funderar
kanske ska jag starta en musikblogg?
Hjälp mig
Hjälp mig
I´m Back! Kinda.
Jag är nu 15 snart 16, ledsen om någon saknat mig vilket jag tvivlar stort på.. Jag kanske kommer kika in och skriva lite, om det är någon som verkligen vill läsa hela min förra novell så kan jag fortsätta om någon vill.
Jag har ändrats på detta året från Eric fan till one direction fan, inte ett så stort dock men jag ka inte kalla mej för något annat.. :)
Jag har ändrats på detta året från Eric fan till one direction fan, inte ett så stort dock men jag ka inte kalla mej för något annat.. :)
Tur och retur. Del 2
Nästa dag
Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.
Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.
Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.
En månad senare
Jag stod i köket och lagade mat när det ringde på dörren.
- Kom in!, ropade jag.
- Hej Nellie.
- Hej Bea., hon kom in i köket och satte sig på en köksstol.
- Mår du bra?, jag syftade på att hon verkade ha ont i magen.
- Jadå, det är bara mensvärk.
- Här. Ta en alvedon, det hjälper., Sa jag och kastade ett paket till henne.
- Tack., sa hon och öppnade förpackningen och drog ut plattan med de små tabletterna. När hon svalt en med vatten lade hon tillbaka förpackningen i skåpet igen. När jag ätit upp maten jag lagat gick vi och satte oss i soffan och tittade på tven.
- Så hur var din midsommar då? Vi har ju inte snackat om det.
- Jo den var väll bra. Följde med Eric på en fest.
- Vad kul! Min var hemskt tråkig.., jag skrattade bara till svar efter som hon gjorde världens ledsnaste min.
- Du. Har du alltid haft så stora bröst? Eller är det bara tröjan som gör det?
- Öum. Jag antar väll att jag alltid haft dem så...
- Okej jag bara undrade.
- Har det gått över?
- Vadå?
- Mensvärken.
- Jaha. Ja det har det., hon log stort.
- Vad bra då. Själv har jag inte haft det på en stund..
- Äch oroa dig inte, ibland hoppar det över en månad eller så.
- Okej.
- Du har väll ändå inte haft sex med någon sedan du "bestämde dig" ?
- Nej., jag gillar inte ljuga men jag kan inte berätta det. Jag kan det bara inte.
- Men då så, du ska bara ta det lungt!
- Okej.
- Vad skulle kunna hända? Du kan ju inte bli med barn utan befruktning. Det är omöjligt!
- Ja, du har nog rätt. Jag bara inbillar mig...
Tre dagar senare, Beas perspektiv
Nellie hade bett mig komma över så jag gick längs gatan, solen stekte som vanligt nu när det är sommar. När jag kom till Nellies dörr knackade jag på men utan att höra något "kom in" öppnade jag och gick in till henne. När jag kom in i vardagsrummet såg jag Nellie sitta i soffan, hon tittade rakt ut i luften utan att fästa blicken på något.
- Nellie! Vad har hänt?, sa jag stresset och satte mig bredvid henne.
- Nellie?, sa jag nu lite mer samlad. En ensam tår lämnade hennes öga, jag kramade om henne och hon lutade sig mot mig och jag kramade henne lite hårdare.
- Vad har hänt?, viskade jag i hennes öra, hon tog ett djupt andetag.
- Jag..., hennes röst var svag och hon ansträngde sig för att inte börja gråta.
- Jag är gravid., hon brast ut i tårar och grät så mycket att hon började gråta. Jag höll hårt om henne jag lät henne gråta ut.
När hon lugnat sig lite frågade jag försiktigt.
- Men hur?, hon tittade mig i ögonen, hennes ögon lyste av rädsla och skam.
- Men med vem eller minns du inte det?, jag började förstå lite och för att göra det lättare så klargjorde jag det hela i mitt huvud. Nellie har haft sex med någon och hon blev då gravid, hon vet vem det är för det syns i hennes ögon men hon skäms över vem det är eller så skäms hon över hela situationen.
Nellie bet sig i läppen men svarade sedan tyst knappt hörbart vem det var.
- Eric., hon slog ner blicken i golvet, förmodligen för att hon inte vill se min reaktion men ska jag vara ärlig hade jag nog gjort samma sak efter som han har locken men jag gillar honom inte som person. Och det här gjorde inte direkt saken bättre... Sedan fortsatte hon.
- Jag vet inte vad det var med mig hela situationen var så rätt lixom. Solnedgången, havet, stranden, han... Jag kunde inte motstå hans läppar han var så underbar!
- Hrm. Jag vill inte höra mer tack.
- Förlåt. Men jag vill inte vara gravid. Jag vill inte.
- Ska du göra abort?
- Jag tror det..., hon torkade en tår.
- Jag kommer stå vid din sida vad du änn gör. Jag lovar.
- Tack Bea, det betyder så himla mycket ska du veta!, vi kramade om varandra.
- Du kan lita på mig Nellie, glöm aldrig det.
- Nejdå, om du inte glömmer att du kan lita på mig då.
- Det ska jag inte, tack Nellie. Men du?
- Ja?, hon tittade undrande på mig.
- Vet Eric om det?
- Nej...
- Du får ta och berätta det för honom, han är ändå halva anledningen.
- Jag vet, men han har flyttat.
- Flyttat? Var?
- Han ska plugga i London.
- London!?
- Mm.
- Jaja. Men har han rest än då?
- Ja förra veckan.
- Jaha men han kommer nog hem någon gång, då kan du berätta för honom. Men du får bestämma dig innan det är för sent., hon nickade bara till svar. Stackars Nellie.
Nellies perspektiv, två veckor senare
Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag behålla barnet eller inte? Jag är så förvirrat av hela situationen, jag har ju ett liv inom mig! Jag har ju alltid vetat att det är så det är men när man själv har det.. Helt obeskrivligt, otroligt men läskigt på samma sätt, det är mitt kött och blod som bildas till en riktig människa inom mig! Det är en så mäktig tanke, det är min framtid inombords mig det är en unik person som ska föra vidare min släkt som jag fått chansen att göra hela livet. Det är skrämmande att det samtidigt är Erics framtid och arvtagare..
Ibland känner jag mig så säker att jag vill ha kvar barnet, men ibland faller all självsäkerhet och jag tvivlar på mig själv att jag någosin i mitt liv kommer att klara av att ta hand om ett barn. Då ligger jag hjälplös i min lägenhet och gråter så jag skakar och hatar mig själv och Eric och fostret som utvecklas inom mig så att jag skulle kunna ta livet av mig. Just då känns det som om jag inte har något att leva för, jag hamnar i en depression tills någon kommer och hjälper mig, om ingen kommer kan jag ligga där i dagar, det har hänt en gång jag låg i min säng i ett dygn utan att äta tills Bea kom..
- Jag måste bestämma mig., jag sa det endast för mig själv.
Dörren slogs upp tre timmar senare och Bea kom in med bestämda steg.
- Packa väskan, vi ska till London!
- Va? Men jag har inte pengar till det!
- Jag vet, jag har redan betalat för oss båda., jag kunde bara gapa tills Bea kom fram till mig och kramade om mig.
- Jag gör allt för dig Nellie, och för att få slut på alla osäkerheterna om Eric. Det är dags att han får veta. Förresten var det köp två biljetter betala för en..., jag skrattade och tackade henne tusen gånger innan hon tvingade mig att packa.
Två timmar senare
När vi klev av flygplanet hamnade vi i höstiga London, det blåste kallt så jag drog jackan tätare mot kroppen.
- Vet du var han pluggar?
- Nej, han sa aldrig det.
