Marielle

Ute var det kallt, riktigt kallt. Snön yrde över gatan och bilar tutade villt, januari är som det brukar med kaos i trafiken. Jag drog jackan tätare om kroppen och kurade ihop mig så mycket som möjligt. Butikernas skyltfönster var fint prydda av tomtar snöänglar och julgranar. I ett fönster var en väska satt på en liten upp höjning, jag blev alldeles kär i väskan och stod nästan tryckt mot glasrutan.

- Hittat nått?, jag skrek till och vände mig hastigt om.

- Zeke.

---

- Tja., jag började gå med raska steg till lägenheten som jag för tillfället hyrde.

- Nellie sötnos..., sa han och gick ikapp mig jag vände mig mot honom och röt åt honom.

- Kalla mig inte det! Det är slut fatta!

- Jag älskar dig Nellie gumman! Du måste ta mig tillbaka, snälla Nellie jag saknar dig.

- Du älskar inte MIG! Du vill ju bara åt min kropp, jag kommer aldrig ta tillbaka dig Zeke. Aldrig!

- Nellie.

- Nej!, jag sprang iväg så fort jag kunde, jag vill inte ha något med honom att göra! Jag sprang hela vägen hem, folk tittade konstigt på mig men jag hade inte ork att bry mig. Jag skyndade mig upp för trappan i lägenhetshuset och låste upp dörren och gick in. Jag tog ett djupt andetag för att på ned pulsen sedan tog jag av mig skorna och jackan och mössan, vantarna slängde jag upp på hatthyllan. Sedan gick jag in i vardagsrummet och slängde mig på soffan.

Tänk om det bara är Zeke som gillar mig. Det kanske är han som är "Den rätte"... Nej då hade han väll ändå inte utnyttjat mig? Eller? Nej det får bara inte vara han, det går bara inte! Jag vaknade upp ur mina tankar när mobilen ringde.

- Ja hallå.

- Hej Nellie!

- Hej  mormor!

- Jo gumman det är så att jag ska flytta till en lägenhet eftersom åren tickat... Men jag har ett problem.

- Vadå?

- Det gäller Fido. Man får inte ha hundar i lägenheten.

- Nähä, bygg en koja åt honom då.

- Nej jag undrar om du skulle kunna ta hand om honom åt mig.

- Nej. Jag hatar hundar det vet du! Jag var ju emot dig när du skulle köpa hårbollen!

- Snälla Nellie bara tills jag hittar en ny ägare åt honom.

- Hrmm, då får det gå fort.

- Ja tack kära du!

- När kommer hårbollen?

- Du kan väll hämta honom nu?

- Jaja..., jag suckade och lade på. Fido är en old english sheep dog som är fyra människo år. Jag tog på mina ytter kläder och gick ut i det kalla vädret igen. Det är inte så långt dit så när jag var framme knackade jag på.

- Kom in!

- Hej mormor!, sa jag när jag kom in i den uppvärmda hallen.

- Hej Nellie gumman! Fido ligger inne framför brasan, här har du hans saker., hon log och höll fram två stora påsar med allt från matskålar till leksaker. Sedan tog hon fram ytterligare en påse.

- Det här är maten.

- Ååå... Jaha.

- Fido kom och hälsa på din nya ägare!, han kom springandes i full fart emot mig hade jag inte flyttat mig i sista sekunden hade han sprungit på mig men istället krockade han med dörren.

- Å Fido! Mår du bra min lilla ängel?

- Voff!

- Det tar jag som ett ja!, fido gick rund mig och trampade då och då på mina tår.

- Aj! Ja vi får väll gå innan mina fötter är paj.. Aja hejdå mormor.

- Sköt om Fido ordentligt nu!

- Hejdå!

Påsarna vägte ton och det blev inte bättre av att Fido drog i kopplet. Vi skulle just runda ett hörn av ett hus när Fido gick rakt in i någon.

- Fido!

- Hej! Är det inte du som gick in i mig för några dagar sedan?

- Hehe... Jo., det var den snygge killen jag sprang in i när jag sprang från klubben. Shit.

- Eric förresten., sa han och räckte fram sin hand.

- Nellie., sa jag och skakade den.

