Love me, please. Kapitel 14
- Hur är det Elin?, Jessica tittade oroligt på mig.
- Jag kan bara inte fatta det. Varför ska allt hända mig? Varför just jag?
- Jag vet inte Elin, jag vet inte..
Erics bil svängde in på parkeringen. Han parkerade och slängde en snabb blick mot oss innan han fortsatte till parkeringsautomaten. Jag reste mig från bänken och gick för att möta honom. när han betalat gick han imot mig, jag fundera på hur jag skulle säga det till honom. Han vet ju ingenting.
- Vad har hänt?, Eric mötte mig i en varm kram men han drog snabbt bort mig för att kunna se in i mina ögon. Han var orolig, lite rädsla syndes också i hans bruna ögon.
- Jo.. Liam. Han har krockat med en bil.. Och.. Och han ligger i koma...., Tårarna kom återigen. Eric kollade på mig helt chockad. Tillslut när jag tror han fattade kramade han hårt om mig, det var som om han aldrig skulle släppa, vilket jag gillade.
Det var tyst i rummet, förutom mina snyftningar. Jessica hade åkt tillbaka till jobbet, Eric satt på en stol mot väggen. Han kände inte för att sitta nära mig och Liam. Han tyckte inte att det kändes rätt. Och han ville inte komma ivägen för nått, vad det nu ska betyda. Själv låg jag nästan på sängen iallafall med överkroppen. Liam rörde inte ett finger. Jag är rädd att han ska försvinna. Han är min riktiga bästa vän som ställer upp i ur och skur. Han får inte lämna mig. Inte nu..
Jag rykte till av att dörren öppnades jag tittade på sköterskan som kom in genom dörren.
- Är ni bekaanta med Liam?, sköterskan tittade på mig och ibland på Eric, ganska ofta jag tror det beror på att hon känner igen honom.
- Ja., sa jag sorgset.
- Jag är hans syster.., sköterskan nickade och kollade så att allt var okej runt Liam, ja alla apparater och sladdar och så. När hon var klar lämnade hon rummet i tystnad.
Ute lyste solen och sommar fåglarna har anlänt. Jag förstår ingenting allt är så sjukt. Ska jag förlora alla mina nära på ett och samma år? Så slogs mina tankar på Lea. Undrar hur hon mår. Och Ludwig, var är han nu för tiden? Varför har jag aldrig tänkt på dem? Mina bästa vänner i högstadiet?
Jag måste leta upp dem någongång.
Det var sent och Eric ska åka hem. Jag vill helst inte sova över på sjukhuset eftersom jag har en stor skräck för dem sedan jag var liten. Så Eric bjöd med mig hem till sig, han skyllde på att jag kunde sova ut bättre med någon bredvid mig. Jag log bara åt honom och följde med. Eric och jag i samma säng? Hmm..
Hoppas i klarar er en liten stund nu <3 Kommentera är ni snälla jag vill veta vad ni tycker! ;)
- Jag kan bara inte fatta det. Varför ska allt hända mig? Varför just jag?
- Jag vet inte Elin, jag vet inte..
Erics bil svängde in på parkeringen. Han parkerade och slängde en snabb blick mot oss innan han fortsatte till parkeringsautomaten. Jag reste mig från bänken och gick för att möta honom. när han betalat gick han imot mig, jag fundera på hur jag skulle säga det till honom. Han vet ju ingenting.
- Vad har hänt?, Eric mötte mig i en varm kram men han drog snabbt bort mig för att kunna se in i mina ögon. Han var orolig, lite rädsla syndes också i hans bruna ögon.
- Jo.. Liam. Han har krockat med en bil.. Och.. Och han ligger i koma...., Tårarna kom återigen. Eric kollade på mig helt chockad. Tillslut när jag tror han fattade kramade han hårt om mig, det var som om han aldrig skulle släppa, vilket jag gillade.
Det var tyst i rummet, förutom mina snyftningar. Jessica hade åkt tillbaka till jobbet, Eric satt på en stol mot väggen. Han kände inte för att sitta nära mig och Liam. Han tyckte inte att det kändes rätt. Och han ville inte komma ivägen för nått, vad det nu ska betyda. Själv låg jag nästan på sängen iallafall med överkroppen. Liam rörde inte ett finger. Jag är rädd att han ska försvinna. Han är min riktiga bästa vän som ställer upp i ur och skur. Han får inte lämna mig. Inte nu..
Jag rykte till av att dörren öppnades jag tittade på sköterskan som kom in genom dörren.
- Är ni bekaanta med Liam?, sköterskan tittade på mig och ibland på Eric, ganska ofta jag tror det beror på att hon känner igen honom.
- Ja., sa jag sorgset.
- Jag är hans syster.., sköterskan nickade och kollade så att allt var okej runt Liam, ja alla apparater och sladdar och så. När hon var klar lämnade hon rummet i tystnad.
Ute lyste solen och sommar fåglarna har anlänt. Jag förstår ingenting allt är så sjukt. Ska jag förlora alla mina nära på ett och samma år? Så slogs mina tankar på Lea. Undrar hur hon mår. Och Ludwig, var är han nu för tiden? Varför har jag aldrig tänkt på dem? Mina bästa vänner i högstadiet?
Jag måste leta upp dem någongång.
Det var sent och Eric ska åka hem. Jag vill helst inte sova över på sjukhuset eftersom jag har en stor skräck för dem sedan jag var liten. Så Eric bjöd med mig hem till sig, han skyllde på att jag kunde sova ut bättre med någon bredvid mig. Jag log bara åt honom och följde med. Eric och jag i samma säng? Hmm..
Hoppas i klarar er en liten stund nu <3 Kommentera är ni snälla jag vill veta vad ni tycker! ;)
Kommentarer
a.l.v.a.n säger:
Spännande!!! <33333
Trackback