- Då får vi väl leta då., Bea började gå iväg och jag följde efter, att hitta just hans skola här blir väldigt svårt, jag menar det finns ju tusentals byggnader och vi vet varken vad skolan heter eller hur byggnaden ser ut. Det här lär ta dagar ju...
- Vi får ta och leta reda på ett informationsställe och en karta., sa Bea och vi började vandra längs en av alla gator.
När vi äntligen hittat ett informationsställe fick vi en karta med alla skolor över hela London, som turvar hade de märkts med olika symboler för vad som var grundskolor osåvidare, så vi pekade ut hur vi skulle gå och så innan vi gav oss iväg. Totalt fanns det sju olika.
När vi gått till fem skolor och frågat efter Eric Johansson från Sverige, gav jag upp så jag satte mig på en park bänk.
- Men snälla Nellie ge inte upp nu, vi har två skolor kvar!
- Jag orkar inte gå längre, det känns som om jag ska svimma när som helst.., sa jag och stängde ögonen av smärta.
- Snälla svimma inte..
- Om jag får vila gör jag inte det.
- Okej då vi vilar en stund., sa Bea och slog sig ner bredvid mig. Sedan öppnade hon sin resväska och tog upp en flaska vatten.
- Här, drick lite så kanske du mår bättre.
- Tack., sa jag och tog emot den.
Efter en halvtimme på bänken bestämde vi oss för att fortsätta.
- Här är det Nellie!, sa Bea glatt och hon började springa mot Entrén. Jag joggade efter och när jag var inne stod Bea redan vid en disk och pratade med en kvinna som satt bakom.
- Hello we are looking of a guy named Eric Johansson from Sweden, do he goes on this school?, kvinnan knapprade in något på datorn och sa.
- Yes he has a lesson in hall 210.
- Great! Where are hall 210?
- If you want I can call the teacher and ask him to send Eric here?
- Yes please that would be perfect!
- Right., sa hon och tog upp en lur och knapprade in ett nummer hon läste av från datorn.
När hon lagt på sa hon.
- He will in a moment, please have a seat on the chairs there and wait for him., hon log och pekade på stolarna som var plaserade i ett hörn av rummet. Vi log mot henne och satte oss, Bea slängde även ett tack till henne.
- Jag har ont i magen..
- Är du alvarlig?, Bea blev lite orolig sedan fortsatte hon.
- Eller är det för att berätta det?
- Jag vet inte men det är nog det., hon nickade av lättnad och jag vilade huvudet mot nackstödet och slöt ögonen. Hur kommer han att reagera? Kommer han bli arg eller sur på mig?
- Nellie?
- Ja., sa jag utan att lyfta huvudet.
- Har du bestämt dig om du ska ta abort eller behålla det än?
- Nej..., jag tittade på henne och hon nickade, det syndes på henne att hon inte ville ha det svaret men hon kunde inget annat än att ta emot det. Jag är för rädd för att bestämma mig..
Jag stelnade till när jag såg honom komma gående ner för trappan. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle göra vad. Jag fäste blicken på en fläck på golvet och låtsas som om han inte var här. Han pratade med henne i repiditionen innan han kom fram till oss.
- Hej tjejer! Vad gör ni här?, han lät glad, än så länge.
- Jo Nellie har något väldigt viktigt att berätta för dig., hon tittade på mig och signalerade att jag skulle säga det men jag spände blicken i golvet. Jag tittade varken på Eric eller Bea.
- Mm. Ja. Jo... Jo asså jag... Jag är gravid., sa jag tillslut tyst som en viskning.
- Jaha.?, Eric förstod ingenting.
Erics perspektiv
- Jaha.?, och vad ska jag göra med den informationen? Jag har ju ingenting med det att göra.
- Eric., jag tittade på Bea som utalade mitt namn.
- Det är ditt och Nellies Eric., tiden stod stilla och jag frös till där jag stod.
- Va?!, jag av alla människor! Jag tror jag måste sätta mig ner. Så jag satte mig på stolen Nellie suttit på innan jag gick mot dem. Jag tog Nellies händer i mina och förde henne mot mig så att hon stod alldeles framför mig.
- Nellie, är det sant?, hon nickade och en tår lämnade hennes högra öga.
- Nej, nej Nellie det är inte ditt fel. Snälla gråt inte det är okej, jag är inte arg det är bara lite mycket information en dag som den här.., jag torkade bort tåren och höll min hand där för att kunna se in i hennes under bara ögon.
- Ja. Det är sant., jag reste mig eftersom chocken dämpat och drog in henne i en kram. När vi kramat om varandra en stund kom det en fråga upp i huvudet, ska hon behålla det? Jag utalade frågan tyst i hennes öra och kände hur hon stelnade till, så jag strök min hand lugnande mot hennes rygg.
- Jag..., började hon men avbröt sig själv så jag lutade mig bakåt för att kunna se på henne, hon blundade.
- Nellie. Jag förstår dig i vilket fall som helst, jag menar jag står på din sida vad du än väljer.
- Det spelar ingen roll för jag har bestämt mig., hon öppnade och såg väldigt stolt ut när ordet lämnade hennes mun.
- Ja., jag log stort och lyfte upp henne så att hennes ben slingrade sig runt min midja, och kramade henne hårt. Plötsligt hände det som inte får hända.
Jag hörde hennes bestämda klackskors läten eka mot väggarna i korridoren sedan såg jag hennes slanka kropp röra sig mot oss. Jag släppte ner Nellie och gick henne till mötes. Hon log stort när hon såg att jag kom och hon gick imot mig, jag såg vad hon tänkte göra redan innan hon gjorde det, men jag ville inte såra henne så jag besvarade hennes kyss utan känslor och tittade hårt men medlidande på henne.
- Can we talk?, hon tittade oförstående på mig sedan tittade hon mot Nellie och Bea och följde något med blicken. Jag vände mig om och möttes av Nellies ryggtavla som försvan ut ur dörren. Helvete.
Hey ledsen att det tagit sådan tid... Men ska försöka jobba på. Har läst hela Twilight serien och några andra böcker så.. Ja, det är ju sommarlov :)
Kommentera <3
Tur och retur. Del 1
Sommaren är här och jag har fyllt nitton år. Bea mår mycket bättre eftersom Zeke sitter i fängelse (det var han). Eric, ja vi är lika tighta som Bea och jag. Fido nu mera med mig i min nya lägenhet. Så allt är toppen på min sida! å juste! Liam vet jag inte var han är, förmodligen i Göteborg och är otrogen mot någon stackare.
- Nellie, ska jag ta den rosa eller den blommiga klänningen?, Bea stod och poserade med klänningarna framför den stora spegeln i hennes sovrum.
- Den blommiga, den rosa är fin men för mycket plus att den blommiga är mer sommrigare.
- Håret då? Ska jag sätta upp det?, sa hon och lade ifrån sig klänningarna på sängen och drog upp håret i en hästsvans med händerna.
- Nej låt det bara hänga fritt, det är snyggare på dig.
- Mm. Du har rätt.. Men Nellie jag vill att du ska följa med... Det blir inge kul utan dig.
- Bea sluta nu jag är inte bjuden okej?, jag skrattade åt Bea som putade med underläppen. Det är så att Beas kollega ska ha midsommarfest eftersom det närmar sig. Men eftersom jag inte jobbar där så är inte jag bjuden, på dagiset där jag jobbar har vi aldrig varken middagar eller fester.
- Men jag vill inte att du ska vara ensam på midsommarafton.
- Det är lugnt, jag har ju Fido., jag ansträngde mig för att låta glad.
- Det blir väll inte kul? Han är ju en hund!
- Jodå!
- Men jag vill det endå inte.
Nästa dag
Jag vaknade av att mobilen ringde.