- Har du hund?

- Nää. Eller alltså han är min mormors men han ska säljas så jag har honom bara för tillfället.

- Jaha. Men jag måste gå nu men det var kul att prata med dig Nellie, vi ses nästa gång vi krockar!, han log kaxigt. Jag skrattade och svarade.

- Ja det gör vi. Hejdå., vi log mot varandra inan vi gick mot olika håll. Han mindes mig, han mindes mig värkligen! Jag log stort för mig själv.

 

Jag var ute på promenad med Fido vi gick läns stranden som slingrar sig vid havet. Solens strålar letade sig genom molnen. Lugnet försvan när mobilen ringde.

- Ja Hallå?

- Hej Nellie! Det är Bea här. Jo jag undrar om du skulle vilja fika.

- Jo visst lite sent bara men ja, är ute och går med Fido bara.

- Har inte han fått ett nytt hem än?

- Nej det hastar inte längre. Han är riktigt söt faktiskt!

- Å! Är det någon som vill behålla honom eller?

- Hehe. Ja faktiskt.

- Jippi!

- Hallå ursäkta?, det var utanför samtalet.

- Vänta lite Bea., jag sängte ned mobilen och tittade upp.

- Hej Eric!

- Hej Nellie. Jo jag bara undrar en sak. Om jag skulle kunna få ringa ett samtal. Min mobil är borta...

- Ja självklart. Vänta lite bara., jag lade mobilen mot örat igen.

- Du Bea vi ses på Cafeét sen jag måste lägga på hejdå.

- Men Nellie skynda dig jag måste berätta en sa..."Tut tut tut"

- Här., sa jag och gav honom mobilen.

- Tack., han knapprade in ett nummer men det var ingen som svarade.

- Helvete.

- Vad är det?

- Vet du var det närmaste hotellet ligger?

- Det finns ett svin dyrt där borta., sa jag och pekade men fortsatte sedan. Men om du behöver en plats att sova kan du sova hemma hos mig.

- Får jag det?, han sken upp.

- Ja.

- Tack!, sa han och och kramade om mig snabbt och hårt. Vi började gå mot min lägenhet vi pratade på som ingenting.

 

- Jag låste upp dörren, Fido sprang genast in i vardags rummet.

- Vilken fin lägenhet., vi tog av oss ytterkläderna, Eric kikade in i vardagsrummet.

- Tack. Är du hungrig eller nåt?

- Skulle jag kunna låna toaletten?

- Ja självklart., jag gäspade mitt i meningen. Dörren till vänster., Jag pekade och fortsatte sedan in i vardagsrummet där Fido låg i soffan. Jag blev själv frästad av att ligga där och mysa så jag kröp ner bredvid Fido.

 

Nellie är faktiskt väldigt söt. Okej skitsnygg men endå...

Jag tittade bort mot soffan där Nellie kröp ner bredvid Fido. Hon gäspade igen och jag kunde inte låta bli att le. Jag fortsatte mot toaletten.

 

När jag gick in i vardagsrummet möttes jag av värdens sötaste sovande tjej. Jag satte mig på andra sidan av soffan. Jag strök Fido på ryggen och han lade sig tillrätta i mitt knä. Jag njöt av stunden tills dörrklockan ringde. Tyvärr så vaknade inte Nellie så jag fick gå och öppna. När jag öppnade dörren möttes jag av ett par rödgråtna ögon.

- Är Nellie här?, sa tjejen så tyst som en viskning.

- Ja hon ligger och sover på soffan, kom in du., sa jag även om jag inte hade en aning om vem hon var. Hon gick försiktigt framtill Nellie och väckte henne.

-Å! Bea vad gör du här? Och varför gråter du?, Hon  där Bea som hon sa viskade något till svar, jag höll mig lite för mig själv eftersom jag inte ville störa. Så jag satte mig i en fåtölj som stod en liten bit bort och grep tag i en tidning. Veckorevyn... Kul.

 

Oj shit jag som är så dårlig på att tjösta folk!

- Nellie du måste hjälpa mig! Jag har ju inte hört av mig på en stund.

- Nä.

- Jo det är för att jag har hittat en kille.

