara ute och gå mitt i natten vet du.
- Haha. Okej? Ja men vi möts snart.
- Japp., sedan lade vi på och jag kröp upp ur sängen och drog på mina kläder och gick in i badrummet för att göra mig lite iordning. Sedan drog jag på mig mina converse och en jacka och gick ut i natten.
     Stockholms gator var dystert mörka och tysta. Jag drog jakan tätare mot kroppen eftersom det drog lite kyligt. När jag kom fram till kiosken var redan Eric där.
- Har du väntat länge?, frågade jag när jag ställde mig mitt emot honom.
- Nej, det har jag inte., han log mot mig oh räckte fram min plånbok.
- Tack., sa jag och tog emot den med ett leende på mina läppar. 
- Hoppas du får det bra på konserterna., fortsatte jag och tittade honom i ögonen.
- Mm, men jag kan inte sluta oroa mig för dig oh Liam..
- Äch, vi klarar oss.. Han klaar sig, det sa du ju själv.
- Jag vet., han log mot mig.
- Allt blir bra igen., viskade han och drog in mig i en kram. Jag ville att han aldrig skulle sluta, jag vill vara i hans famn hela tiden, vara i närheten av honom.  

---

Hoppas det duger.. Kommentera :)