- Aa. Hallå?
- Hej det är Eric, väckte jag dig?
- Ja men det är ingen fara.
- Förlåt. Men jag behöver hjälp... Kan du, ja alltså. Kan du hjälpa mig att köpa kläder till en fest?
- Ja självklart, vi ses utaför gallerian om en timme?
- Ja självklart, tack. Hejdå.
- Hejdå.
- Killar..., sa jag och skackade på huvudet och gick ur sängen och gjorde mig iordning.
- Den här är väll fin?, sa jag och skrattade åt tanken med Eric på en fest med en orange Hawaii skjorta.
- Aldrig i livet att jag har på mig den!, sa han och skrattade. När vi var överänns om en rutig kortärmad skjorta och ett par korta jeans byxor åkte vi iväg med Erics svarta audi.
- Vad ska du göra på midsommar då?, frågade han efter en stund.
- Sitta hemme med Fido.
- Ska du inte ut med Bea?
- Nej hon ska på fest hos en kollega.
- Jaha, då kan du ju följa med mig! Ja asså min kompis har fest i skärgården.
- Får jag det då?
- Ja alla får komma.
- Vad bra då kommer jag.
- Kul!, han log stort.
Jag blickade ut genom fönstret, han kan nu komma presis när som helst. Min vita klänning satt tight men snyggt, mina ben var bara, på fötterna bar jag ett par vita ballerinaskor efter som jag inte är så mycket för klackskor. Mitt blonda hår lät jag vara fritt från både hårsnodd och spänne.
- Hej är du klar?, sa Eric när han kom.
- Absolut., sa jag och hoppade in i bilen och vi åkte iväg.
- Vad fin du är!
- Tack det samma!, Eric skrattade och svarade.
- Ja det var ju du som valde kläderna., jag skrattade och Eric svängde in på en parkeringplats och vi letade upp en plats att parkera.
- Kom så går vi in., Eric låt lite extra glad, jag log bara och följde efter. Huset var stort men innomhus var det trångt med alla människor. Vi trängde oss mellan alla och Eric hälsade på sin kompis som ansvarade för festen.
- Det här är Nellie.
- Hej Nellie, Eric har berättat mycket gott om dig., Jag tittade på Eric som vände bort blicken. Killen lekte gentleman och tog tag i min hand och kysste handryggen. Sedan skakade han den lätt i en hälsning.
- Henry., han log och jag skrattade.
- Trevligt att träffas., vi log mot varandra innan Eric tog tag i min hand.
- Du måste se utsikten från berget!, jag log och nickade och vi gick iväg, när vi var ute ur folkvimlet släppte Eric min hand. Vi hörde musiken hela tiden. Jag såg fram emot utsikten, jag älskar utsikter och sånt. När vi väl var där satt vi helt ensamna och kikade ut, solen höll på att gå ner bakom horisonten.
- Vad vackert det är., sa jag rört och kunde inte släppa blicken från det.
- Jag vet, det var därför jag ville visa dig det efter som du gillar sånt så mycket., vi satt där en stund och bara njöt av synen. Efter en stund harklade sig Eric.
- Vad?, sa jag och släppte blicken från havet och tittade på Eric.
- Det... Hrm. Det är ganska... Romantiskt!, jag skrattade och lät blicken vandra tillbaka till havet och solnedgången.
- Ja det är det faktiskt., jag vände blicken till honom igen och log han log tillbaka. Han drog ena handen genom sitt hår och kollade ut igen. Han log ett stort leende och vände tillbaka blicken på mig.
- Vad är det?, sa han med världens sötaste leende.
- Ingen., sa jag och tittade ut. Han puttade till mig lite löst.
- Vad var det bra för?, jag puttade tillbaka fast lite hårdare.
- Hörru!, han puttade ner mig på marken så jag låg på rygg, sedan lade han sina händer på mina överarmar för att hålla mig där. Han bruna öron gjorde på jag smällte inom bords. Jag kittlade honom med mina händer som jag fortfarande kunde andvända. Han kved till och hans armar som höll upp honom vek sig och hans vikt hamnade på mig. Jag skrattade högljutt och tryckde ifrån mig hans huvud som låg vid min hals.
- Jäkla tönt asså!, jag skrattade ännu mer av hans mening och han försökte låta onskefull.
- Du ska få din hämnd! När du minst anar det!!, jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Jag hade vetat länge att han är kittlig men att han var såhär mycket, det hade jag ingen aning om. Eric rullade av mig och jag kröp ihop till fosterställning för att jag skrattade så mycket. Eric såg mest bara sur ut han lyffte upp mig och jag slutade tvärt att skratta.
- Var ska vi?
- Du får se..., han började gå ner för berget längre bort från huset. Han gick ner till en strand och svängde ner mot vattnet.
- Nej snälla inte ner i vattnet!
- Jo!
- Nej snälla inte klänningen.
- Med eller utan klänning du ska ner i vattnet!
- Men..
- Ta av dig klänningen då om det är så viktig., han släppte ner mig på marken men höll en stadigt tag om min arm.
- Om du flyr åker klänningen med endå., han hade någon slugt i blicken jag suckade bara åt hans barnslig het och han släppte min hand. Jag drog av mig klänningen och skorna, jag slog händerna om min kropp som endast bar trosor och BH.
- För att det ska vara rättvist tar du också av dig., sa jag bestämt.
- Som du vill., sa han och drog av sig sina kläder så att han bara stod i kalsonger framför mig. Han räckte mig sin hand för att vi skulle gå i.
- Uch., sa jag och petade med tån i vattnet, jag tog hans hand och vi gick ut. Jag blundade och kände hur vattnet lekte runt mina fötter. Det var iskallt även om det är midsommar, jag tvärstannade och tittade bedjande på Eric.
- Måste vi? Det är iskallt.
- Du kittlade mig. Dit fel., sa han och log elakt mot mig. Sedan tog han tag i mig och lyfte upp mig så som gifta par brukar göra. sedan gick han ut med mig ju närmare vattnet kom ju hårdare blev mitt grepp om hans hals. Om han bara viste om min fobi för vatten. Jag har inte badat i sjöar eller hav sedan jag var runt elva då mammas bror kastade ner mig från en brygga. Jag drog upp mig lite mer, jag kände hur vattnet nuddade min rumpa och mina fötter. Jag bannade mig själv för att tårar fyllde mina ögon, när vattnet var vid min rygg rann tårarna ner för mina kinder och jag lyfte upp mig så att jag hade mitt huvud vid hans och jag såg vattnet som omringade oss från alla håll. Eric märkte mitt hårda grepp.
- Hur är det?, jag svarade inte utan blundade för att undvika det svarta vattnet som rörde vid min kropp.
- Nellie?, sa han och släppte mina ben så att jag skulle stå i vattnet själv för att sedan kunna titta mig i ögonen. Jag fick panik när jag kände hur han släppte mina ben så jag slingrade dem snabbt runt hans midja. jag kramade om honom hårt för att undvika att hamna i vattnet. Plötsligt vände han och gick in mot stranden, jag kände hur lättnaden kom och paniken lämnade min kropp men jag skakade efter händelsen.
- Nellie är du okej?, Eric tog sina händer om mitt ansikte så att han kunde kolla i mina ögon. När han fick syn på tårarna torkade han chockat bort dem. När han förstod att jag är rädd för vatten kramade han hårt om mig.
- Varför sa du inget? Då hade jag aldrig gjort det här mot dig. Förlåt. Förlåt mig Nellie.
Vi gick och satte oss mot en bergsvägg som stoppade standen att bli längre, Eric satt mot vattnet och jag på andra sidan han tröstade mig när jag grät och jag berättade vad som hände mig när jag var liten. Jag vilade huvudet mot hans axel det var så sköt att bara kunna sitta där i lugn och ro. Eric strök sin hand läns min kind.