- Va?

- Mm. Men han vill inte som jag vill och tvärtom, så han... Han, hon tog ett djupt andetag och fortsatte. Han slog mig och hotade mig till livet. Så då sprang jag ifrån både han och lägenheten. Just då sprang jag in på cafeét och visste att allt skulle ordna sig eftersom jag har dig som jag kan lita på, men när du lovat att komma kom du aldrig varför?

- Men... Men du lät ju så glad i telefon, du lät inte alls ledsen jag trodde allt var som vanligt.. Jag.

- Jag var så glad för att jag hade lämnat honom och att jag visste att jag kunde lita på dig. Och jag var ganska säker på att jag skulle kunna få sova hos dig men jag är inte så säker längre..., hon vände sig och vi båda tittade på Eric som satt i fåtöljen och bläddrade i en av mina veckorevyn tidningar.

- Bea. Gör det nått om vi sover i samma säng? Soffan är upptagen.

- Nej absolut inte det gör ingenting. Tack Nellie du är bäst!, hon slängde sig om halsen på mig.

- Ja det blir bra...

 

Jag slog upp ögonen. Tittade på klockan 02:38. Jag suckade och lade tillbaka huvudet på kudden. Tittade lite surt på Bea som pratade i sömnen.

- Nej släpp mig! Rör mig inte! Hälp Nellie Hjälp!, Aahaaa! Alvarligt kan hon inte sluta skrika? Eftersom Bea skrek gick jag upp ur sängen och gick ut i köket och hälde upp ett glas med vatten och satte mig vid köksbordet. Stolens träd blev kallt mot mina bara lår, jag hade bara underkläder och en stor T- Shirt på mig. Jag tog fram en tidning att bläddra i.

- Kan du inte sova?, det var Eric som stod i dörröppningen.

- Nä, väckte jag dig?, jag bet mig diskret i läppen för att inte fasna med blicken på hans vältränade mage. Han kom in och satte sig i endast kalsonger.

- Nej jag kan inte heller sova.

- Bea sover för oroligt...

- Ja. Men det finns väl en orsak?

- Mm. Hennes gamla kille misshandlade och hotade henne till livet så ja.

- Oj. Det var ju inte bra. Har hon anmält?

- Nää.

- Sånt där måste väll sätta stora sår i en.

- Ja det gör det värkligen. Jag vet...

- Har du också blivit det!?

- Mm, jag misstänket att det är samma kille.

- Vad heter han?

- Zeke., jag slog ner blicken i tidningen och vilade huudet mede ena handen och bläddrade med andra.

- Vad gjorde han?, jag vill hellst bara undvika det här, jag vill inte berätta. Jag vill inte.

- Han utnyttjade mig., Nej! Men jag skulle ju inte berätta, vad är det med mig?

- Han slog mig., Eric satt stel, jag vet inte om han visste helt hur han skulle reagera.

- Han hotade mig att om jag lämnade honom skulle han ta mitt liv., Eric var väldigt chockad och förvånad.

- Killen jag hade efter Zeke, Liam han var otrogen, otrogen med Bea. Men jag fick en vän på köpet, en bästa vän.

- Det var väll bra mitt uppe i allt?

- Ja, han tog mina händre i sina.

- Jag är ledsen.

- Nej var inte det. Lid inte åt mig heller, för det har jag redan gjort alldeles för mycket. Jag har världens bästa vän och världens bästa mamma och mormor med släkt. Och världens bästa hund bor hos mig vad har jag att må dåligt av egentligen? Jag älskar mitt liv!

- Vad bra då! Du... Jo vi borde nog gå och lägga oss. För världens bästa vän behöver dig., han log mot mig.

- Nellie! Hjälp mig Nellie! Hjälp!, Bea ropade från sovrummet i sömnen såklart. Jag skrattade smått.

- Ja du har nog rätt.

När jag reste mig upp från stolen halkade jag med vatten glaset i handen som tyvärr gled ur min hand  ( jag orkade inte dricka upp det eftersom det blivit ljummet) så allt vatten hälldels över mig. Glaset fångade jag i sista sekunden.

- Du har alvarligt maximal otur!

- Kanske det men även maximal tur!