- Förlåt.
- Du kunde inte veta Eric., han kysste min panna av någon anledning, jag visste inte att han hade så mjuka läppar, när de väl var plaserade mot min hud kunde jag inget annat än att njuta, vilket är ganska konstigt med tanke på att han är min kompis.. Jag tittade upp och möttes av hans ögon, de såg så ledsna ut. Jag ville gott göra honom men visste inte hur och hans läppar drog min uppmärksamhet, jag ville bara känna hur de var mot mina. Så jag sträckte på mig och kysste dem ömt. Han var inte beredd på det och blev väldigt förvånad, men sedan böjde han sig ner och kysste mig men lite hårdare. Känslorna i mig exploderade och jag ville inget annat än ha honom, just i det ögon blicket blev jag förälskad i min kill kompis. Han tog sin hand om min nacke och vi kysstes allt mer passionerat och hårt. Jag satte mig i hans knä med varje ben på varsin sida om honom. jag pressade min kropp mot hans och vi blev allt mer hungrigare efter varandra. Allt gick så fort men jag kände hur hela min kropp skrek efter mer.
Nästa dag
Jag vaknade av att jag svettades. Minnena dök upp i mitt huvud hur Eric och jag kysst varandra på stranden, jag slog handen för mitt huvud och kände genast att jag inte borde gjort så, min huvud dunkade och gjorde ont. Plötsligt kände jag hur illamående jag var och jag sprang ut i köket för att ta en alvedon och tog fram en tablett mot illamående. Sedan gick jag in til Fido i vardagsrummet och satte på tven men efter en kvart tjugominuter var jag tvungen att springa till toaletten... För att kräkas.
Jag tog ett djupt andetag och tog med mig en hink in till vardagsrummet och kröp ner under en stor filt.
Jag kan inte fatta att jag lät det gå så långt igår. Jag vill aldrig bli påmind av den kvällen. Aldrig.
Hoppas ni gillar det :)
Tja!
Kommetera på del 4 av Maximal otur så får ni del ett av Tur och retur fortare.. Det är bara ett litet tips jag har, ju mer ni kommenterar ju oftare får ni delar.
Länka gärna min blogg så länkar jag din. Och tipsa gärna om bloggen. Ju mer statistik och kommentarer jag får ju mer jobbar jag med att skriva!
Maximal otur! Del 4
Ute var det kallt, riktigt kallt. Snön yrde över gatan och bilar tutade villt, januari är som det brukar med kaos i trafiken. Jag drog jackan tätare om kroppen och kurade ihop mig så mycket som möjligt. Butikernas skyltfönster var fint prydda av tomtar snöänglar och julgranar. I ett fönster var en väska satt på en liten upp höjning, jag blev alldeles kär i väskan och stod nästan tryckt mot glasrutan.
- Hittat nått?, jag skrek till och vände mig hastigt om.
- Zeke.
- Tja., jag började gå med raska steg till lägenheten som jag för tillfället hyrde.
- Nellie sötnos..., sa han och gick ikapp mig jag vände mig mot honom och röt åt honom.
- Kalla mig inte det! Det är slut fatta!
- Jag älskar dig Nellie gumman! Du måste ta mig tillbaka, snälla Nellie jag saknar dig.
- Du älskar inte MIG! Du vill ju bara åt min kropp, jag kommer aldrig ta tillbaka dig Zeke. Aldrig!
- Nellie.
- Nej!, jag sprang iväg så fort jag kunde, jag vill inte ha något med honom att göra! Jag sprang hela vägen hem, folk tittade konstigt på mig men jag hade inte ork att bry mig. Jag skyndade mig upp för trappan i lägenhetshuset och låste upp dörren och gick in. Jag tog ett djupt andetag för att på ned pulsen sedan tog jag av mig skorna och jackan och mössan, vantarna slängde jag upp på hatthyllan. Sedan gick jag in i vardagsrummet och slängde mig på soffan.
Tänk om det bara är Zeke som gillar mig. Det kanske är han som är "Den rätte"... Nej då hade han väll ändå inte utnyttjat mig? Eller? Nej det får bara inte vara han, det går bara inte! Jag vaknade upp ur mina tankar när mobilen ringde.
- Ja hallå.
- Hej Nellie!
- Hej mormor!
- Jo gumman det är så att jag ska flytta till en lägenhet eftersom åren tickat... Men jag har ett problem.
- Vadå?
- Det gäller Fido. Man får inte ha hundar i lägenheten.
- Nähä, bygg en koja åt honom då.
- Nej jag undrar om du skulle kunna ta hand om honom åt mig.
- Nej. Jag hatar hundar det vet du! Jag var ju emot dig när du skulle köpa hårbollen!
- Snälla Nellie bara tills jag hittar en ny ägare åt honom.
- Hrmm, då får det gå fort.
- Ja tack kära du!
- När kommer hårbollen?
- Du kan väll hämta honom nu?
- Jaja..., jag suckade och lade på. Fido är en old english sheep dog som är fyra människo år. Jag tog på mina ytter kläder och gick ut i det kalla vädret igen. Det är inte så långt dit så när jag var framme knackade jag på.
- Kom in!
- Hej mormor!, sa jag när jag kom in i den uppvärmda hallen.
- Hej Nellie gumman! Fido ligger inne framför brasan, här har du hans saker., hon log och höll fram två stora påsar med allt från matskålar till leksaker. Sedan tog hon fram ytterligare en påse.
- Det här är maten.
- Ååå... Jaha.
- Fido kom och hälsa på din nya ägare!, han kom springandes i full fart emot mig hade jag inte flyttat mig i sista sekunden hade han sprungit på mig men istället krockade han med dörren.
- Å Fido! Mår du bra min lilla ängel?
- Voff!
- Det tar jag som ett ja!, fido gick rund mig och trampade då och då på mina tår.
- Aj! Ja vi får väll gå innan mina fötter är paj.. Aja hejdå mormor.
- Sköt om Fido ordentligt nu!
- Hejdå!
Påsarna vägte ton och det blev inte bättre av att Fido drog i kopplet. Vi skulle just runda ett hörn av ett hus när Fido gick rakt in i någon.
- Fido!
- Hej! Är det inte du som gick in i mig för några dagar sedan?
- Hehe... Jo., det var den snygge killen jag sprang in i när jag sprang från klubben. Shit.
- Eric förresten., sa han och räckte fram sin hand.
- Nellie., sa jag och skakade den.
- Har du hund?
- Nää. Eller alltså han är min mormors men han ska säljas så jag har honom bara för tillfället.
- Jaha. Men jag måste gå nu men det var kul att prata med dig Nellie, vi ses nästa gång vi krockar!, han log kaxigt. Jag skrattade och svarade.
- Ja det gör vi. Hejdå., vi log mot varandra inan vi gick mot olika håll. Han mindes mig, han mindes mig värkligen! Jag log stort för mig själv.
EN MÅNAD SENARE, KL 19:03
Jag var ute på promenad med Fido vi gick läns stranden som slingrar sig vid havet. Solens strålar letade sig genom molnen. Lugnet försvan när mobilen ringde.
- Ja Hallå?
- Hej Nellie! Det är Bea här. Jo jag undrar om du skulle vilja fika.
- Jo visst lite sent bara men ja, är ute och går med Fido bara.
- Har inte han fått ett nytt hem än?
- Nej det hastar inte längre. Han är riktigt söt faktiskt!
- Å! Är det någon som vill behålla honom eller?
- Hehe. Ja faktiskt.
- Jippi!
- Hallå ursäkta?, det var utanför samtalet.
- Vänta lite Bea., jag sängte ned mobilen och tittade upp.
- Hej Eric!
- Hej Nellie. Jo jag bara undrar en sak. Om jag skulle kunna få ringa ett samtal. Min mobil är borta...
- Ja självklart. Vänta lite bara., jag lade mobilen mot örat igen.
- Du Bea vi ses på Cafeét sen jag måste lägga på hejdå.
- Men Nellie skynda dig jag måste berätta en sa..."Tut tut tut"
- Här., sa jag och gav honom mobilen.
- Tack., han knapprade in ett nummer men det var ingen som svarade.
- Helvete.
- Vad är det?
- Vet du var det närmaste hotellet ligger?
- Det finns ett svin dyrt där borta., sa jag och pekade men fortsatte sedan. Men om du behöver en plats att sova kan du sova hemma hos mig.
- Får jag det?, han sken upp.
- Ja.
- Tack!, sa han och och kramade om mig snabbt och hårt. Vi började gå mot min lägenhet vi pratade på som ingenting.
- Jag låste upp dörren, Fido sprang genast in i vardags rummet.
- Vilken fin lägenhet., vi tog av oss ytterkläderna, Eric kikade in i vardagsrummet.
- Tack. Är du hungrig eller nåt?
- Skulle jag kunna låna toaletten?
- Ja självklart., jag gäspade mitt i meningen. Dörren till vänster., Jag pekade och fortsatte sedan in i vardagsrummet där Fido låg i soffan. Jag blev själv frästad av att ligga där och mysa så jag kröp ner bredvid Fido.
Erics perspektiv
Nellie är faktiskt väldigt söt. Okej skitsnygg men endå...
Jag tittade bort mot soffan där Nellie kröp ner bredvid Fido. Hon gäspade igen och jag kunde inte låta bli att le. Jag fortsatte mot toaletten.
När jag gick in i vardagsrummet möttes jag av värdens sötaste sovande tjej. Jag satte mig på andra sidan av soffan. Jag strök Fido på ryggen och han lade sig tillrätta i mitt knä. Jag njöt av stunden tills dörrklockan ringde. Tyvärr så vaknade inte Nellie så jag fick gå och öppna. När jag öppnade dörren möttes jag av ett par rödgråtna ögon.
- Är Nellie här?, sa tjejen så tyst som en viskning.
- Ja hon ligger och sover på soffan, kom in du., sa jag även om jag inte hade en aning om vem hon var. Hon gick försiktigt framtill Nellie och väckte henne.
-Å! Bea vad gör du här? Och varför gråter du?, Hon där Bea som hon sa viskade något till svar, jag höll mig lite för mig själv eftersom jag inte ville störa. Så jag satte mig i en fåtölj som stod en liten bit bort och grep tag i en tidning. Veckorevyn... Kul.
Nellies perspektiv
Oj shit jag som är så dårlig på att tjösta folk!
- Nellie du måste hjälpa mig! Jag har ju inte hört av mig på en stund.
- Nä.
- Jo det är för att jag har hittat en kille.
- Va?
- Mm. Men han vill inte som jag vill och tvärtom, så han... Han, hon tog ett djupt andetag och fortsatte. Han slog mig och hotade mig till livet. Så då sprang jag ifrån både han och lägenheten. Just då sprang jag in på cafeét och visste att allt skulle ordna sig eftersom jag har dig som jag kan lita på, men när du lovat att komma kom du aldrig varför?
- Men... Men du lät ju så glad i telefon, du lät inte alls ledsen jag trodde allt var som vanligt.. Jag.
- Jag var så glad för att jag hade lämnat honom och att jag visste att jag kunde lita på dig. Och jag var ganska säker på att jag skulle kunna få sova hos dig men jag är inte så säker längre..., hon vände sig och vi båda tittade på Eric som satt i fåtöljen och bläddrade i en av mina veckorevyn tidningar.
- Bea. Gör det nått om vi sover i samma säng? Soffan är upptagen.
- Nej absolut inte det gör ingenting. Tack Nellie du är bäst!, hon slängde sig om halsen på mig.
- Ja det blir bra...
Jag slog upp ögonen. Tittade på klockan 02:38. Jag suckade och lade tillbaka huvudet på kudden. Tittade lite surt på Bea som pratade i sömnen.
- Nej släpp mig! Rör mig inte! Hälp Nellie Hjälp!, Aahaaa! Alvarligt kan hon inte sluta skrika? Eftersom Bea skrek gick jag upp ur sängen och gick ut i köket och hälde upp ett glas med vatten och satte mig vid köksbordet. Stolens träd blev kallt mot mina bara lår, jag hade bara underkläder och en stor T- Shirt på mig. Jag tog fram en tidning att bläddra i.
- Kan du inte sova?, det var Eric som stod i dörröppningen.
- Nä, väckte jag dig?, jag bet mig diskret i läppen för att inte fasna med blicken på hans vältränade mage. Han kom in och satte sig i endast kalsonger.
- Nej jag kan inte heller sova.
- Bea sover för oroligt...
- Ja. Men det finns väl en orsak?
- Mm. Hennes gamla kille misshandlade och hotade henne till livet så ja.
- Oj. Det var ju inte bra. Har hon anmält?
- Nää.
- Sånt där måste väll sätta stora sår i en.
- Ja det gör det värkligen. Jag vet...
- Har du också blivit det!?
- Mm, jag misstänket att det är samma kille.
- Vad heter han?
- Zeke., jag slog ner blicken i tidningen och vilade huudet mede ena handen och bläddrade med andra.
- Vad gjorde han?, jag vill hellst bara undvika det här, jag vill inte berätta. Jag vill inte.
- Han utnyttjade mig., Nej! Men jag skulle ju inte berätta, vad är det med mig?
- Han slog mig., Eric satt stel, jag vet inte om han visste helt hur han skulle reagera.
- Han hotade mig att om jag lämnade honom skulle han ta mitt liv., Eric var väldigt chockad och förvånad.
- Killen jag hade efter Zeke, Liam han var otrogen, otrogen med Bea. Men jag fick en vän på köpet, en bästa vän.
- Det var väll bra mitt uppe i allt?
- Ja, han tog mina händre i sina.
- Jag är ledsen.
- Nej var inte det. Lid inte åt mig heller, för det har jag redan gjort alldeles för mycket. Jag har världens bästa vän och världens bästa mamma och mormor med släkt. Och världens bästa hund bor hos mig vad har jag att må dåligt av egentligen? Jag älskar mitt liv!
- Vad bra då! Du... Jo vi borde nog gå och lägga oss. För världens bästa vän behöver dig., han log mot mig.
- Nellie! Hjälp mig Nellie! Hjälp!, Bea ropade från sovrummet i sömnen såklart. Jag skrattade smått.
- Ja du har nog rätt.
När jag reste mig upp från stolen halkade jag med vatten glaset i handen som tyvärr gled ur min hand ( jag orkade inte dricka upp det eftersom det blivit ljummet) så allt vatten hälldels över mig. Glaset fångade jag i sista sekunden.
- Du har alvarligt maximal otur!
- Kanske det men även maximal tur!
Så då var "maximal otur" klar :) Kommentera så börjar jag skriva på "Tur och retur" Bok 2 med Nellie :) Ingen kommentar = ingen "tur och retur";)
RUBRIK
Del 4 är klar om ni vill ha den.
Maximal otur! Del 3
- Godmorgon sötnos., sa han leende.
- Godmorgon!, sa jag och gav honom en kyss. Sedan hoppade han ur sängen och försvann ut i lägenheten. Jag orkade inte lyfta ett finger så jag drog täcket över huvudet. Jag måste somnat för ungeför en kvart, tjugominuter senare ropade han.
- Frukosten är serverad!
- Åå! Du är för söt!, sa jag när jag kom ut i köket.
- Inte lika söt som du!, sa han och log. Jag kunde inte undvika att kyssa hans mjuka läppar.
- Godmorgon!, sa jag och gav honom en kyss. Sedan hoppade han ur sängen och försvann ut i lägenheten. Jag orkade inte lyfta ett finger så jag drog täcket över huvudet. Jag måste somnat för ungeför en kvart, tjugominuter senare ropade han.
- Frukosten är serverad!
- Åå! Du är för söt!, sa jag när jag kom ut i köket.
- Inte lika söt som du!, sa han och log. Jag kunde inte undvika att kyssa hans mjuka läppar.
Ja vi var nog de lyckligaste människorna på jorden då. Men dagen då jag var som lyckligast jag då skulle han krossa mitt hjärta. Jag minns det så tydligt, det var sommaren efter att vi träffats andra gången. Vi hade inte träffat varandra på ungefär en månad pågrund av en affärsresa. Jag visste väl när han skulle komma hem, så jag skulle överraska honom med att vi skulle gå på en fin resturang och sedan mysa framför tven med en film som var hans favorit. Men när jag kom till hans lägenhetshus fick jag se att jag glömt nyckeln.
- Fan!, sa jag lite tyst för mig själv, men en tjej som stod en liten bit bort hörde.
- Glömt nyckeln?
- Mmm.
- Jag med.
- Bor du här eller?
- Nej men min kille. Själv då?
- Min kille.
- Vilket sammanträffande!
När vi pratat en stund kom vi fram till att det var samma kille.
En vecka senare på ett café med mamma.
- Vad gör jag för fel? Jag har ju bara hittat idioter..
- Kära lilla gumman. Jag har alltid trott att du skulle ha svårt att hitta "Den rätte". Men du är bara arton änn så länge. Du har hela livet framför dig hjärtat.
- Äch. Det är bara att lägga av och leva resten av livet med en massa katter.
- Men nu får du ge dig, du hittar honom någon dag.
- Varför har du alltid trott att jag ska ha svårt att hitta nån?
- Jo du har haft något imot män sedan du föddes. När du var nyfödd och kräktes var det alltid på någon man oftast din pappa. Aldrig på mig eller någon annan kvinna. Och när du började skolan var det bara jag som fick hjälpa dig med läxorna eller följa dig till skolan. Och det har hållt i sig. Men i tonåren fick du problem när du skulle få dig första kyss.
- Ja det minns jag. Uch!, mamma skrattade men fortsatte.
- Ja hjärtat män äe svåra att förstå. Men jag lovar dig, förr eller senare hittar du honom., jag log mot min omtänksamma mamma och tog en klunk av mitt kaffe.
EN MÅNAD SENARE
Allt är så jobbigt överallt jag tittar ser jag kärlekspar, gamla som unga. Jag vill hitta kärleken men varför är killar så idiotiska? Jag förstår ingenting. Varför ska jag få dem som är dumma? Varför kan inte jag hitta en normal kille? Jag får väll ta och skaffa några katter iallafall.
När jag gått gatan ner satte jag mig på ett café med en kanelbulle och en kaffe.
Jag tror jag börjar med två katter sen ökar nog antalet. Hm kanske det räcker ed runt tio stycken? Ja det tror jag eller? Femton kanske.
- Nellie!, jag vände mig om för att se vem som ropade.
- Beatrice. Hej!, det är tjejen som Liam var otrogen med, vi blev riktigt goda vänner konstigt nog.
- Hur mår du? Det var en stund sedan du hörde av dig.
- Ja det har varit ganska jobbigt. Själv?
- Jag har kommit över en jäveln! Honom vill jag aldrig mer se!
- Behöver du, han har flyttat till Göteborg.
- Jaa!, hon dansade glatt runt på cafeéts trägolv. Men ursäktade sig sedan för resten av gästerna. Jag skrattade och bad henne att sätta sig ned på en stol mittemot mig, hon slog sig flinande ned och samtalet flöt på. Vi satt där och pratade i flera timmar. Bea är så öppen med allt och man kan värkligen prata om allt med henne.
- Du, jo jag har tänkt lite och jag tror inte att jag någon sin.. Ja hittar nån att dela allt med på riktigt. Så jag har bestämt mig för att bli en så kallad kattkvinna, du vet vad det är iallafall så vet jag inte om jag ska ha tio eller femton katter, kan du hjälpa mig?, Bea bröt ut i ännu ett skratt anfall och höll sig för både munnen och magen för att sluta skratta.
- Du menar inte allvar va? Alltså helt ärligt du kan inte ge upp nu du är ju bara arton!, Bea fick fram orden men skratt och jag kunde inte helt höra vad hon sa.
- Du jag ska hjälpa dig!, hon tog ett bra tag om min handled och drog ut mig på gatan.
- Där, där har du en uteliggare, säkert bra i sängen! Eller där en stekare, eller ett emo har du där borta. Om du vill ha en romantisk så tror jag han där borta vid blommorna är perfekt! Nej där! Där har du ju din framtida man! En rik femtioplussare. Perfekt!
- Det är nog mera din sort Bea., jag skrattade och log mot henne då hon tittade på mig. Hon log tillbaka och sa lite osäkert.
- Ja ioförsig... Att vara en rik änka är ju inte fel iallafall inte om man är ung då kan man ju knulla runt eller hur?, Jag skrattade bara till svar eftersom jag skrattade så mycket så att jag inte fick någon luft.
Senare samma dag gick vi på en en klubb mitt i stan men de enda killarna jag hittade var ute efter min kropp. Från och med nu bestämde jag mig, killar är inget för mig!
De vill mig bara ont allihop. Jag skyndade mig iväg från klubben, jag kände hur ångesten tog över min kropp och jag började gå fortare, killarnas meningar ekade i mitt huvud. "Ska vi gå till ett lite mer avlägset rum?" " Ska vi gå hem till mig?" vissa antog att jag ville och tafsade. Jag kände mig smutsig och drog jackan jag hade över mina axlar tätare mot kroppen och gick ännu lite snabbare. Jag rös när jag tänkte på hur killarna hade burit sig åt. Jag började jogga för att kunna ta mig hem snabbare. Klackskorna gjorde det svårt så jag slet av mig dem och sprang barfota hemåt i snön som lagt sig lite här och där. Tårarna trängde sig ur mina ögon och rann vilt ned för kinderna. Tårarna gjorde så att jag inte såg i lika bra skärpa som jag brukar men det hindrade inte mina ben att springa av paniken som växte inom mig när jag hörde hur någon sprang efter mig och ropade mitt namn. Jag visste att det var dumt men jag tittade bakom mig för att se vem som var efter mig just då sprang jag rakt på någon. Jag höll mig för huvudet och reste mig upp från gatans kalla snölagda gatstenar. Bea ropade förtvivlat.
- Nellie varför sprang du iväg?!, så det var alltså Bea som jagat mig. Vilken tur. När jag rest mig upp på mina ostadega ben tittade jag på personen som just rest sig. En skit snygg kille, självklart.
- Förlåt jag..., jag tappade orden av att titta in i hans stora bruna ögon. Han drog handen genom sitt svarta hår och log mot mig.
- Det är lugnt, hur gick det med dig?
- Bra., han log en sista gång och gick iväg., Bea och jag stod bara och stirrade efter honom. Tills han försvann bakom ett hus.
- Han var snygg., sa Bea.
Nästa dag vaknade jag med huvudvärk. Jag mådde illa så jag satte mig försiktigt upp från madrassen. Madrassen? Jag tittade mig förskräckt om. Var är jag? Jag lät blicket vandra över rummet men stannade när jag fick syn på en öppen dörr. Jag hörde att någon var dör så jag gick nyfiket dit och kikade in. Det var ett kök.
- Nellie. Är du redan vaken., det var Bea.
- Ja.
- Sovit gott?
- Ja. Själv då?, jag stod fortfarande och kikade in.
- Ja absolut. Vad vill du ha till frukost? Vi kan ta och laga något., sa hon och reste sig från köksstolen.
- Ja det blir bra., sa jag trött och klev in i köket, hon log och vi gjorde oss våfflor. De blev riktigt bra och mätta blev vi båda två.
-Tack för maten. Jag får gå hem till mig nu tack för att jag fick sova hos dig., jag log mot henne och ställde min disk i diskmaskinen.
- Redan?
- Ja. Tvätten kallar..., sa jag och log mot henne hon nickade och vi sa hejdå.
Ute var det kallt, riktigt kallt. Snön yrde över gatan och bilar tutade villt, januari är som det brukar med kaos i trafiken. Jag drog jackan tätare om kroppen och kurade ihop mig så mycket som möjligt. Butikernas skyltfönster var fint prydda av tomtar snöänglar och julgranar. I ett fönster var en väska satt på en liten upp höjning, jag blev alldeles kär i väskan och stod nästan tryckt mot glasrutan.
- Hittat nått?, jag skrek till och vände mig hastigt om.
- Zeke.
KOMMENTERA så kommer nästa (sista delen av maximal otur) upp!!!!
Design
Blev så trött på ögat så får ha denna design ett tag.. Nån får gärna göra en men gratis vore bra :)
Video
http://youtu.be/1l_R3d-j0vs
Hahahahah ibörjan gud va söt da!! Ni måste titta!
Ps: Del 3 är på G så ni vet ;) Håll ut!
Hahahahah ibörjan gud va söt da!! Ni måste titta!
Ps: Del 3 är på G så ni vet ;) Håll ut!
Maximal otur! Del 2
- Vad bra! Kom då så åker vi., jag snörade på mig mina converse och sätte på mig min vita jacka, sedan åkte vi.
- Hejdå.
- Hejdå, hoppas min fina plåstning duger!, jag skrattade och svarade.
- Ja absolut!, vi log mot varandra en sista gång innan han körde iväg. Bra start på nya jobbet...
Varför bytte jag inte nummer med honom? Nu är jag ju där jag alltid varit! Där jag bara duger till en sak. Sex... Det är detenda han tänker på. Ja min jävla kille Zeke. Varför gör jag inte bara slut då undrar du. Jo, då hotat han mig till livet. Jag vill inte dö! Jag är bara sjutton sommrar. Jag vill göra så mycket mer! Men jag orkar inte nöja mig med en kille som utnyttjar min kropp, slår mig eller hotar mig till livet! Jag vill ha en äkta kille, som jag kan bli älskad som jag är av. Jag vill kunna känna mig trygg hos honom. Och jag ska kunna lita på honom. Jag vet ju inte om Liam är så mycket bättre men han ser ut så. Det glittrande leendet, de perfekta vita tänderna och de perfekt formade läpparna är en så perfekt match! Även det blonda håret och de blå vackra ögonen. Han är som en helt underbar dröm...
Varför sitter jag här och drömmer?! Jag måste få kontakt med honom! Jag skyndade mig ut på gatan och iväg mot hans lägenhet. Som tur var mindes jag vägen. Jag sprang upp för stentrappan och tryckte på dörrklockan. Det var en dam som öppnade.
- Hej... Bor inte Liam här?, sa jag tvekande.
- Nej. Han har flyttat.
- Jaha... Vet du var?
- Nej tyvärr. Den unge mannen säger inte mycket.
- Vet du vad han heter i efternamn?, sa jag hoppfullt.
- Nej jag är ledsen.
- Vad synd... Förlåt att jag störde då. Ha en fortsatt trevlig dag. Hejdå.
- Tack det samma, hejdå!
Har han flyttat? Det har ju bara gått en vecka sedan vi sågs. Vad ska jag göra nu?
ETT ÅR SENARE
Vintern var här igen. Allt fortsätter som vanligt...
- Sluta slå mig.
- Nej varför skulle jag?
- Du! Jag orkar alvarligt inte mer! Vi har varit ihop i fyra år nu Zeke, alvarligt! Jag orkar inte längre bära på det här! Jag orkar inte ta din skit! Jag orkar inte med att du slår mig! Eller att du utnyttjar mig. Nu orkar inte jag bry mig om att du tänker ta mitt liv! Allt är bättre änn det här! Du får hitta en ny försvarslös tjej! Jag drar!
- Nellie!
- Om du någonsin hittar en tjej som vill ha dig. Ring mig! För jag vill veta vad hon tänker med!, Han kom imot mig med raska steg han slog mig hårt, men för första gången någonsin hade jag krafter att slå tillbaka. Jag sprang in i sovrummet och packade mina saker, jag visste att han var efter mig men när jag stod i hallen och snörade på mina skor stod han snopen kvar i köket där vi grälat. När jag dragit med mig mina saket sprang jag ut på gatan. Klockan var åtta och jag måste hitta en lämplig plats att sova på. Jag är så hila glad och lycklig att jag äntligen lämnat honom!
- Liam!, sa jag glatt och gick fram till honom.
- Nellie! Hur mår du? Det var inte igår!, hans ansikte sken som tusen solar. Han var fortfarande perfekt!
- Haha nej verkligen inte! Jo jag mår toppen!
- Har någon varit på dig igen?, sa han oroligt och strök sina fingrar över min kind.
- Nja. Eller alltså... Mmm.
- Hur många var det?!, nu var han riktigt orolig.
- Nej men asså... Det var min gamla kille. Han har slagit mig jätte länge.
- Hur länge?
- Sen.. Ja innan vi träffades...
- Va? Nellie! Varför har du inte fått stopp på det?, tårarna brände som eld bakom mina ögonlock. Jag tittade upp i Liams oroliga ögon. De är så vackra så att man drunknar. Jag märkte inte tårarna som ran längs med mina kinder innan Liam torkade bort dem med sina tummar och kramade om mig.
- Nellie.., sa han och kramade om mig hårdare.
- Hur har du stått ut?, sa han och drog mig ifrån mig så att han kunde se på mig.
- Det gjorde jag inte..., Han höll sina händer om mitt huvud.
- Var ska du bo nu då?
- Jag.. Jag vet inte., sa jag och torkade en tår.
- Du kan bo hos mig.
- Får jag det?
- Självklart!, jag slängde mig om hans hals och kramade honom hårt.
- Tack!
- Blir det bra?
- Ja, men jag kan ta soffan så kan du sova i din egna säng.
- Aldrig i livet!, han gav mig ett kaxit leende.
- Godnatt då., sa han och släckte lampan.
- Godnatt.
Men på morgonen låg vi tätt, tätt i sängen.
- Godmorgon sötnos., sa han leende.
- Godmorgon!, sa jag och gav honom en kyss. Sedan hoppade han ur sängen och försvann ut i lägenheten. Jag orkade inte lyfta ett finger så jag drog täcket över huvudet. Jag måste somnat för ungeför en kvart, tjugominuter senare ropade han.
- Frukosten är serverad!
- Åå! Du är för söt!, sa jag när jag kom ut i köket.
- Inte lika söt som du!, sa han och log. Jag kunde inte undvika att kyssa hans mjuka läppar.
Ja nu kom det upp en del iaf.
KOMMENTERA! PLS?
- Hejdå.
- Hejdå, hoppas min fina plåstning duger!, jag skrattade och svarade.
- Ja absolut!, vi log mot varandra en sista gång innan han körde iväg. Bra start på nya jobbet...
Varför bytte jag inte nummer med honom? Nu är jag ju där jag alltid varit! Där jag bara duger till en sak. Sex... Det är detenda han tänker på. Ja min jävla kille Zeke. Varför gör jag inte bara slut då undrar du. Jo, då hotat han mig till livet. Jag vill inte dö! Jag är bara sjutton sommrar. Jag vill göra så mycket mer! Men jag orkar inte nöja mig med en kille som utnyttjar min kropp, slår mig eller hotar mig till livet! Jag vill ha en äkta kille, som jag kan bli älskad som jag är av. Jag vill kunna känna mig trygg hos honom. Och jag ska kunna lita på honom. Jag vet ju inte om Liam är så mycket bättre men han ser ut så. Det glittrande leendet, de perfekta vita tänderna och de perfekt formade läpparna är en så perfekt match! Även det blonda håret och de blå vackra ögonen. Han är som en helt underbar dröm...
Varför sitter jag här och drömmer?! Jag måste få kontakt med honom! Jag skyndade mig ut på gatan och iväg mot hans lägenhet. Som tur var mindes jag vägen. Jag sprang upp för stentrappan och tryckte på dörrklockan. Det var en dam som öppnade.
- Hej... Bor inte Liam här?, sa jag tvekande.
- Nej. Han har flyttat.
- Jaha... Vet du var?
- Nej tyvärr. Den unge mannen säger inte mycket.
- Vet du vad han heter i efternamn?, sa jag hoppfullt.
- Nej jag är ledsen.
- Vad synd... Förlåt att jag störde då. Ha en fortsatt trevlig dag. Hejdå.
- Tack det samma, hejdå!
Har han flyttat? Det har ju bara gått en vecka sedan vi sågs. Vad ska jag göra nu?
ETT ÅR SENARE
Vintern var här igen. Allt fortsätter som vanligt...
- Sluta slå mig.
- Nej varför skulle jag?
- Du! Jag orkar alvarligt inte mer! Vi har varit ihop i fyra år nu Zeke, alvarligt! Jag orkar inte längre bära på det här! Jag orkar inte ta din skit! Jag orkar inte med att du slår mig! Eller att du utnyttjar mig. Nu orkar inte jag bry mig om att du tänker ta mitt liv! Allt är bättre änn det här! Du får hitta en ny försvarslös tjej! Jag drar!
- Nellie!
- Om du någonsin hittar en tjej som vill ha dig. Ring mig! För jag vill veta vad hon tänker med!, Han kom imot mig med raska steg han slog mig hårt, men för första gången någonsin hade jag krafter att slå tillbaka. Jag sprang in i sovrummet och packade mina saker, jag visste att han var efter mig men när jag stod i hallen och snörade på mina skor stod han snopen kvar i köket där vi grälat. När jag dragit med mig mina saket sprang jag ut på gatan. Klockan var åtta och jag måste hitta en lämplig plats att sova på. Jag är så hila glad och lycklig att jag äntligen lämnat honom!
- Liam!, sa jag glatt och gick fram till honom.
- Nellie! Hur mår du? Det var inte igår!, hans ansikte sken som tusen solar. Han var fortfarande perfekt!
- Haha nej verkligen inte! Jo jag mår toppen!
- Har någon varit på dig igen?, sa han oroligt och strök sina fingrar över min kind.
- Nja. Eller alltså... Mmm.
- Hur många var det?!, nu var han riktigt orolig.
- Nej men asså... Det var min gamla kille. Han har slagit mig jätte länge.
- Hur länge?
- Sen.. Ja innan vi träffades...
- Va? Nellie! Varför har du inte fått stopp på det?, tårarna brände som eld bakom mina ögonlock. Jag tittade upp i Liams oroliga ögon. De är så vackra så att man drunknar. Jag märkte inte tårarna som ran längs med mina kinder innan Liam torkade bort dem med sina tummar och kramade om mig.
- Nellie.., sa han och kramade om mig hårdare.
- Hur har du stått ut?, sa han och drog mig ifrån mig så att han kunde se på mig.
- Det gjorde jag inte..., Han höll sina händer om mitt huvud.
- Var ska du bo nu då?
- Jag.. Jag vet inte., sa jag och torkade en tår.
- Du kan bo hos mig.
- Får jag det?
- Självklart!, jag slängde mig om hans hals och kramade honom hårt.
- Tack!
- Blir det bra?
- Ja, men jag kan ta soffan så kan du sova i din egna säng.
- Aldrig i livet!, han gav mig ett kaxit leende.
- Godnatt då., sa han och släckte lampan.
- Godnatt.
Men på morgonen låg vi tätt, tätt i sängen.
- Godmorgon sötnos., sa han leende.
- Godmorgon!, sa jag och gav honom en kyss. Sedan hoppade han ur sängen och försvann ut i lägenheten. Jag orkade inte lyfta ett finger så jag drog täcket över huvudet. Jag måste somnat för ungeför en kvart, tjugominuter senare ropade han.
- Frukosten är serverad!
- Åå! Du är för söt!, sa jag när jag kom ut i köket.
- Inte lika söt som du!, sa han och log. Jag kunde inte undvika att kyssa hans mjuka läppar.
Ja nu kom det upp en del iaf.
KOMMENTERA! PLS?
De tre små änderna
Jag har alltid varit fascinerad av fåglar, speciellt änder. De vackra små sköra kropparna med deras färgglada fjädrar, och hur lätt de svävar ovanför den spegelblanka vatten ytan.
Min mormor har tre små änder av trä i sin bokhylla. Hon har haft det så länge jag kan minnas. Hon har själv sagt att när hon dör, tillhör dem mig. Änderna är ganska små, i tre olika storlekar är de, en ganska liten, en mittemellan och den största är runt 30 cm lång. Men oerhört lätta att hålla i.
Men en dag då jag var 21 och min mormor i en ålder av 95 omkom jag i en bilolycka. Min mormor levde kvar och änderna stod på sin plats. Men de färgglada fjädrarna blev allt blekare för varje dag som gick.
En värld långt ifrån denna.
Jag stod upp. Allt runt om mig var vitt, var jag än lät min blick fara var det vitt… Detta var döden. Men plötsligt såg jag en dam komma mot mig långt där borta. Det var min mormor som kom bärandes på de tre änderna. Hon kom långsamt mot mig, hon stannade mittemot mig. Hon räckte fram sina händer där de små änderna låg fridfullt och sade:
”Du glömde dessa” Hon log mot mig med sitt gamla kärleksfulla leende. Jag log tillbaka och tog försiktigt mot dem. När de låg och vilade i mina händer började deras blekhet att försvinna och färgerna åter sprida sig över deras sköra kroppar. Och deras ögon började blinka och vingarna lade sig rätt och de små huvudena vred sig fram och tillbaka…
”De lever!” Sade jag samtidigt som ett leende bredde ut sig över mitt ansikte. Min mormor log tillbaka och följde med mig in i ljuset.
Jag håller upptaderade med den här idag. Undertiden skriver jag som en dåre så att ni vet :)
Svar på kommentar
Hejsan FlizanLizan. Ja du en ny design vore toppen men jag betalar tyvärr inte.. Har inga tillgängliga pengar just nu. Så nej tack men tack endå :)
.
Jag ska skriva jag ska jag ska jag ska!! Jag är bara så lat..
Sommarplågan
http://youtu.be/JZ9aa19afmU
Vad tror ni? Sommarplågan 2012 eller inte??
Har ni någon speciell sommarlåt?
Vad tror ni? Sommarplågan 2012 eller inte??
Har ni någon speciell sommarlåt?